Sverige bör tillmötesgå det finska och norska intresset av att koppla ihop naturgasfyndigheterna i Nordsjön och Ryssland. Staten bör ställa medel till förfogande för infrastruktursatsningen, i form av lån.
I hela Europa är naturgasnätet utbyggt. Sverige framstår som det stora undantaget med endast gas i sydväst från Danmark. Finland får sin gas från Ryssland. Man önskar nu koppla ihop sina ledningar med Norge. En ledning över Sverige är förutsättnigen. Finska riksdagen har sagt nej till ytterligare kärnkraftverk, men förutsätter då enligt uppgift att man får trygghet i sin naturgasförsörjning.
Det är de förnybara energikällorna som har framtiden för sig. I Sverige har bioenergisatsningarna nått långt. Bioeldade kommunala kraftvärmeverk och mottryckskraft i industrin, bör stimuleras. Också vindkraften och solenergin har en stor potential. Det vore olyckligt om stora satsningar på gasledningar skulle fördröja energieffektivisering och förnybar energi.
Vårt problem är emellertid låsningen till kärnkraft, olja och kol. Därför kan det vara lämpligt att under en lång övergångsperiod satsa på den säkra och betydligt miljövänligare naturgasen. Gasledningar kan också användas för transport av gas framställd genom förnybara energikällor.
Genom att elkablar byggs till kontinenten kommer man inte längre att behöva avsätta vårt stora elöverskott på den övermättade nordiska marknaden. Det betydligt högre elpriset i EG-länderna kommer att slå igenom i Sverige. Det gör effektivisering ännu lönsammare och bioenergin och annan förnybar energi konkurrenskraftig.
Bygger vi upp stora intressen i naturgasen i landet kan de balansera kärnkraftsintressena, så att man i likhet med resten av världen inte längre ser det meningsfullt att investera i åldrande kärnkraftverk.
Det är naturligt att staten ställer medel till förfogande för infrastruktursatsningar, för gasledningen liksom man gör det för elnätet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på naturgas.
Stockholm den 26 januari 1993 Birgitta Hambraeus (c)