Regionalt nätverk i norr för att långsiktigt utveckla utnyttjandet av trä
Det finns goda möjligheter att bättre utnyttja den unika träråvaran i norra Sverige. Ett regionalt FoU-nätverk i samverkan med näringslivet bör därför inrättas snarast med syfte att utveckla utnyttjandet av trä för att långsiktigt stärka regionens tillväxt- och konkurrenskraft.
Den svenska skogsnäringen har under lång tid haft god lönsamhet trots att de producerade varorna till stor del varit av bulkkaraktär. Den årliga nettoexporten har varit ca 50 miljarder kronor under en följd av år. De senaste åren har konkurrenskraften och lönsamheten försämrats. Orsaken är inte enbart den djupa lågkonjunkturen utan även strukturella förändringar har stor betydelse. Returfiber börjar i stor utsträckning ersätta färsk fiber vid massa- och papperstillverkning. Industrier förläggs därför närmare befolkningstäta ormåden, dvs. i andra länder. Överkapacitet beträffande tillverkning av massa och papper ger ytterligare prispress. Dessutom ersätts traditionella träprodukter inom byggnads- och anläggningssektorn av andra material. Inom skogsnäringen har man mött den hotande konkurrensen med i första hand rationaliseringsåtgärder. Man närmar sig dock nu ''vägs ände'' när det gäller rationaliseringsmöjligheter, vilket innebär att utnyttjandet av trä måste utvecklas.
Vi står idag inför en ny situation där tillväxten vida överstiger den årliga avverkningsnivån. En situation där vi inte behöver allt virke vi kan producera leder i ett första steg till sjunkande virkespriser, i ett andra till att skogsbruket inom vissa områden helt upphör. Detta kommer naturligtvis att slå hårdast mot de områden som har de längsta transportavstånden. Det betyder att situationen för skogsbruket mycket snart kan bli ogynnsam för stora delar av norra Sverige trots att råvaran är unik ur kvalitativ synpunkt. Effekterna av detta kan självfallet bli mycket allvarliga när det gäller sysselsättning, infrastruktur etc.
Byggnads- och anläggningssektorn svarar för ca 70% av barrträförbrukningen i de flesta av Västeuropas länder. Substitution (plast, stål, aluminium, glas och betong) förekommer på många områden och utgör ett reellt hot mot avsättningen av sågade trävaror. De vikande marknadsandelarna för sågade trävaror beror bl.a. av: minskande kostnadsfördelar för trä i förhållande till konkurrerande material ökad betydelse av låga underhållskostnader vilket är en fördel för plast och metaller ökad betydelse av att kunna leverera färdiga komponenter och/eller byggsystem bristande marknadsföring och produktutveckling sjunkande kvalitet för sågade trävaror och träprodukter.
Karaktäristiskt för träindustrin i norra Sverige är att den till övervägande delen har låg förädlingsgrad och består av småföretag med små möjligheter att inhämta och omsätta ny kunskap. Samtidigt förefaller branschens möjligheter till satsning på FoU att vara små trots att träindustrin har stor ekonomisk betydelse för regionen. Nämnda orsaker är därigenom svåra att åtgärda med enkla medel. Det krävs därför en långsiktig kunskapssatsning för att skapa kontinuerlig konkurrensförmåga.
I Umeå finns Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Umeå Universitet med Handels- och Designhögskola, Försvarets Forskningsanstalt och Rikssågverksskolan samt branschinstitut som SkogForsk och Träinformation. Det finns således hög kompetens och avancerad utrustning inom såväl grundläggande som tillämpade biologiska, fysikaliska, kemiska samt estetiska, ekonomiska och till viss del tekniska ämnen. SLU och Umeå Universitet har redan startat ett forskningssamarbete som syftar till att bättre förstå det ekologiska samspelet i boreala skogar.
Forskning inom ett antal tekniska ämnen (exempelvis material- och bearbetningsteknik, anläggningsteknik, maskinteknik) finns vid Högskolan i Luleå som även har en avdelning för träteknik i Skellefteå. I Skellefteå finns dessutom branschinstitutet Trätek.
Trots att det finns hög kompetens och avancerad utrustning inom regionen är det mycket liten andel av FoU- resurserna som är inriktade mot träteknisk forskning och träfiberforskning. Detta kan åtgärdas genom resursförstärkning och samverkan mellan olika forskningsinstitutioner samt mellan näring och forskning. Därigenom kan man bilda ett nätverk som knyter ihop ''produktion och produkt''. En sådan samverkan borde möjliggöra utveckling av träutnyttjandet med bibehållande av biologisk mångfald på både kort och lång sikt.
En nätverkssatsning på långsiktig kompetensuppbyggnad i Umeå, Skellefteå och Luleå bör sålunda vara mycket viktigt för regionens framtid men kräver resursförstärkning. Regeringen bör i ett första skede tillsätta en grupp med representanter från näring och forskning inom regionen som utreder hur satsningen ska göras. Utredningen bör också beakta möjligheterna till nätverkssamarbete med högskolorna i Sundsvall, Härnösand och Östersund.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en grupp tillsätts för att utreda förslag till satsningar som anges i motionen.
Stockholm den 15 mars 1993 Mats Lindberg (s) Georg Andersson (s) Carin Lundberg (s) Rinaldo Karlsson (s)