En person som fyllt 16 år men inte 65 och vars arbetsförmåga är nedsatt till minst hälften kan få förtidspension, om oförmågan att arbeta bedöms som varaktig.
Den som vill få förtidspension skall ansöka om det hos försäkringskassan.
Om en person ansöker om förtidspension i t.ex. januari och försäkringskassan beslutar i november att bevilja denna person förtidspension fr.o.m. januari månad, så har pensionstagaren rätt att själv bestämma när begynnelsetidpunkten för sökt förtidspension skall träda i kraft. Den kan således i det anförda exemplet komma att gälla retroaktivt från januari eller från och med beslutsmånaden (FÖD 182:11 mål nr 265/82).
En konsekvens av denna praxis är att arbetsgivaren i detta fall är skyldig att utbetala semesterersättning även för perioden januari--november till pensionstagaren om denne väljer att flytta ikraftträdandet till november månad.
För mindre företag med få anställda kan detta vara ekonomiskt betungande. Det kan faktiskt röra sig om tiotusentals kronor. Samtidigt som möjligheten att själv bestämma begynnelsetidpunkten i ett sådant här fall dessutom kan uppfattas som utmanande i sig.
Jag anser därför att denna praxis bör tas bort, det vill säga att själv kunna besluta om begynnelsetidpunkten för sökt förtidspension.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begynnelsetidpunkten för sökt förtidspension.
Stockholm den 18 januari 1993 Chris Heister (m)