Enligt riksdagens beslut skall kärnkraften vara
avvecklad senast 2010. Riksdagen har också beslutat att ett
antal älvar i Norrland och i landet i övrigt inte får
exploateras för elproduktion. Jämsides härmed har
riksdagen också sagt att koldioxidutsläppen inte får öka.
Därför blir det svårt att ersätta kärnkraften med naturgas
eller olja/kol.
Närmaste åtgärd enligt den fastlagda beslutsgången är
att ställa av 2 kärnkraftsreaktorer 1995/96. Hur den
förlorade produktionen ska ersättas finns det idag ingen
klar bild av. Samtidigt kan noteras att Sveriges behov av
elström ökar -- om än vi just nu under lågkonjunkturen har
en svacka. Det oklara läget på energisidan är inte bra för
någon, allra minst för elintensiva industrier som trots
lugnande åtgärder från staten naturligtvis funderar på hur
det blir i framtiden.
Det bör sägas att Sverige i god tillgång på el och till
billiga/acceptabla priser haft ett trumfkort gentemot andra
länder, framförallt på industri/exportsidan. Brist på el kan
leda till att exportindustrin kommer i sämre läge.
Trots meningsmotsättningar partier emellan och olika
syn på hur energifrågorna skall lösas, råder det en värdefull
samsyn som bl.a. tagit sig uttryck i angivna riksdagsbeslut.
Det tar sig också uttryck i regeringsförklaringen, där det
heter att ''energipolitiken är av stor betydelse för
möjligheterna till en hållbar ekonomisk tillväxt, men styrs
också av starka miljöhänsyn''. Citatet ur
regeringsförklaringen bygger på riksdagens energipolitiska
beslut som innebar ett program för omställning och
utveckling av energisystemet. Programmet skall främja
ökad hushållning med energi, användning av sol-, vind- och
bioenergi samt utveckling av ny miljöriktig produktion.
Riksdagen har också avsatt betydande medel, 500 mkr
per år, för stöd till bl.a. biobränslen och energihushållning
och forskning kring dessa.
Om man ser i backspegeln, och tar reda på hur mycket
som hänt i utvecklandet av alternativa energislag sedan det
första avvecklingsbeslutet togs 1980, är det frapperande hur
lite som alternativbränslen idag bidrager med till landets
totala energiförsörjning.
Tills vidare kan vi lämna parollerna åt sidan. Så länge
kärnenergins avfallsproblem inte är lösta på ett säkert och
tillfredsställande sätt ligger ansvaret tungt på riksdag och
regering att med kraft arbeta för miljöanpassade och säkra
energisystem.
Mot bakgrund av att biobränslenas konkurrenskraft
förbättrades från 1 januari 1993, kan jag som västsvensk
riksdagsman slå fast att just Västsverige har en rik
råvarupotential i form av flis, sågverksprodukter, energi
från åkermark, biogas (djuranläggningar), samt stora
torvarealer. I åkermarksdelen ingår, förutom halm och
odlade produkter, också möjligheten av att odla
energigräs/energiskog.
Bästa utfallet av biobränslen blir på värmesidan. Det
finns i Västsverige flera aktuella projekt avseende leverans
av färdig värme. Osäkerheten kring energipolitiken gör
tyvärr att inga eller få beslut fattas.
Tafattheten i svensk energipolitik, med miljövänliga
förtecken, kommer bäst till uttryck i frågan om inhemsk
produktion av etanol. Trots att en etanolinblandning i
bensinen skulle ha flera positiva effekter, inte minst i en
billigare oljenota från utlandet, har inte mycket mer hänt än
en försöksproduktion i liten skala. Av planerna på att bygga
en fabrik i Lysekil har inget blivit. En satsning i området
hade också betytt mycket ur sysselsättningssynpunkt.
Ytterligare energiformer finnes där jag nöjer mig med
att nämna vindkraften. Bohuslän är ett av de landskap som
är bäst lämpat för vindkraft men antalet verk är hittills få,
vilket bl.a. beror av överklagningar, hänsyn till friluftslivet
och vissa yrkesverksamheter.
Sammanfattningsvis får man intryck av att svårigheterna
kring alternativa energiformer ständigt poängteras, eller så
försvåras fullskaleförsök genom ogynnsamma avgifter eller
skatter. Det förekommer också en omvänd miljödebatt där
användning av biobränslen framställs som ett hot mot
miljön. Ett exempel är att ett område stort som
Ångermanland skulle kalhuggas varje år för att ersätta
kärnkraften. Självfallet är det aldrig fråga om
energisatsning som skulle rycka undan grunden för en
annan näring, i detta fall skogsnäringen.
Tekniken går ständigt framåt. Miljövänliga energislag
kan genom fortsatt teknikutveckling spela en växande roll i
den framtida energiförsörjningen. Ett uttryck för
regeringens ambition på området är den förut relaterade
medelstilldelningen, som destinerats till NUTEK (Närings-
och utvecklingsverket). Till detta belopp, årligen
återkommande, kommer också stora belopp som Vattenfall
har avsatta för forskning.
Idag pågår forskning och försök i liten eller större skala
på många håll i landet. Min uppfattning är att detta i sig är
positivt, men att landets övergång till alternativa energislag
skulle vinna på att några sektorsområden samordnades. Det
bör också understrykas att forskning och försök många
gånger vinner på att regionaliseras, eller får verka inom en
region som man på goda grunder kan utgå från är relevant
till den forskning det är fråga om. Jag vill därför föreslå att
Västsverige blir centrum för den del av biobränsleforskning
som relateras till jordbruket och att denna nya
forskningscentral bör förläggas till Uddevalla som en i
många avseenden lämplig plats.
I sammanhanget är det angeläget att peka på den
arbetslöshet som drabbat Bohuslän och särskilt Uddevalla.
Riksdag och regering kan verka för en positivare utveckling
för framtiden genom att stödja detta förslag för främjande
av en utveckling för säkra och trygga energislag. Ett institut,
en forskningsanläggning av föreslagen typ, kan därtill
verksamt ge energipolitiken på det alternativa
energiområdet substans och innehåll på ett sätt som gagnar
såväl samhälle som individ.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en forskningscentral för
biobränslen och att den förläggs till Uddevalla.