Ett modernt samhälle är beroende av elektricitet men
elektriciteten kan också innebära risk för skador på
människor och egendom. I en tidigare motion framförde jag
ett förslag om krav på s.k. jordfelsbrytare vid nybyggnation.
I motionen beskrevs skadefrekvensen på följande sätt:
Det inträffar till följd av elektricitet årligen 200--300
olycksfall, allt från lättare skador upp till invaliditet. Några
av dessa leder till döden, närmare bestämt 8 fall under 1991.
Här kan nämnas två särskilt tragiska fall. Den 4 juli 1991
utsattes en 24-årig kvinna i Vanneberga i Skåne för s.k.
strömgenomgång, då hon skulle flytta en sladdvinda, som
var tillfälligt ansluten till en bevattningspump. Sladdvindan
var strömförande p.g.a. klämskada på en ledare i
sladdvindans stickpropp. Kvinnan avled och stor risk
förelåg för ett litet barn. Den 3 september 1991 dog en blott
10 månaders pojke, då han vid lek i köket kom i kontakt
med ett vägguttag där det s.k. jordblecket felaktigt hade
anslutits till den strömförande ledaren.
Dessutom orsakar elapparater och övriga elanordningar
årligen bränder för ca 500 milj.kr. och ett tiotal dödsfall.
Den största delen av ''okända brandstiftare'' torde kunna
hänföras till elbränder med en skadekostnad av ca 600
milj.kr.
Med en s.k. jordfelsbrytare hade många dödsfall och
olycksfall samt egendomsskador kunnat förhindras.
Jordfelsbrytarens uppgift är att ta hand om felströmmar,
alltså strömmar som avviker från den normala vägen och i
stället tar vägen genom person eller byggnadsdel och
därigenom skapar personfara och/eller brandfara.
I den tidigare motionen anfördes att det är synnerligen
angeläget att skyndsamt höja elsäkerheten genom att dels
informera om lämpligheten att installera jordfelsbrytare i
befintlig bebyggelse, dels ställa krav på jordfelsbrytare vid
all nybyggnation av bostäder, barndaghem samt servicehus
och hem för handikappade.
I informationsdelen uttalade utskottet (1991/92:NU31)
att man instämde i vikten av information om installation av
jordfelsbrytare samt förutsatte att NUTEK (numera
Elsäkerhetsverket) skulle initiera ökad information i saken.
Därefter avslog utskottet motionen. Det kan också
tacknämligt noteras att Svenska Elverksföreningen i
samarbete med NUTEK förra året utgav en liten handbok
om hemmets elsäkerhet och då även behandlar
jordfelsbrytare.
Däremot framgår det inte om utskottet sakbehandlat
frågan om installationskravet. Därför återkommer härmed
förslaget om att skyndsamt införa krav på jordfelsbrytare
vid särskilt nämnda nybyggnation.
Som motivering kan hänvisas till den tidigare motionen:
En allmän uppfattning är att säkringen skyddar (löser ut)
då en person utsätts för elektrisk ström. Sanningen är att
säkringen inte ger något personskydd. Även
skyddsjordning (skyddsledare) -- som nu planeras vid all
nybyggnation -- har en begränsad förmåga att lösa ut en
säkring eftersom det fordras stora strömmar. Den ger därför
ett begränsat brandskydd men inget personskydd. I vissa
fall, då fel uppstår i skyddsledarsystemet, blir
skyddsledaren direkt livsfarlig. Detta är orsaken till de
flesta av ovannämnda dödsfall och olycksfall.
Jordfelsbrytaren ger däremot både person- och
brandskydd. Dödsfallen och de flesta olycksfallen beskrivna
ovan skulle jordfelsbrytaren förhindrat. Till skillnad från
skyddsledaren fungerar jordfelsbrytaren även i system utan
skyddsjordning. För alla apparater i hemmet har
jordfelsbrytaren en skyddsfunktion.
Ett tungt vägande argument borde var att i samtliga
länder som infört jordfelsbrytare har dödsfallen också
kraftigt reducerats.
Upplysningsvis kan nämnas att installation av
jordfelsbrytare numera kan ske såväl vid nybyggnation som
i befintlig byggelse till en helt försumbar kostnad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på installation av
jordfelsbrytare.
Stockholm den 21 januari 1993
Bengt Harding Olson (fp)