Motion till riksdagen
1992/93:N406
av Christina Linderholm och Tage Påhlsson (c)

Nya riktlinjer för placering av kraftledningar


Under 1992 har ett par svenska undersökningar
presenterats som påvisar att det finns samband mellan
cancer och magnetfält alstrade av elektriska ledningar och
installationer. Den ena undersökningen av Maria Feychting
och Anders Ahlbom vid Institutet för miljömedicin har gällt
440 000 personer bosatta intill 220 och 400 kilovolts
kraftledningar. De har därvid funnit samband mellan
leukemi hos barn och historiskt beräknade magnetfält.
Den andra undersökningen av Birgitta Floderus vid
Arbetsmiljöinstitutet har gällt arbetare exponerade för
magnetfält och har funnit vissa samband med såväl
hjärntumörer som leukemi. Många andra undersökningar
finns internationellt där olika misstänkta effekter
analyserats. Orsakssambanden är dock för första gången
ordentligt tydliga på ett epidemiologiskt material med
människor i dessa nya undersökningar.
Magnetfält alstras intill kraftledningar och andra
elektriska installationer med höga kraftfält och flera faser.
Magnetfälten begränsas i princip inte av byggnader etc.
Magnetfälten minskar logaritmiskt från kraftledningen.
Magnetfältets storlek är beroende av fasernas placering och
nya stolpar har tagits fram där effekterna är mindre. Även
bergförläggning har fördelar. Effekterna har också
samband med periodiciteten eller antalet herz.
De enda gränsvärden som finns i Sverige säger att en
kraftledning med mer än 55 kV inte får ligga närmare en
byggnad inom detaljplan än 10 meter. Dessa gränsvärden är
satta av säkerhetsskäl med hänsyn till risken för nedfallande
ledning. Några gränsvärden när det gäller magnetfältens
storlek finns inte. I olika miljösammanhang arbetar man
efter försiktighetsprincipen: det vill säga att ofarligheten
skall garanteras. Här finns dock bevis för vissa negativa
effekter samtidigt som betydande osäkerhet fortfarande
finns. De gränsvärden som finns bör därför kompletteras
med sådana satta efter magnetfält. Ibland har siffran 0,1
mikrotesla nämnts som gränsvärde. Det innebär att
säkerhetsavståndet till en 220 kV-ledning ligger kring 50-
100 meter. Nya gränsvärden behövs såväl vid ny som
befintlig bebyggelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att berörd myndighet
får i uppdrag att fastställa gränsvärden för närhet mellan
bostäder/arbetsplatser och elektriska installationer utifrån
magnetfältens storlek.

Stockholm den 14 januari 1993

Christina Linderholm (c)

Tage Påhlsson (c)