Propositionen är en följd av den uppgörelse som gjordes mellan regeringen och socialdemokraterna för att motverka den ekonomiska krisen. Den handlar om att det den 1 januari 1993 införs en inkomstrelaterad egenavgift på inkomster upp till 7,5 basbelopp (250 000 kronor).
Detta är ett led i att införa en avgiftsfinansierad och arbetslivsanknuten sjuk- och arbetsskadeförsäkring vilken skall läggas utanför statens budget. Vänsterpartiet har i sin motion med anledning av regeringens krispaket och i den motion som behandlar ändrad sjukersättning m.m. påpekat nackdelarna med en sådan organisation. I dessa motioner sägs:
Vänsterpartiet anser att förslaget att låta hela sjuk- och arbetsskadeförsäkringen övertas av arbetsmarknadens parter är problematiskt.
Å ena sidan är det bra att de arbetsgivare som har många sjukskrivna i sina företag direkt får betala för det. Det borde ju stimulera till arbetsmiljöinsatser för att motverka ohälsa. Det är dessutom ett faktum att det är de stora företagen som har de största sjukskrivningstalen.
Å andra sidan kan det leda till en mycket noggrannare utsortering redan vid anställningstillfället. En sådan gallring skulle säkert slå mot t.ex. den stora och växande gruppen som har allergiska besvär, men det skulle dessutom säkert drabba kvinnorna. I de riktigt små företagen kan det leda till stora problem om någon drabbas av en längre sjukskrivning.
Det finns dessutom en allvarlig risk att arbetsgivare i stället för att vidta rehabiliteringsåtgärder väljer att försöka avhända sig ansvaret genom förtidspensionering.
Vänsterpartiet har dock inget att invända mot att frågan utreds. Men vid en eventuell förändring av systemet måste övergången få ta tid och det måste finnas kvar en statligt garanterad grundnivå.
Till detta kan tilläggas att de som av någon anledning utestängs från arbetslivet kommer att få en sämre ställning i ett försäkringssystem som vilar på egenavgifter och är arbetslivsanknutet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:136 om en allmän sjukförsäkringsavgift enligt vad i motionen anförts om nackdelarna med ett sjukförsäkringssystem baserat på egenavgifter och arbetslivstillhörighet.
Stockholm den 1 december 1992 Berith Eriksson (v) John Andersson (v) Bengt Hurtig (v) Thommy Ohlsson (v) Elisabeth Persson (v) Gudrun Schyman (v)