Den 1 juli 1991 övertog föräkringskassorna ansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel för förvärvsarbetande från Länsarbetsnämnden. Man kan dock säga att verksamheten med detta ärendeslag inte kom igång förrän under hösten 1991. Det första budgetåret avsattes inget bestämt belopp, utan medlen togs ur sjukförsäkringsanslaget.
För budgetåret 1992/93 har en ram på högst 93 miljoner kronor anvisats för bidrag till arbetshjälpmedel. Riksförsäkringsverket fördelade 75 miljoner till försäkringskassorna. Av detta har Västernorrlands län fått disponera 2 145 000 kronor. 18 miljoner innehölls tills vidare av RFV.
Som en jämförelse kan nämnas att Länsarbetsnämnden i Västernorrlands län enligt uppgift har avsatt 6,1 miljoner för arbetshjälpmedel för nyanställda budgetåret 1992/93.
Försäkringskassan i Västernorrland har t o m december 1992 betalat ut 1 318 688 kr. Den har dessutom intecknat ca 580 000 kr i beslut där bidragen ännu inte har betalats ut. Återstår ca 240 000 kr för återstoden av budgetåret. Situationen är likartad vid övriga försäkringskassor.
Kostnaderna för arbetsplatsanpassningar och hjälpmedel varierar kraftigt. För en synskadad kan det röra sig om 300 000 -- 400 000 kronor. För personer med grava rörelsehandikapp kan kostnaderna ibland bli ännu högre.
AMI:s verksamhet med t ex ett speciellt synlag i Sundsvall, berörs också, eftersom försäkringskassan för närvarande inte kan bekosta de arbetsplatsanpassningar för förvärvsarbetande som AMI vid sina utredningar finner vara nödvändiga.
Möjligheten att, som ett led i en rehabilitering, kunna lämna bidrag till arbetsplatsanpassning och arbetshjälpmedel är mycket värdefull. Man har kunnat både förkorta och förebygga sjukskrivningar och förtidspensioneringar, vilket naturligtvis är samhällsekonomiskt lönsamt.
Det är tveksamt om denna restriktivitet i bidragsbeviljandet står i överensstämmelse med intentionerna i förordningen (1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel.
För att upprätthålla intentionerna i förordningen finns skäl att noga överväga en återgång till att fördela medel till arbetshjälpmedel från sjukförsäkringsanslaget. Hjälpmedelsinsatsen kan då vägas mot den vinst som görs genom förkortade sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till arbetshjälpmedel.
Stockholm den 21 januari 1993 Sigge Godin (fp)