Vinstmedel från vattenkraftsproduktion till stöd åt regional utveckling

I ett flertal år har det, främst från skogslänen, framförts
krav om att de vattenkraftsproducerande regionerna skall
få del av de vinstmedel som vattenkraften ger upphov till.
Medlen skulle användas för utvecklingsinsatser i berörda
områden. Speciellt i skogslänen finns orter och regioner
med bestående stora problem med bl.a. inomregionala
obalanser. För att ta tillvara de tillväxtmöjligheter som finns
i dessa regioner bör särskilda insatser göras för att bygga
upp en bättre fungerande infrastruktur. Länsstyrelserna i
skogslänen skulle kunna spela en betydligt aktivare roll om
länen via delaktighet i vinstmedel från produktion av
vattenkraft kunde tillföras ytterligare medel för
utvecklingsinsatser i de mest utsatta områdena i länen.

Huvuddelen av landets vattenkraftsproduktion är
lokaliserad till Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län. Dessa län svarar för drygt tre
fjärdedelar av den totala vattenkraftsproduktionen i landet.
Övriga län med en produktion om minst 1 TWh är Uppsala,
Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.
Endast en ringa del av avkastningen av denna vattenkraft
kommer länen tillgodo.

I Norge får de vattenkraftsproducerande kommunerna,
genom en särskild skattelagstiftning, en helt annan
utdelning av vattenkraften än jämförbara kommuner i
Sverige. För en rad fattiga glesbygdskommuner i Norge har
detta inneburit mycket stora förändringar till det bättre.
Som exempel på detta kan nämnas Tydals kommun i Sör-
Tröndelag. Kommunen har ca 1 000 
innevånare och en elproduktion av ca 1,3 TWh per
år. De kommunala intäkterna kommer till 80 % 
från vattenkraften med följande fördelning:
n
-- Fastighetsskatt
10,0 milj Nkr
-- Förmögenhetsskatt
7,3  ''
-- Reglerings- och koncessionsavg.
3,1  ''
-- Andel av nettointäkt för elkraft
4,9  '' a4Totalt
25,3 milj Nkr

Förutom nämnda intäkter för kommunen, åtnjuter
invånarna viss frikraft. Varje hushåll får årligen utan
kostnad använda sig av 2 500 
kWh, medan jordbruken får 5 000 
kWh.

På grund av de olika regler som gäller för kommunernas
beskattningsrätt i Sverige och Norge är för närvarande den
norska modellen inte direkt överförbar.

Det har vid tidigare tillfällen redovisats olika modeller
för på vilket sätt återföring av vattenkraftsvinster skulle
kunna ske. Bland annat har föreslagits omfördelning eller
höjning av energiskatten på vattenkraften. Vidare finns
förslag om att begränsa skatteuttaget till att gälla elkraft
genererad från äldre vattenkraftverk med mer än 1 500 
kWh generatorseffekt.

Vi vill inte nu exakt binda oss för vilken modell som kan
vara lämpligast, men kan nämna att en avgift på 1 öre kWh
skulle motsvara omkring 550--600 miljoner kronor per år
för Norrlands del.

När riksdagen våren 1992 behandlade denna fråga
konstaterade näringsutskottet och riksdagens majoritet att
beredning pågick i regeringskansliet och att det inte fanns
anledning att föregripa denna behandling.

Vi vill påpeka att regionalpolitiska kommittén i sitt
betänkande, som lämnades i mitten av 1989, föreslog att ett
nytt anslag -- motsvarande ett öre per producerad kWh --
ska gå till skogslänen. Utredningen konstaterade emellertid
att frågan måste utredas ytterligare innan slutgiltigt beslut.
Denna utredning blev färdig i början av 1990. Den gav vid
handen att det inte finns några juridiska hinder för att
återföra vinsten från vattenkraften till skogslänen.
Utredaren kontaktades: ''Det är en fråga som måste vara
föremål för politiska bedömningar.''

Med andra ord: Det finns inga juridiska hinder för
regering och riksdag att ge skogslänen del av vinsterna från
vattenkraften. Behövligt beslutsunderlag finns. Det som
krävs är politisk vilja. Regeringen bör snarast förelägga
riksdagen förslag i den riktning vi här framför. Ett förslag
bör innehålla följande avgränsningar:

1. Avgiftsuttaget skall vara avgränsat till vattenkraften.

2. Medlen skall fördelas till de regioner som har en
vattenkraftsproduktion på mer än 1 TWh/år.

3. Medlen skall användas till investeringar för
framtidssatsningar.

4. De tillförda medlen får inte betyda minskning av
andra statsbidrag, utan utgöra nytillskott.

5. Medlen bör tillföras regionerna under en tioårsperiod.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vinstmedel från
vattenkraftsproduktion till stöd åt regional utveckling.

Stockholm den 25 januari 1993

Nils-Olof Gustafsson (s)

Axel Andersson (s)

Georg Andersson (s)

Bo Finnkvist (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Bo Holmberg (s)

Leo Persson (s)