Vattenkraften är en mycket stor nationell tillgång. Sverige har i dag betydligt mer el per person enbart från vattenkraft än den totala el-användningen per person i Storbritannien.
Vi har nu byggt ut så mycket vattenkraft i Sverige att övriga älvsträckor bör lämnas över till kommande generationer i naturligt skick. Det är en stor framgång för oss som vill skydda de få fria forsar och fall som finns kvar, att regeringen nu föreslår att fler outbyggda älvsträckor skall skyddas enligt NRL och att de fyra stora outbyggda norrländska älvarna skall förklaras som nationalälvar så att rimligen alla vattenkraftsplaner där överges.
De stora norrländska vattenkraftverken har betalats med skattemedel, d v s av oss alla. Även om pengarna hade lånats kommersiellt skulle investeringarna för länge sedan varit avskrivna. Strömmen därifrån produceras nu till mycket låg kostnad. Vattenfall AB tjänar stora summor på dem varje år, men mycket litet kommer Norrland tillgodo. Den enda nytta man har lokalt är att det blir några arbetstillfällen för driften. Nu planerar Vattenfall AB t o m att dra ned på personalen i norr. Det är lätt att förstå protesterna i Sollefteå!
Den bygd där vattenkraften kommer från måste få ekonomisk nytta av anläggningarna! Centern har föreslagit att ett särskilt bolag skulle bildas för statligt ägda norrländska kraftanläggningar så att folket där själva bestämde över dem och kunde tillgodogöra sig vinsten. Regeringen bör överväga detta förslag.
Vattenkraftsutbyggnaden i Dalarna ägs till största delen av stora privata bolag. Skatten går till statskassan. Regeringen bör återkomma med förslag om en ändring i skattereglerna, så att en del av vinsten från dessa kraftverk skulle gå till den bygd där de är belägna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett norrländskt vattenkraftbolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skatt på vattenkraften återgår till den bygd där kraftverket är beläget.
Stockholm den 25 januari 1993 Birgitta Hambraeus (c)