Landshypoteksinstitutionens
organisation och
verksamhet4 4.
Behovet
av en reform6 5.
Utgångspunkter
för en ombildning8 6.
Val
av organisationsform9 7.
Förslag10 8.
Ombildningsförfarandet12 9.
Vissa
av ombildningen särskilt betingade frågor14 9.1
Hypoteksbanken
AB:s ägare14 9.2
Organisations-
och styrelsefrågor15 9.3
Likvidation
av Sveriges Allmänna Hypoteksbank16 9.4
Hypoteksbankens
grundfond17 9.5
Landshypoteksinstitutionens
fonder m.m.17 9.6
Namnfrågan18 9.7
Utgivning
av landshypoteksbevis19 9.8
Emission
av aktier20 9.9
Sveriges
Allmänna Hypoteksbanks verksamhet under
övergångstiden20 9.10
Konsortialavtal
mellan landshypoteksföreningarna20 10.
Tidplan21 11.
Hemställan28
I
motionen läggs fram förslag till lag om ombildning av
landshypoteksinstitutionen jämte viss följdlagstiftning.
Lagförslaget ansluter i allt väsentligt till den nyligen av
riksdagen antagna lagen om kreditmarknadsbolag. De
innehåller därjämte vissa regler som syftar till att bevara det
kooperativa inslag i landshypoteksorganisationens
verksamhet som varit kännetecknande för organisationen
alltsedan dess tillkomst i mitten på 1800-talet.
Motionen innehåller förslag till lagtext. Detta innebär
att riksdagen föreslås fatta beslut i ärendet utan att avvakta
att proposition läggs fram av regeringen. Skälet härtill är att
det får anses angeläget att nya regler kan träda i kraft utan
onödig tidsutdräkt och att det av allt att döma föreligger
svårigheter för regeringen att komma fram till ett avgörande
i frågan.
Vi har inhämtat att Sveriges Allmänna Hypoteksbank
med hänsyn till fördröjningen av framläggandet av en
proposition beträffande landshypoteksinstitutionens
framtida struktur mött tilltagande svårigheter att lösa den
nödvändiga kapitalanskaffningen och har därför ansett det
angeläget att ett snabbt beslut fattas i strukturfrågan, som
gör det möjligt för banken att även fortsättningsvis kunna
utnyttja kapitalmarknaden för upplåning på fördelaktiga
villkor, så att banken inte till följd av försämrade
upplåningsvillkor kommer i ett så utsatt läge att den tvingas
att använda den statliga garanti som statsmakterna nyligen
beslutat om. Banken har inte vid något tillfälle tidigare
utnyttjat den för banken gällande statliga grundfonden.
1. Sammanfattning av motionens innehåll
I motionen föreslås att landshypoteksorganisationen får
en ny struktur och därigenom anpassas till de modernare
verksamhetsformer som utmärker dagens kreditinstitut.
Särskilda skäl för en sådan omstrukturering är den ökande
konkurrensen på kapital- och kreditmarknaderna och
kravet på ökad effektivitet. Landshypoteksorganisationens
bärande affärsidé, nämligen lån till lantbruket och dess
binäringar till fördelaktigast möjliga villkor, behålls
oförändrad. Vidare behålls landshypoteksorganisationens
kooperativa karaktär, vilket kommer till uttryck genom att
landshypoteksföreningarna blir kvar som indirekta ägare till
kreditrörelsen samtidigt som låntagarnas roll som
kapitalförsörjare till organisationen förstärks.
Hypoteksbankens och föreningarnas sammanlagda
lånerörelse föreslås förläggas till ett kreditmarknadsbolag,
Hypoteksbanken AB. Samtliga aktier i det nybildade
bolaget föreslås primärt ägas av
landshypoteksföreningarna -- vilka i sin tur ägs av
medlemmarna/låntagarna -- och, under en övergångstid, av
Sveriges Allmänna Hypoteksbank.
Låntagarna erbjuds möjlighet att delta i
kapitalförsörjningen av landshypoteksorganisationens
verksamhet genom att teckna s.k. landshypoteksbevis,
utgivna av landshypoteksföreningarna. Bevisen skall ge en
säker årlig avkastning, vilken civilrättsligt och skatterättsligt
är att betrakta som ränta. Övrig avkastning utgör
förmögenhetstillväxt i landshypoteksorganisationen och
kvarstannar inom denna liksom det hittills ackumulerade
egna kapitalet. De medel som låntagarna inbetalat genom
att teckna landshypoteksbevis skall tillskjutas
Hypoteksbanken AB:s kreditrörelse i form av aktiekapital
och lån.
Den kapitalförsörjning som Hypoteksbanken AB inte
kan eller önskar erhålla från föreningarna genom att dessa
ger ut landshypoteksbevis har Hypoteksbanken AB att
tillgodose genom nyemissioner, i första hand av
preferensaktier (primärkapital) riktade till
kapitalmarknaden.
Landshypotekslagen ändras i vissa avseenden, men
landshypoteksföreningarna behålls för kontinuitet och
stabilitet i ägarförhållandet och som kooperativa länkar
mellan låntagarna och Hypoteksbanken AB. Under en
övergångstid behålls Sveriges Allmänna Hypoteksbank dels
för att avveckla sin nuvarande obligationsstock, dels för att
sköta viss ytterligare upplåning under grundfondens
avvecklingstid.
Sveriges Allmänna Hypoteksbanks obligationsstock
skall ligga kvar i banken och avvecklas där. När
obligationsstocken avvecklats, skall Sveriges Allmänna
Hypoteksbank likvideras. Ett överskott av likvidationen
skall föras över till föreningarna.
De obeskattade reserver som finns i Sveriges Allmänna
Hypoteksbank och föreningarna får föras över till och
skattas av i Hypoteksbanken AB. Avskattningen skall ske i
enlighet med de principer som gäller för andra finansiella
företag.
Hypoteksbanken AB får rätt att göra avsättning till
skatteutjämningsreserv (surv).
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
I vissa avseenden föreslås ändringarna få annan tidpunkt för
ikraftträdandet.
2. Frågans tidigare behandling
Frågan om förändring av landshypoteksinstitutionen har
varit föremål för flera utredningar. Hösten 1988 tillkallades
med stöd av regeringens bemyndigande en särskild
utredare, verkställande direktören Gunnar Petri, för att
göra en översyn av lagstiftningen om hypoteksinstituten.
Översynen skulle ske med utgångspunkt från de radikalt
ändrade förutsättningar som då inträtt på kreditmarknaden.
Utredningsarbetet skulle vara inriktat på att främja
förutsättningarna för en effektiv konkurrens på denna
marknad. Målet var att åstadkomma en moderniserad
organisationsform för hypoteksinstituten, som gör det
möjligt för dem att verka och utvecklas efter sina egna
förutsättningar på en avreglerad kreditmarknad.
Utredaren överlämnade i december 1989 betänkandet
(SOU 1989:103) Hypoteksinstituten i framtiden.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet
(Dnr 7341/89).
På grund av den splittrade remissopinionen uppdrogs
under hösten 1990 åt ambassadören Kurt Malmgren att
efter kontakt med berörda intressenter lämna ett alternativt
förslag till ombildning. Malmgren redovisade i juni 1991 sitt
uppdrag. Även detta förslag har remissbehandlats.
Malmgrens förslag liksom en förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet
(Dnr 2606/91).
Av remissyttrandena över såväl Petris som Malmgrens
förslag framgår att enighet då rådde inom
landshypoteksorganisationen beträffande den blivande
associationsformen och att både banken och de tio
hypoteksföreningarna tillstyrkte att lånerörelsen i de elva
instituten skulle slås samman och bedrivas i aktiebolagets
form.
En s.k. förstärkt styrelse för Sveriges Allmänna
Hypoteksbank beslutade i juni 1992 med nio röster mot sju
att till Finansdepartementet ge in ett förslag till ombildning
av landshypoteksinstitutionen. Förslagets huvudtanke var
att organisationens framtida verksamhet skulle bedrivas
som en ekonomisk förening. Styrelsens minoritet, i vilken
ingick ordföranden, vice ordföranden och verkställande
direktören samt två av den ordinarie bankstyrelsens övriga
tre ledamöter, föreslog en särskild lösning i en av dem
avgiven reservation. Majoritetens och reservanternas
förslag finns tillgängliga i Finansdepartementet (Dnr
3510/92).
Det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1989:103)
behandlar samtliga tre hypoteksinstitut, d.v.s.
stadshypoteksinstitutionen, landshypoteksinstitutionen och
Skeppshypotekskassan. Ombildningen av Stadshypotek har
redan behandlats (prop. 1991/92:119, NU 32, rskr. 323, SFS
1992:700-708). Frågan om ombildning av Skeppshypotek
kräver ytterligare överväganden. Vi tar därför i denna
motion bara upp frågan om en ombildning av
landshypoteksinstitutionen. En sådan ombildning
föranleder vissa ändringar i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar
samt innebär vidare en del följdändringar i andra
författningar, som bör tas upp senare.
3. Landshypoteksinstitutionens organisation och
verksamhet
Landshypoteksorganisationen regleras av lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om
landshypoteksföreningar (landshypotekslagen) samt av ett
av regeringen fastställt reglemente för varje förening.
Organisationen består av Sveriges Allmänna
Hypoteksbank, som är det centrala organ, vilket svarar för
upplåningen, och tio landshypoteksföreningar, vilka sköter
utlåningen. Hypteksbankens upplåning kommer
huvudsakligen från stora institutionella placerare. Som
säkerhet för bankens förbindelser har staten ställt en
garanti, den s.k. grundfonden. Inrättandet av denna garanti
i samband med att banken bildades år 1861 skall ses mot
bakgrund av den då rådande bristen på kapital inom landet.
Den statliga garantin var en förutsättning för bankens
upplåning på den europeiska kapitalmarknaden och
utgjordes t.o.m. år 1966 av statsobligationer, som
tillhandahölls av Riksgäldsfullmäktige. Obligationerna var
emellertid statens egendom och banken erhöll ingen
avkastning. Numera utgörs garantin av en av
Riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse på f.n. 2,3
miljarder kr. Vid utgången av år 1992 hade
Hypoteksbanken en omslutning på 24 miljarder kr.
Kapitaltäckningsnivån låg då på ca 8,2%. Till skillnad från
åtskilliga andra kreditinstitut på marknaden redovisar
banken ett fortsatt positivt resultat för det gångna
verksamhetsåret.
Sveriges Allmänna Hypoteksbank förvaltas av en
styrelse som består av sex ledamöter. Två av dessa --
ordföranden och vice ordföranden -- och suppleanter för
dem utses av regeringen för tre år. Tre styrelseledamöter
och lika många suppleanter väljs av hypoteksföreningarnas
ombud på bankens ordinarie delägarsammankomst. De av
regeringen och föreningarna utsedda ledamöterna utser i
sin tur verkställande direktören som också ingår som
ledamot av styrelsen. När ett ärende av större vikt skall
avgöras kan styrelsen bestämma att den skall förstärkas
med en representant från varje förening (s.k. förstärkt
styrelse).
För revision av styrelsens förvaltning och bankens
räkenskaper utser regeringen och Finansinspektionen
årligen var sin revisor och suppleant. Bankdelägarna utser
tre revisorer och suppleanter för dem.
Av 2 § landshypotekslagen framgår att
landshypoteksföreningarna är delägare i banken. En
förenings delaktighet i banken bestäms efter obetalda
kapitalbeloppet av de lån som föreningen erhållit från
banken. Föreningarna är ansvariga för bankens
förbindelser i förhållande till sin delaktighet i banken.
Föreningarna har till uppgift att, var och en inom sitt
geografiskt avgränsade verksamhetsområde, lämna lån mot
säkerhet till jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsändamål.
Genom att uppta lån hos en förening blir låntagaren
automatiskt delägare i föreningen. På föreningsstämman,
som skall hållas minst en gång om året, har varje delägare
en röst under förutsättning att vederbörande inte står i
skuld till föreningen för förfallna avgifter.
En förenings angelägenheter förvaltas av en styrelse som
utses enligt föreskrifter i det av regeringen för föreningen
fastställda reglementet. Antalet styrelseledamöter varierar
från förening till förening. Samtliga ledamöter utses av
delägarna på ordinarie föreningsstämma. Delägarna utser
årligen revisorer för granskning av förenings förvaltning och
räkenskaper. Banken skall för varje förening utse ett
ombud som skall delta i revisionen av föreningens
förvaltning.
Föreningarna sammanträder årligen till s.k.
delägarsammankomst i Sveriges Allmänna Hypoteksbank,
till vilken varje förening får sända tre ombud. Förutom att
tre av bankens styrelseledamöter utses på
delägarsammankomsten, avgörs där bl.a. frågor om
fastställande av balansräkning och om ansvarsfrihet för
bankens styrelse.
Ansökan om tillstånd att bilda en förening görs hos
regeringen. Det är också regeringen som förordnar om
förfarandet vid likvidation av såväl Sveriges Allmänna
Hypoteksbank som av förening.
Slutligen skall nämnas att banken och föreningarna står
under tillsyn av Finansinspektionen.
Landshypoteksinstitutionens verksamhet är enligt lag i
huvudsak begränsad till kreditgivning för finansiering av
jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsnäringen.
Verksamheten kan delas in i upplåning och utlåning.
Upplåning
Hypoteksbankens upplåning har av tradition skett
främst genom utgivning av obligationer. Hypoteksinstituten
uppträder själva som emissionsinstitut för sina obligationer.
Upplåning sker också mot reverser och certifikat. Under
senare år har upplåningen i stor utsträckning skett genom
utnyttjande av stora internationella banker.
För upplåningen har staten i lag ställt en garanti
(grundfond) som särskild säkerhet för institutets
förbindelser. Upplåningsmöjligheterna står i direkt relation
till storleken av denna garanti.
För landshypoteksinstitutionen gäller att Sveriges
Allmänna Hypoteksbanks upplåning är begränsad till ett
belopp som motsvarar tio gånger summan av bankens
fonder, d.v.s. den statliga grundfonden på f.n. 2.300
miljoner kr, och reservfonden, som vid utgången av år 1991
uppgick till drygt 575 miljoner kr. Utöver
obligationsupplåning får banken ta upp lån mot säkerhet i
form av panträtt i fastighet som ägs av banken. För tillfälligt
behov får banken även ta upp lån på annat sätt.
För den statliga grundfonden betalar banken en årlig
avgift till staten på 0,33%.
Utlåning
I landshypoteksinstitutionen lånas medel upp av
Sveriges Allmänna Hypoteksbank, vilken i sin tur lånar ut
dessa till föreningarna.
För de lån banken lämnar till föreningarna fastställer
banken själv räntesats och återbetalningsvillkor men skall
se till att förfallotiden för lånen är förenlig med villkoren för
bankens förbindelser, d.v.s. att s.k. matchning föreligger
mellan bankens upp- och utlåningsverksamhet.
Den egentliga utlåningsverksamheten i
landshypoteksinstitutionen bedrivs således av de lokala
föreningarna. Dessa får för sin lånerörelse inte låna upp
medel hos annan än Sveriges Allmänna Hypoteksbank.
Landshypoteksföreningarna lånar ut medel till
låntagarna enligt amorteringsplaner, vanligen löpande på
30--40 år, ibland kortare tid. Lån får beviljas mot säkerhet i
form av panträtt i fast egendom eller mot annan
betryggande säkerhet. För statliga garantilån krävs ej
säkerhet. Lån får beviljas till högst 75% av belåningsvärdet,
vilket fastställs på grundval av särskild värdering.
Föreningarna skall lämna lån på samma villkor som
fastställts för föreningarnas motsvarande lån hos banken.
En landshypoteksförening har till ändamål att inom sitt
verksamhetsområde lämna långfristiga lån för jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdsändamål samt driva annan
verksamhet som står i samband därmed. I avvaktan på att
långfristigt lån kan lämnas får en förening lämna lån med
kort löptid.
Hypoteksorganisationernas belåningsändamål angavs i
en tid då statsmakterna önskade utnyttja hypoteksinstituten
som kanal för räntesubventionerade krediter till bestämda
ändamål. Genom metoden att i lag ange för vilka ändamål
olika institut får låna ut medel prioriteras dessa ändamål på
ett för dagens kreditmarknad främmande sätt som numera
saknar aktualitet. Under årens lopp har med jämna
mellanrum diskussioner om hypoteksinstitutens
ändamålsbestämmelser aktualiserats. Dessa diskussioner
har lett till att vissa justeringar av lagstiftningen och
tillämpningen skett i riktning mot en breddning av
hypoteksinstitutens verksamhetsområden.
4. Behovet av en reform
Landshypoteksinstitutionen bildades ursprungligen för
att lösa kapitalförsörjningen till jordbruket och förse
jordbrukssektorn med långfristigt kapital till fast ränta.
Den 1 februari 1990 infördes internationellt anpassade
kapitaltäckningsregler för banker och andra kreditinstitut.
Reglerna, som även omfattar hypoteksinstituten, innebär
bl.a. att endast inbetalt kapital får tas med vid beräkningen
av kapitalbasen. Den garanti som staten ställt för Sveriges
Allmänna Hypoteksbank, f.n. 2,3 miljarder kr, får således
inte räknas in i kapitalbasen.
Av betydelse för frågan om hur Sveriges Allmänna
Hypoteksbank i en framtid skall lösa uppgiften att genom
kapitaltillskott förstärka kapitalbasen är hur
ägarsituationen ser ut. Enligt landshypotekslagen är de tio
föreningarna delägare i banken, under det att föreningarnas
låntagare är delägare i föreningarna. Som framgår av det
sagda finns alltså formellt ägare till de ifrågavarande
instituten. Ägarna kan dock, med hänsyn till de nuvarande
begränsningarna när det gäller deras
kapitalanskaffningsrätt, inte anses representera någon
resursstark grupp, i synnerhet under omständigheter då en
kraftig förstärkning av det egna kapitalet kan behövas.
När det av kapitaltäckningsskäl behövs ett tillskott av
externt kapital som får räknas som primärt kapital, finns
f.n. ingen utom banken som kan generera sådant tillskott.
Detta förhållande hämmar naturligtvis verksamhetens
utveckling. Problemet kan i och för sig lösas genom att
staten betalar in delar av den utställda garantin. En sådan
lösning är emellertid oförenlig med den uppfattning som
efter avregleringen av konkurrensneutralitetsskäl måste
hävdas, nämligen att statens ekonomiska åtagande på
längre sikt bör avvecklas. Det måste alltså på annat sätt för
landshypoteksinstitutionens framtida utveckling öppnas en
möjlighet att tillföra institutionen kapital av angivet slag.
Denna omständighet talar för att
landshypoteksinstitutionens organisation bör ändras.
I jämförelse med andra kreditinstitut är
hypoteksinstituten särpräglade på flera sätt. Varje
hypoteksinstitut har sin reglering i särskild författning.
Detta har medfört att hypoteksinstitutens handlingssfär i
detalj är reglerad och kontrollerad i en utsträckning som i
jämförelse med övriga institut inom det finansiella området
är påfallande. Dessutom finns i förhållande till
konkurrerande institut på marknaden vissa andra olikheter
beträffande verksamhetsförutsättningarna som bör
undanröjas. Det gäller t.ex. den skattemässiga
behandlingen av landshypoteksinstitutionen.
Vad nu anförts kan emellertid inte ensamt förklara
hypoteksinstitutens särart. Av större betydelse -- i ett
historiskt perspektiv -- är att hypoteksinstituten utgjort
exklusiva redskap för att nå mål som ställts upp av
statsmakterna. Av detta följer att staten har haft särskilda
omsorger om hypoteksinstituten. Med hänsyn till den långa
tid under vilken dessa förhållanden varat är det naturligt att
staten förknippas med ett huvudmannaskap för
hypoteksinstituten.
Det övergripande målet för en organisatorisk förändring
av landshypoteksinstitutionen bör vara att föra över den
nuvarande verksamheten i en organisationsform som ger
institutionen varaktiga förutsättningar för att, på
motsvarande villkor som övriga kreditinstitut, konkurrera
om tillgängliga resurser på kapitalmarknaden och verka
som en fristående och konkurrensfrämjande långivare på
kreditmarknaden. Härvid krävs bl.a. en närmare
precisering av den roll staten i framtiden skall ha i
verksamheten.
Ombildningen bör ske i en sådan form att statens
risktagande inte ökas. Inte heller obligationsinnehavarnas
eller övriga fordringsägares intressen får åsidosättas. Det är
särskilt viktigt att ombildningen sker så att utomstående
intressenter, exempelvis fordringsägare i utlandet, utan
svårighet kan bilda sig en uppfattning om vad ombildningen
konkret innebär.
5. Utgångspunkter för en ombildning
Landshypoteksinstitutionen är uppbyggd på en
organisatorisk princip om fördelning av ansvaret för
ingångna förbindelser och inte, vilket är det brukliga för
andra associationsformer, på en rätt till del i en
förmögenhetsmassa i förhållande till gjorda insatser eller
rätt till ägande i egentlig mening. Principen om fördelning
av ansvaret för ingångna förbindelser framgår av nuvarande
hypotekslagstiftning men var mer tydlig, innan låntagarnas
solidariska ansvar för föreningarnas förbindelser
avvecklades år 1970.
Staten ställde redan från Sveriges Allmänna
Hypoteksbanks tillkomst en kostnadsfri garanti för
landshypoteksinstitutionens upplåning. Den risk staten
utsattes för genom garantin hölls på en låg nivå genom
regleringen av organisationen. Detaljerade regler om
samordning mellan bankens upplåning och föreningarnas
utlåning, liksom låntagarnas ansvar utöver de egna lånen,
reducerade statens risktagande. En låntagare i en förening
iklädde sig enligt författningarna, i förhållande till sina
förpliktelser, ansvar för andra låntagares bristande
betalningsförmåga. I gengäld kunde låntagaren på grund av
det statliga garantiåtagandet erhålla ett billigt lån under
sådana förhållanden att åtagandet inte framstod som en
verklig risk. När lånet var återbetalt och låntagaren
slutligen tillgodogjort sig förmånen av det billiga lånet
upphörde delägarskapet och åtagandet.
Låntagarnas solidariska ansvar för en förenings
förbindelser upphörde år 1970. Därefter har låntagarna,
utan att ikläda sig någon förpliktelse utöver det egna lånet,
tillgodogjort sig förmånen av den statliga
garantiförbindelsen. För gemene man saknar ett
delägarskap i en hypoteksförening numera reell innebörd i
den meningen att en låntagare i huvudsak inte kan åläggas
annat än att betala sina egna lån. I en situation där ansvar
för andras lån kunde aktualiseras hade låntagarna ett
berättigat krav på att få sin mening representerad vid
överväganden om hur verksamheten skulle bedrivas.
Denna formella rätt kvarstår visserligen fortfarande men
har mot den nyss angivna bakgrunden naturligtvis minskat i
betydelse. Något som skulle tala för att staten haft också
andra bevekelsegrunder för inflytande för låntagare genom
delägarskap kan inte utläsas av författningarna eller av
förarbetena. Inte heller finns det något stöd för att staten
haft andra syften i fråga om låntagarna/delägarna än att
tillhandahålla billiga krediter.
Sammanfattningsvis ger delägarskapet i en
landshypoteksförening i dag inte något berättigat anspråk
på föreningens förmögenhet. Dock kan inte bortses från att
låntagarna alldeles självklart har ett intresse av att
verksamheten bedrivs på ett för låntagarna gynnsamt sätt.
Med hänsyn till landshypoteksinstitutionens bakgrund
och statens garantiåtagande framstår det inte som rimligt att
staten vid någon tidpunkt skulle vara beredd att medverka
till att det egna kapitalet (fonderna), som via subventioner
byggts upp till skydd för obligationsköparna och för att
minska statens risktagande, hamnar utanför statens
kontroll. Med subventioner avses i sammanhanget dels den
skattebehandling landshypoteksinstitutionen har haft, dels
den garanti staten, utan eller mot måttlig ersättning, under
åren har ställt till organisationens förfogande. Det kan alltså
inte komma i fråga att utan vidare skingra organisationens
samlade förmögenhet utanför statens kontroll.
Slutsatsen blir att det inte finns något hinder för staten
att ombilda landshypoteksinstitutionen på det sätt som
befinns vara mest ändamålsenligt för det allmänna. Detta
gäller särskilt som enighet i denna fråga inte har kunnat
uppnås inom den egna organisationen.
Något intresse för staten att ikläda sig rollen som ägare i
en ombildad landshypoteksinstitution finns inte. Under
ombildningsprocessen har dock staten ett intresse av att den
risk staten påtagit sig inte ökar. Staten bör även av det skälet
tillförsäkra sig en tillfredsställande kontroll över
ombildningsproceduren. Detta får inte minst betydelse när
det gäller fastläggande av företagsform och
styrelsesammansättning.
6. Val av organisationsform
När det gäller att finna den lämpligaste
organisationsformen kan man överväga en associationsform
som till sin natur är ägnad att ge företaget de största
förutsättningarna att utan statligt garantistöd klara
kapitalanskaffningen, nämligen aktiebolaget, eller en
företagsform där intresset av kooperativ samverkan
dominerar, d.v.s. den ekonomiska föreningens form. Man
står i det läget inför en avvägning mellan hänsyn till de
villkor, under vilka kreditverksamhet normalt bedrivs och
hänsynen till det utpräglat kooperativa intresset i
inflytandefrågor.
Följande synpunkter i övrigt avseende kreditverksamhet
i ekonomisk förenings form eller ordnandet av en
särlagstiftning baserad på ekonomisk förening kan anföras.
Associationsformen ekonomisk förening är tillkommen
för sådana kommersiella verksamheter som till sin natur är
personintensiva, d.v.s. som baseras på medlemmarnas
medverkan och arbete (kooperativ karaktär) och inte på
verksamheter som till sin natur är kapitalintensiva, bland
vilka kreditinstitut är det yttersta exemplet.
I en producent- eller konsumentkooperativ verksamhet
är medlemmarnas produktion, distribution, köp etc. av
varor och tjänster det centrala och dessa personer är de
primärt skyddsvärda intressenterna.
I ett kreditinstitut däremot är kreditgivarna, och inte
låntagarna, de som primärt skall skyddas av lagstiftningen.
Lagen om ekonomiska föreningar saknar det borgenärs-
/kapitalskyddssystem som aktiebolagslagen innehåller och
vilket vidare utvecklas i kreditmarknadslagstiftningens
kapitalskyddsregler. Lagen om ekonomiska föreningar är
därför i sin nuvarande form särdeles illa ägnad för
kreditverksamhet.
Om en föreningsform skall väljas torde således erfordras
ett fullständigt genomarbetet generellt regelsystem som
beaktar de för kreditgivningsverksamhet specifika
skyddsbehoven. Detta måste ske i någon form av
''kreditföreningslag''. Som exempel på regler som måste
särskilt anpassas må noteras kapitaltäckningsreglerna. Den
utformning dessa fått i kreditmarknadsbolagslagstiftningen
kan inte utan vidare tillämpas på de från
aktiebolagsreglerna helt artskilda bestämmelserna om
medlemsinsatser m.m. i föreningslagstiftningen. Ett annat
exempel är formerna för minskning av det egna kapitalet
och utdelningsreglerna.
Det bör observeras att regler om rätt att driva
kreditverksamhet i den ekonomiska föreningens form utan
särlagstiftning får generell räckvidd, d.v.s. den kommer inte
att kunna begränsas till tillämplighet för
landshypoteksinstitutionen eller lantbrukets
kreditverksamhet. Envar som önskar begagna denna, i
förhållande till bankverksamhet avsevärt liberalare
organisationsformen för kreditverksamhet och uppfyller de
formella kraven, blir givetvis fri att göra detta.
Erfarenheterna från 1980-talets finansbolagsboom ger
anledning till antagandet att en stor del av framtida
kreditverksamheter enligt ''minsta motståndets lag'' kan
komma att styras till en sådan verksamhetsform. Initialt
skulle en sådan trend kunna leda till problem för det redan
hårt ansatta svenska banksystemet.
Det är givetvis önskvärt att så goda förutsättningar som
möjligt skapas för att landshypoteksinstitutionen även i
fortsättningen kan förverkliga sin målsättning att lämna så
billiga lån som möjligt till lantbruket. Detta förutsätter att
institutionen kan göra så fördelaktig upplåning som möjligt,
vilket i sin tur förutsätter att riskkapitalmarknaden, under
den nya situation som råder efter avregleringen, fullt ut står
till institutionens förfogande. Samtidigt anser vi det
angeläget att en institution som fungerat under kooperativa
former under 130 år inte förändras så djupgående att det
kooperativa inslaget raderas ut.
7. Förslag
Vi har funnit att hänsyn bör tas till båda de i det
föregående redovisade intressena och har bedömt att den av
reservanterna framförda kompromissmodellen bäst förenar
de nu nämnda två aspekterna. Vi föreslår alltså en lösning
som bygger på att Sveriges Allmänna Hypoteksbanks och
landshypoteksföreningarnas lånerörelser sammanförs till
ett kreditmarknadsbolag som därigenom för sin
kapitalanskaffning får tillgång till riskkapitalmarknaden,
samtidigt som landshypoteksföreningarna blir kvar som
föreningar med legal rätt att genom emission av s.k.
landshypoteksbevis låna upp medel från låntagarna, varvid
möjlighet skall finnas att låta en del av medlen ingå i
bolagets kapitalbas.
Genom den av oss föreslagna lösningen anser vi oss
förena den bäst ägnade verksamhetsformen för
kapitalanskaffning med de kooperativa idéer som sedan
länge varit kännetecknande för landshypoteksrörelsen.
Vårt förslag överensstämmer i allt väsentligt med
reservanternas förslag. Varken Riksbanksfullmäktige eller
Finansinspektionen har heller haft några närmare
invändningar mot detta, och gemensamt för dessa två
myndigheter liksom för övriga remissinstanser är att de, sett
från kapitalanskaffningssynpunkt, förordat en
bolagslösning. I övrigt har remissinstanserna haft följande
synpunkter på val av associationsform.
Riksbanksfullmäktige avvisar förslaget om att
landshypoteksinstitutionen ombildas till en ekonomisk
förening. En omvandling till aktiebolag ser fullmäktige som
en förutsättning för den planerade ombildningen och för en
förlängning under viss tid av den statliga grundfonden.
Därutöver pekar fullmäktige på att behovet av
speciallagstiftning måste utredas vid alternativet ekonomisk
förening.
Finansinspektionen avvisar den förstärkta
bankstyrelsens förslag. Enligt Svenska Bankföreningens
uppfattning står det klart att aktiebolagsformen är en
starkare grund för kapitalanskaffning än föreningsformen.
Emellertid anser föreningen att det bör ankomma på
intressenterna att själva avgöra sin organisationsform.
Bankföreningen avstår från att ta ställning till hur den
bristande enigheten inom rörelsen därvid inverkar.
Sparbankernas Bank avstår från att ta ställning till frågan
om företagsform men anmärker att den mest avgörande
förutsättningen för att bedriva finansiell verksamhet är
möjligheten till en långsiktig kapitalförsörjning. Anledning
finns att noga överväga lämpligheten av en företagsform
med begränsad ägarkrets med tanke på att de framtida
kapitalförsörjningsbehoven i dag svårligen kan förutses.
De närmare skälen för vårt förslag är följande. De
kreditinstitut som konkurrerar med
landshypoteksinstitutionen är aktiebolag. Från den
synpunkten är det naturligt, att även
landshypoteksinstitutionen inordnas i aktiebolagsformen.
Mot detta skulle i och för sig kunna hävdas att det är en
fördel, om olika företagsformer konkurrerar på samma
marknad. Detta bör också stå landshypoteksorganisationen
fritt, under förutsättning att risk därmed inte uppkommer
för att det nya företaget drabbas av sådana problem som till
slut får negativa konsekvenser för långivarna eller
låntagarna. Om risk finns att föreningsalternativet medför
sådana konsekvenser, kan staten inte välja att ge
landshypoteksinstitutionen en sådan associationsrättslig
utformning. Avgörande för organisationens framtida
förutsättningar att även fortsättningsvis kunna förse
lantbruket med fördelaktiga lån är att det nya företaget kan
göra en däremot svarande fördelaktig upplåning. Klarar
inte företaget denna uppgift, försämras, eller till och med
omintetgörs, möjligheterna att låna ut medel till lantbruket.
Sveriges Allmänna Hypoteksbank, som tidigare åtnjutit
en mycket fördelaktig kreditvärdighetsbedömning --
AA+ -- nedgraderades för knappt två år sedan i samband
med att den svenska ekonomin generellt bedömdes som
svagare. Nedgraderingen föranleddes inte av någon
anmärkning mot Hypoteksbankens verksamhet. Sedan
någon tid tillbaka har Hypoteksbanken placerats på
ratinginstitutet Standard & Poor's bevakningslista med
negativ prognos. Enligt vad vi inhämtat leder detta till
försämrade upplåningsvillkor för banken, jämfört med om
banken inte haft denna notering på bevakningslistan. Det
har också framkommit att Standard & Poor's nyligen vid sin
bedömning av ett antal svenska kreditinstitut uttalat att
Hypoteksbanken kommer att kvarstå på bevakningslistan,
eftersom ratinginstitutet hyser oro på grund av rådande
osäkerhet om landshypoteksinstitutionens framtida
organisatoriska struktur. Det är alltså synnerligen angeläget
att alla ansträngningar görs för att så snart som möjligt
medverka till att den för banken uppkomna situationen
löses och därvid löses på sådant sätt att största möjliga
förtroende skapas för banken i dess fortsatta verksamhet.
Redan den nu angivna omständigheten gör det enligt vår
uppfattning nödvändigt att riksdagen nu utan ytterligare
tidsutdräkt fattar de beslut som behövs för att
landshypoteksinstitutionen skall kunna även i
fortsättningen framgångsrikt verka på kapitalmarknaden,
både i Sverige och utomlands.
De nya kapitaltäckningsreglerna ställer skärpta krav på
verksamheten. Den sedan en tid pågående krisen på den
svenska finansmarknaden har ställt
kapitalanskaffningsproblematiken i förgrunden. Det kan
inte uteslutas att en organisation som baseras på
associationsformen ekonomisk förening på mycket kort sikt
skulle kunna klara att tillföra landshypoteksinstitutionen
behövligt kapital. Men i ett längre perspektiv och med den
ovisshet som råder om framtida förhållanden framstår den
möjligheten som mycket osäker.
Landshypoteksinstitutionens rörelse bör sålunda drivas i
den organisationsform som öppnar de största och mest
flexibla möjligheterna för verksamheten att kunna erhålla
tillräckliga kapitaltillskott, inte bara på kort utan också på
lång sikt. Det är därvid ytterst viktigt att
landshypoteksinstitutionen i likhet med samtliga andra
svenska kreditinstitut äger full tillgång till
riskkapitalmarknaden. Detta blir inte fallet, om Sveriges
Allmänna Hypoteksbank och föreningarna ombildas till en
ekonomisk förening. Kapitalbasen kan i sistnämnda fall inte
förstärkas genom nyemission av aktier. Erfarenheterna från
Föreningsbanken, som, när den alltjämt var ekonomisk
förening, sökte skaffa kapital genom medlemsinsatser men
misslyckades, inger härvid betänkligheter.
Vi är fast övertygade om att den avgörande möjligheten
för ett kreditinstitut att klara en tillräcklig uppbyggnad av
det egna kapitalet ligger i tillgång till riskkapitalmarknaden.
Om det däremot gäller att uppbringa kapitaltillskott av
begränsad omfattning kan det tänkas att ett system med
medlemsinsatser kan utgöra ett komplement. Vi har därför
stannat för att föreslå att en möjlighet öppnas för
institutionen att begära kapitaltillskott direkt från
låntagarna genom att dessa tecknar s.k.
landshypoteksbevis. På detta sätt behålls också, som
tidigare nämnts, det kooperativa inslag som hittills utmärkt
organisationen och som varit ett uttryck för grundläggande
värderingar.
På grund av det anförda anser vi att starka skäl talar för
att landshypoteksorganisationen ombildas till aktiebolag
samtidigt som föreningarna kvarstår som ägare till det nya
bolaget med möjligheter att, låt vara i begränsad
omfattning, medverka till kapitalanskaffning till bolaget
genom att låntagarna kan teckna landshypoteksbevis.
Som framgår närmare under Hemställan har vi upprättat
förslag till dels lag om ombildning av
landshypoteksinstitutionen, dels lag om ändring i
landshypotekslagen och viss skattelagstiftning. Förslagen
har i görligaste mån upprättats efter förebild i den av
riksdagen nyligen beslutade ombildningen av Stadshypotek
(se sid. 4).
8. Ombildningsförfarandet
Vi föreslår att landshypoteksorganisationens samlade
lånerörelse överförs till ett särskilt kreditmarknadsbolag,
benämnt Hypoteksbanken AB, och att bolaget skall ägas av
landshypoteksföreningarna som alltså skall finnas kvar. I
dagsläget synes det vara mest praktiskt att föreningarna tills
vidare består som de är för närvarande, eftersom den för
dem gällande lagstiftningen då kan, med smärre
förändringar, fortsätta att gälla. Detta anser vi vara av störst
betydelse under den inledande omstruktureringsfasen,
under vilken en stabiliserande effekt kan nås genom att man
undviker sakligt sett onödiga brott i en lång historisk
tradition.
Vårt förslag innebär följande.
Landshypoteksorganisationens bärande affärsidé behålls
oförändrad, d.v.s. lån skall även i fortsättningen kunna
lämnas till lantbruket och dess binäringar till fördelaktigast
möjliga villkor.
Organisationens kooperativa karaktär behålls, med
landshypoteksföreningarna som indirekta ägare till den
samlade kreditrörelsen, samtidigt som låntagarnas roll som
kapitalförsörjare till organisationen förstärks.
All kreditverksamhet förläggs till
kreditmarknadsbolaget Hypoteksbanken AB.
Samtliga aktier i Hypoteksbanken AB ägs primärt av
landshypoteksföreningarna och Sveriges Allmänna
Hypoteksbank, vilka -- på motsvarande sätt som enligt
landshypotekslagen gäller i dag -- ägs av
medlemmarna/låntagarna.
Låntagarna erbjuds att delta i kapitalförsörjningen av
landshypoteksorganisationens verksamhet genom att
teckna landshypoteksbevis, som utges av
landshypoteksföreningarna. Bevisen avses ge en säker, årlig
avkastning, som är att betrakta som ränta både civilrättsligt
och skatterättsligt. Förmögenhetstillväxten behålls i
landshypoteksorganisationen liksom tidigare ackumulerat
kapital. Medel som låntagarna betalar in till föreningarna
tillskjuts till Hypoteksbanken AB:s kreditrörelse i form av
aktiekapital och lån.
Vad som Hypoteksbanken AB inte kan få in som eget
kapital genom tillskott av låntagarmedel kan täckas genom
nyemissioner av exempelvis preferensaktier.
Landshypotekslagen revideras men behålls i begränsad
utsträckning. Detta är betingat av praktiska hänsyn och
innebär inga konkurrensfördelar för föreningarna.
Landshypoteksföreningarna behålls sålunda för kontinuitet
och stabilitet i ägarförhållandet och som kooperativa länkar
mellan låntagarna och Hypoteksbanken AB, under det att
kreditverksamheten inordnas i ett kreditmarknadsbolag.
Genom att tillvarata den nuvarande lagstiftningen kan
Sveriges Allmänna Hypoteksbank behållas under en
övergångstid, dels för att avveckla sin nuvarande
obligationsstock och dels för att sköta viss nyutlåning under
grundfondens avvecklingstid.
Den av oss valda modellen skapar största möjliga garanti
för att landshypoteksorganisationens självständighet
behålls och att verksamheten därigenom får en mycket
långsiktig inriktning. Genom konsortialavtal mellan
landshypoteksföreningarna och Sveriges Allmänna
Hypoteksbank bör överenskommelse träffas som innebär
bl.a. att föreningar inte utan särskilda skäl kan avhända sig
sin aktieandel i det nya bolaget. Regler om
hembudsskyldighet bör införas i avtalet.
9. Vissa av ombildningen särskilt betingade frågor
I det föregående har vi berört den aktuella
ombildningsprocessen i dess huvuddrag. I det följande
ämnar vi ta upp vissa frågor, som tidigare inte berörts eller
som kräver ytterligare kommentarer. Vi avser sålunda att
beröra ägarsituationen, organisations- och styrelsefrågor,
likvidationsspörsmål, frågor om Sveriges Allmänna
Hypoteksbanks borgenärer, samt en del övriga frågor,
däribland namnfrågan, skattefrågor och
övergångsbestämmelser.
9.1 Hypoteksbanken AB:s ägare
Vi har i det föregående lagt fram ett förslag till lösning
beträffande landshypoteksorganisationens omstrukturering
som innebär att landshypoteksföreningarna finns kvar och
att föreningarna blir ägare till ett nytt bolag som bildats
genom att föreningarnas och bankens lånerörelser förts
samman till detta nya bolag. Vårt förslag skiljer sig
härigenom från andra lösningar, t.ex. Kurt Malmgrens
förslag att fusionera föreningarna och banken till ett bolag
eller den förstärkta bankstyrelsens majoritetsförslag att
fusionera föreningarna till en enda ekonomisk förening.
Utgångspunkten för vårt förslag har varit att så långt möjligt
säkerställa kapitalanskaffningen och därmed möjligheterna
för landshypoteksinstitutionen att även i fortsättningen
spela en avgörande roll för lantbrukets kapitalförsörjning.
Vi har varit angelägna om att kombinera detta syfte med
önskemålet att behålla det kooperativa inslaget i
landshypoteksrörelsen.
När det gäller ägarfrågan är det givetvis av stor betydelse
att ett företag av den natur som det blivande
Hypoteksbanken AB utgör domineras av starka ägare. Att
i dagens läge med säkerhet kunna utpeka en stark ägare är
dock vanskligt. Den ekonomiska utvecklingen i vårt land
har visat att företag och institutioner som man tidigare
ansett vara stabila och resursstarka i själva verket visar sig
ha betydande ekonomiska svagheter, vilket i vissa fall lett
till omedelbara krav på kapitaltillskott, ägarförändringar
och strukturomvandlingar. I vissa fall har sådana åtgärder
inte räckt till, utan staten har fått träda emellan eller
företagen har tvingats i konkurs. Finansbolagskrisen,
bankernas betydande problem och försäkringsbranschens
krissituation är talande exempel.
Att i denna situation fästa avgörande vikt vid löften eller
garantier från enskilda personer, företag eller
organisationer inger inte förtroende på kapitalmarknaden,
vare sig i vårt eget land eller internationellt. Vi har därför
valt att i nuvarande situation låta föreningarna vara ägare
till det nya bolaget och att låta detta komma till uttryck i ett
mellan föreningarna och Sveriges Allmänna Hypoteksbank
ingånget konsortialavtal. Genom att föreningarna blir ägare
till det nya bolaget skapas förutsättningar för att
föreningarna även i fortsättningen får möjlighet att utöva
ett avgörande inflytande över finansieringen av lantbruket.
Väsentligt för våra syften är sålunda att föreningarna i
fortsättningen blir majoritetsägare till det nya bolaget. Vi
vill i detta sammanhang slå fast att staten alltjämt har ett
övergripande ansvar för att banksystemet fungerar på ett
tillfredsställande sätt. Detta har bl.a. kommit till uttryck i
den garanti som staten utfärdat för banksystemet och som
bl.a. också omfattar Sveriges Allmänna Hypoteksbank.
Efter ombildningen av landshypoteksorganisationen avses
denna garanti också gälla Hypoteksbanken AB. Det är mot
denna bakgrund angeläget att regler utformas som så långt
möjligt förhindrar att utomstående ägarintressen får sådant
inflytande över verksamheten att ändamålet med denna
bryts sönder eller risk uppkommer för att så sker. Detta sker
lämpligen i konsortialavtal mellan banken och föreningarna
avseende ägandet i Hypoteksbanken AB.
Det nu sagda innebär att föreningarna skall ha möjlighet
att, om det finnes önskvärt, genom riktade nyemissioner
inbjuda ytterligare aktieägare i Hypoteksbanken AB. Om
föreningarna föredrar att själva äga 100% av aktierna eller
att genomföra emissioner bör vara föreningarnas ensak. En
spridning av aktierna på den öppna marknaden torde dock
leda till krav på börsintroduktion, eftersom en
marknadsmässig värdering därvid aktualiseras.
Vårt förslag överensstämmer med det förslag som
reservanterna framlagt. Sistnämnda förslag har i allt
väsentligt godtagits av Riksbanksfullmäktige och
Finansinspektionen.
9.2 Organisations- och styrelsefrågor
Vårt förslag innebär sålunda att ett nytt bolag bildas,
Hypoteksbanken AB. I detta bolag sammanförs Sveriges
allmänna Hypoteksbanks och de nuvarande föreningarnas
lånerörelser. Ett enda företag kommer således att i
fortsättningen utöva organisationens verksamhet. Med vårt
förslag att behålla föreningarna skapas en naturlig
utgångspunkt för kontorsadministrationen. Bolaget bör
sålunda bedriva verksamheten med centrala funktioner i
den nuvarande banken och samtidigt utnyttja föreningarnas
kontorsuppbyggnad. Huruvida skäl finns att nu eller senare
se över antalet regionala enheter faller utanför ramen för
denna motion. Det torde få bli en uppgift för det kommande
bolaget att närmare överväga. Rättsligt sett kommer det
nya bolaget att omfattas av den nya lagstiftningen om
kreditmarknadsbolag. Frågor om inriktning av bolagets
verksamhet och hur den närmare skall vara organiserad
ankommer på bolagets styrelse och ägare att ta ställning till.
Hos landshypoteksföreningarnas anställda och i
föreningarnas styrelse har genom åren byggts upp
omfattande kunskaper och erfarenheter rörande
förutsättningar för kreditgivning inom resp. förenings
område. Vi utgår från att den värdefulla tillgång som de
anställda och styrelserna i detta avseende representerar tas
till vara på bästa sätt i den nya organisationen.
Administrativt torde flera fördelar vara att vinna med viss
centralisering av uppgifterna, t.ex. inom dataoch
redovisningsområdet. Detta kan leda till att viss personal
avlastas från nuvarande uppgifter. Det torde få ankomma
på bolagsstyrelsen att överväga i vad mån förändrade
uppgifter på motsvarande sätt kan läggas på personalen,
t.ex. i samband med att föreningarna får nya uppgifter
beträffande kapitalanskaffning från medlemmarna.
I fråga om styrelsesammansättningen i Sveriges
Allmänna Hypoteksbank och Hypoteksbanken AB kan
följande synpunkter anföras.
Sveriges Allmänna Hypoteksbanks styrelse består i dag
av sex ledamöter, varav staten tillsätter ordföranden och
vice ordföranden, delägarsammankomsten utser tre
ledamöter och dessa fem ledamöter utser verkställande
direktören att vara ledamot. Statens övergripande ansvar
för verksamheten och nya åtaganden i form av statlig
garanti för bankens verksamhet kräver att staten får ett
markant inflytande i styrelsearbetet. Detta är desto mera
angeläget som en för verksamheten skadlig splittring
uppkommit inom organisationen med påföljd att
verksamheten inte kunnat bedrivas på ett i allo
ändamålsenligt sätt. Styrelsen bör därför, liksom hittills,
bestå av sex ledamöter, varav regeringen utser tre
ledamöter, bland dem ordföranden och vice ordföranden
med utslagsröst för ordföranden. Två ledamöter utses av
bankstämman, och de fem ledamöterna utser verkställande
direktören som ingår som ledamot i styrelsen.
Hypoteksbanken AB:s styrelse kommer att få delvis
andra uppgifter än vad styrelsen för Sveriges Allmänna
Hypoteksbank haft. Bl.a. kommer frågor om
aktieemissioner och andra former av kapitalanskaffning att
omfattas av bolagets verksamhet. Staten har inte lika stort
behov av att finnas representerad i bolagsstyrelsen.
Emellertid blir det nödvändigt att styrelserna för Sveriges
Allmänna Hypoteksbank och för det nya
kreditmarknadsbolaget samverkar mycket nära och på ett
harmoniskt sätt utan motsättningar mellan de två organen.
Det kan därför vara motiverat att staten, så länge Sveriges
Allmänna Hypoteksbank består, också utser en ledamot
som ordförande i styrelsen för Hypoteksbanken AB. För
samma tid bör också gälla att val av övriga ledamöter i
kreditmarknadsbolagets styrelse bör förutsätta
godkännande av styrelsen för Sveriges Allmänna
Hypoteksbank.
9.3 Likvidation av Sveriges Allmänna Hypoteksbank
Ombildningen av landshypoteksorganisationen är en
unik företeelse och rör en säregen organisationsform.
Speciella hänsyn måste därför tas för att projektet skall
kunna förverkligas. Enligt gällande regler har banken och
föreningarna i kapitaltäckningshänseende behandlats som
en enhet. Det har varit naturligt att som placeringar endast
beakta sådana som har skett utanför organisationen. Den
omständigheten att den föreslagna ombildningsmodellen
kräver att Sveriges Allmänna Hypoteksbank består under
en övergångstid bör inte förorsaka att den synen förändras.
Hänsyn måste tas till att de generella reglerna om
kapitaltäckning inte lämpligen kan tillämpas på denna
kreditinstitution. Även om banken definitionsmässigt
skulle kunna betecknas som ett kreditinstitut, innebär
intressegemenskapen mellan Hypoteksbanken AB och
Sveriges Allmänna Hypoteksbank samt den ombildade
bankens mycket begränsade uppgifter att ett kapitalkrav på
banken inte framstår som rimligt.
Sveriges Allmänna Hypoteksbank kommer emellertid
inte att bestå längre än som är nödvändigt med hänsyn till
att ett nytt bolag bildas som avses överta de uppgifter som i
dag åvilar banken. Avvecklingen av banken bör ske så snart
det är praktiskt möjligt under affärsmässiga och sunda
former. Banken har betydande volymer utestående
obligationslån på marknaden. Det senast emitterade
prioriterade obligationslånet förfaller till inlösen år 2014
och kan inte förtidsinlösas. Eftersom gäldenärsbyte bör
undvikas, torde en avveckling av banken inte vara möjlig
förrän efter utgången av sistnämnda år. Under tiden fram
till angivna tidpunkt kommer banken därför att vara kvar
som förvaltare av återstående obligationslån. Till skydd för
de borgenärer som placerat medel i sådana
hypoteksbanksobligationer som inte kan förtidsinlösas bör
den statliga grundfonden gälla tills respektive lån förfallit
till inlösen. En successiv avtrappning av grundfonden
kommer härigenom att ske för att slutligen helt upphöra i
och med att det sista utelöpande obligationslånet förfaller
till inlösen år 2014.
Efter avveckling av den utestående obligationsstocken
skall banken likvideras. Ett eventuellt överskott vid
likvidationen skall föras över till föreningarna.
9.4 Hypoteksbankens grundfond
Sveriges Allmänna Hypoteksbanks överlåtelse av
rörelsen till Hypoteksbanken AB mot betalning i aktier
innebär en viss försvagning av borgenärernas ställning i
förhållande till vad som gäller i dag. Bankens balansräkning
kommer på tillgångssidan att förändras såtillvida att de
kundfordringar, som överlåts genom rörelseöverlåtelsen till
Hypoteksbanken AB, kommer att ersättas av aktier i
Hypoteksbanken AB. Värdet av dessa aktier kommer att
motsvara nettovärdet av Sveriges Allmänna
Hypoteksbanks rörelse. De nu nämnda förändringarna får
dock anses vara av underordnad betydelse för bankens
borgenärer.
9.5 Landshypoteksinstitutionens fonder m.m.
I samband med behandlingen av betänkandet (SOU
1989:103) Hypoteksinstituten i framtiden motsatte sig flera
remissinstanser att avsättningar som har gjorts till Sveriges
Allmänna Hypoteksbanks och hypoteksföreningarnas
fonder före 1985 fullt ut skulle få räknas in i kapitalbasen,
eftersom dessa gjorts med obeskattade vinstmedel. Med
anledning härav önskar vi framhålla följande.
Det egna kapitalet i landshypoteksinstitutionen utgörs
av bankens och föreningarnas reservfonder. Sammanlagt
uppgår fonderna f.n. till ca 1,2 miljarder kr. Vid en
bolagsbildning är avsikten att dessa fonder eller delar av
dem skall svara mot aktiekapitalet i Hypoteksbanken AB.
Med hänsyn till det sätt på vilket reservfonderna byggts
upp -- med avdragsrätt för avsättningar upp till ett belopp
som motvarar 2% resp. 2,5% av bankens och föreningarnas
skulder -- uppstår frågan, huruvida dessa fonder fullt ut är
att betrakta som ''äkta'' eget kapital. Vid övervägande av
denna fråga måste man skilja på de avsättningar till
fonderna som gjorts före år 1985 och de avsättningar som
gjorts därefter.
Enligt de kapitaltäckningsregler för hypoteksinstituten
som gäller sedan den 1 februari 1990 får beskattade
fondavsättningar, d.v.s. avsättningar t.o.m. år 1984,
inräknas i kapitalbasen (prop. 1989/90:43). Någon
särbehandling av dessa avsättningar i
kapitaltäckningshänseende har sålunda inte ansetts befogad
(prop. s. 116). Det bör också särskilt beaktas att de nya
kapitaltäckningsreglerna inte medger att någon del av
bankens grundfond får inräknas i kapitalbasen. Enligt vår
uppfattning är det väsentligt att de olika, med varandra
konkurrerande instituten, behandlas lika i framtiden. Mot
denna bakgrund anser vi att fondavsättningar t.o.m. år 1984
bör i detta hänseende kunna behålla sin ställning som
beskattade medel och få inräknas i
landshypoteksinstitutionens kapitalbas.
De belopp som i banken är att betrakta som obeskattade
reserver skall överföras oförändrade till det nya bolaget.
Banken bör i samband därmed sätta ned sin reservfond med
det belopp som motsvarar skatten på den obeskattade
delen. Överföringen bör ske så snart Hypoteksbanken AB
påbörjat sin verksamhet.
9.6 Namnfrågan
Vi har i det föregående benämnt det nybildade bolaget
Hypoteksbanken AB. Vissa remissinstanser, däribland
Riksbanksfullmäktige och Finansinspektionen, har
förordat att det nya bolagets namn skall vara Landshypotek
AB. Vi har övervägt för- och nackdelarna med ett
namnbyte men stannat för att banken även i fortsättningen
skall få använda sin inarbetade firma. Skälen härför är
följande.
Sveriges Allmänna Hypoteksbank grundades år 1861
och tilldelades då sin firma av staten. Först under 1900-talet
tillkom den samlade banklagstiftning som förbjöd annat
företag än sådant som bedriver bankrörelse i lagens mening
att använda ordet bank i sin firma. Eftersom Sveriges
Allmänna Hypoteksbank redan använt sitt namn under en
lång tid före bankrörelselagstiftningens tillkomst, stadgades
i lagen undantag för banken. Detta undantag har bestått
alltsedan dess.
Namnet Hypoteksbanken är sedan länge inarbetat på
svensk och internationell marknad. Ett antal av Sveriges
Allmänna Hypoteksbanks större obligationslån är
registrerade vid utländska börser. Obligationerna har
marknadsförts i bankens namn. Något missförstånd
beträffande bankens verksamhet har inte påståtts föreligga.
Härtill kommer att, som framgår av en särskild, till
Finansdepartementet ingiven promemoria, författad av
docenten i internationell rätt, Hans Stenberg, frågan får en
speciell dimension om man ser till de regler som gäller inom
EG-området. Av den av Stenberg upprättade
promemorian, dagtecknad den 1 augusti 1990, framgår bl.a.
att EG-rätten inte förbjuder att hypotekskreditinstitut har
ordet bank i sin firma och att ordet bank eller hypoteksbank
godtas som firmadel för företag som driver
hypotekskreditverksamhet, bl.a. i Tyskland och
Nederländerna.
Om EES-avtalet träder i kraft eller om Sverige blir
medlem i den Europeiska unionen, får Sverige inte göra sig
skyldigt till diskriminering av nationalitetsskäl. Detta
innebär att Sverige inte kan förvägra ett hypoteksinstitut,
som hör hemma i annan fördragsslutande stat, att i Sverige
bära det namn som är tillåtet i den andra staten. Det kan,
med hänsyn till den fria etableringsrätt som avses råda
mellan de fördragsslutande staterna, inte uteslutas att en
utländsk hypoteksbank etablerar sig i Sverige och bedriver
verksamhet i konkurrens med den svenska motsvarigheten,
nämligen den till bolag ombildade
landshypoteksinstitutionen.
Att Sverige under sådana omständigheter skulle
förbjuda det sålunda bildade bolaget att använda namnet
Hypoteksbank, samtidigt som vi måste godta att det
utländska hypoteksinstitutet opererar under oförändrad
firma här i Sverige, förefaller oss inte rimligt. Från
marknadsföringssynpunkt skulle ett namnbyte kunna
orsaka stora problem för Hypoteksbanken, främst på den
internationella marknaden.
Vi har mot den nu angivna bakgrunden inte funnit
tillräckliga skäl föreligga för att föreslå något annat namn
för det nya bolaget än vad banken och föreningarna själva
förordat, nämligen Hypoteksbanken AB. Denna firma är,
enligt vad vi inhämtat, godkänd av dåvarande
Bankinspektionen och vederbörligen inregistrerad hos
Patent- och registreringsverket.
9.7 Utgivning av landshypoteksbevis
Vi har i det föregående föreslagit en lösning som innebär
att Sveriges Allmänna Hypoteksbanks och
landshypoteksföreningarnas lånerörelser läggs samman
som en enhet och bedrivs i ett nybildat bolag,
Hypoteksbanken AB. Vi har också föreslagit att
kapitalanskaffningen i bolaget skall kunna ske via två vägar.
Den ena gäller den för ett bolag traditionella vägen,
nämligen att bolaget utnyttjar riskkapitalmarknaden genom
främst aktieemissioner. Den andra vägen innebär att
föreningarna utnyttjar sina direktkontakter med
medlemmarna/låntagarna och erbjuder dem att skjuta till
kapital i form av ett slags medlemsinsatser. Vi föreslår att
denna kapitalanskaffning sker genom att medlemmarna
tecknar s.k. landshypoteksbevis. Ett omfattande arbete har
inom den nuvarande landshypoteksorganisationen nedlagts
för att finna lämpliga former för detta deltagande från
medlemmarnas sida. Särskilt har beaktats intresset av att
kunna, parallellt med den kooperativa grundstrukturen, få
till stånd ett mera direkt ekonomiskt och personligt
engagemang från medlemmarnas sida i
landshypoteksorganisationens rörelse.
En viktig utgångspunkt har härvid varit att främja
intresset på regional och lokal nivå. Vi anser därvid att
landshypoteksföreningarna, med sina väl utbyggda
medlemskontakter, bör vara den viktigaste kanalen. Vårt
förslag innebär därför att kapitaltillskott skall ske från
medlemmarna via landshypoteksföreningarna.
Ytterligare en viktig utgångspunkt har varit att
landshypoteksorganisationen, för att kunna inbjuda sina
medlemmar till medverkan i uppbyggnaden av den nya
Hypoteksbanken AB, måste kunna erbjuda en säker
avkastning på villkor som är skattemässigt gynnsamma
såväl för organisationen som för medlemmarna.
I syfte att tillgodose dessa önskemål förordar vi en
konstruktion, där medlemmarna tillskjuter kapital till
föreningarna som lån mot enkla skuldebrev, som betecknas
''landshypoteksbevis'', varefter föreningarna tillskjuter
motsvarande kapital till Hypoteksbanken AB delvis i form
av aktiekapital, delvis som lån. Genom att inte låta allt
kapitaltillskott bli aktiekapital skapas förutsättningar för ett
jämnare kapitalflöde när det gäller inlösen av
landshypoteksbevis och räntebetalningar.
Villkoren för medlemmarnas kapitaltillskott bör vara
marknadsmässiga. Landshypoteksbevisen bör sålunda
kunna ha en löptid på 10 år, en ränta motsvarande 10-åriga
statsobligationer med tillägg av 2,5%-enheter och vara
efterställda övriga fordringsägare. Lämpliga valörer på
bevisen kan vara 5.000 kronor eller multiplar därav.
9.8 Emission av aktier
Som framgår av det föregående avsnittet föreslår vi
möjlighet för det nya bolaget att generera kapital också
genom aktieemissioner. Det kan nämligen inte förväntas att
tillskotten från medlemmarna täcker Hypoteksbanken
AB:s hela behov av eget kapital och förlagskapital.
Enligt vad vi inhämtat från ledningen för Sveriges
Allmänna Hypoteksbank räknar man med att
upplåningsbehovet av primärkapital under perioden 1993 --
1997 uppgår till ca 600 miljoner kr. Under förutsättning att
100 miljoner kr kan anskaffas genom utgivande av
landshypoteksbevis återstår 500 miljoner kr att skaffas via
aktieemissioner. Detta föreslås ske genom att
Hypoteksbanken AB till landshypoteksföreningarna riktar
nyemissioner av aktier av samma slag som redan utgivits
och med den fördelning som följer av föreningarnas
inbördes torlek (jfr. vad tidigare sagts om föreningarnas
inbördes ägarandelar).
Om 500 miljoner kr skall lånas upp genom nyemission
kan detta belopp t.ex. fördelas i fem poster om 100 miljoner
kr vardera varje år under tiden fram till och med år 1997.
Andra fördelningsnormer kan givetvis tänkas, och det
ankommer ytterst på ledningen i det nya bolaget att för
styrelse och stämma lägga fram underlag för hur
kapitaltillskott närmare bör ske.
9.9 Sveriges Allmänna Hypoteksbanks verksamhet
under övergångstiden
Som nämnts kommer Sveriges Allmänna Hypoteksbank
att behållas för avveckling av den nuvarande
obligationsstocken. Det förutsätts därvid att
landshypoteksorganisationen -- på motsvarande sätt som
stadshypoteksorganisationen -- under
omstruktureringsfasen får möjlighet att låna på marknaden
med stöd av grundfonden. Den tid, under vilken
grundfonden kan antagas vara kvar, torde av
konkurrensneutralitetsskäl få sättas lika med vad som gäller
i fråga om Stadshypotek, d.v.s. två år.
Vårt förslag bygger på samma tekniska lösning som
gäller för Stadshypotek, nämligen att upplåningen slussas
via Sveriges Allmänna Hypoteksbank. Generellt sett har
under de senaste åren upplåningsmöjligheterna försämrats
för de svenska kapitalmarknadsinstituten. Detta berör
också landshypoteksinstitutionen. Vi tror emellertid att
Sveriges Allmänna Hypoteksbank med den valda
strukturen även fortsättningsvis skall kunna placera
obligationer till marknadsränta på den internationella
kapitalmarknaden.
9.10 Konsortialavtal mellan landshypoteksföreningarna
För att klarlägga och dokumentera ägarsituationen
internt mellan landshypoteksföreningarna och hur den nya
organisationen skall fungera är det viktigt att särskild
överenskommelse träffas mellan föreningarna i dessa
frågor. Enligt vad vi inhämtat utarbetades hösten 1990 inom
landshypoteksorganisationen ett förslag till konsortialavtal
mellan föreningarna som i detalj beskriver hur
genomförandet av en ny organisation skall ske. I avtalet
fastläggs också hur föreningarnas framtida samverkan som
starka ägare i Hypoteksbanken AB skall organiseras och
hur rörelsen är tänkt att utvecklas. Även om vissa
modifikationer kan vara aktuella med hänsyn till den tid
som förflutit sedan förslaget till konsortialavtal
upprättades, förutsätter vi att
landshypoteksorganisationen, så snart beslut fattats om
ombildningen, internt fastställer ett sådant avtal. Avtalet
kommer nämligen att utgöra en av de viktigaste grunderna
för det fortsatta arbetet inom organisationen.
I detta sammanhang torde det också ankomma på det
nya bolagets styrelse att för bolagsstämman lägga fram
förslag till lämplig organisation av det nya bolagets
verksamhet. Enligt vad vi tagit del av har
landshypoteksorganisationen tidigare enigt anslutit sig till
en modell, enligt vilken bolaget organiseras på regioner
med huvudkontor i Stockholm. Med hänsyn till den
nuvarande fördelningen av föreningar inom organisationen
torde därför en kommande organisationslösning för
Hypoteksbanken AB inte vålla några stora problem.
10. Tidplan
Enligt vad vi inhämtat påbörjade
landshypoteksinstitutionen interna överväganden och
utredningar angående en omstrukturering i organisationen
redan under senare delen av år 1988. Därefter har ett flertal
utredningar, däribland två statliga, kommit till stånd utan
att ännu ha lett till beslut om ombildningen. Det torde
emellertid ha varit en målsättning inom regeringen att
ombildningen skall äga rum per den 1 januari 1994.
Därigenom har man avsett att, på samma sätt som i fråga
om Stadshypotek, ge organisationen tillräckligt rådrum för
att förbereda ombildningen och för att
redovisningsrutinerna inte onödigtvis skall kompliceras.
Riksbanksfullmäktige och Finansinspektionen har
uttalat sig för att ombildningen kommer till stånd så snart
som möjligt. Fullmäktige har särskilt utvecklat denna fråga.
Även vi finner det, som framgår av vad vi tidigare anfört,
angeläget att reformen avseende
landshypoteksinstitutionen genomförs snarast möjligt. Vi
har tidigare utförligt utvecklat skälen härför. Samtidigt är vi
också av den uppfattningen att organisationen måste
beredas skäligt rådrum för ombildningsprocessens
genomförande. Vi föreslår därför att ombildningen äger
rum per den 1 januari 1994. Den styrelse för Sveriges
Allmänna Hypoteksbank som fungerar efter den ordinarie
delägarsammankomsten 1993 bör, till dess att ny styrelse
utsetts enligt den nya lagen, vara det organ som svarar för
verksamheten och alla förberedelser för ombildningen.
Med hänsyn härtill bör vissa bestämmelser i
landshypotekslagen inte upphävas förrän den 1 juli 1994.
Det sista årsbokslutet för landshypoteksinstitutionen i
nuvarande form, verksamhetsåret 1993, bör hanteras enligt
nu gällande regler såvitt avser ansvarsfrihet för styrelsen
och fastställande av balansräkningen.
För genomförande av ombildningsprojektet är
utgångspunkten att överläggningar genast bör upptas inom
landshypoteksorganisationen och med berörda
myndigheter med sikte på att man snarast skall vinna
klarhet i den slutliga utformningen av lösningen och de
exakta villkoren för denna. När enighet föreligger om detta,
är det givetvis väsentligt att också genomförandet sker så
snart som möjligt, bl.a. för att motverka oro inom
organisationen till följd av osäkerhet om konsekvenserna av
ombildningen.
Ändringar i föreningarnas verksamhet måste ske genom
beslut av föreningsstämmorna. Enligt de för föreningarna
gällande reglementena, som sinsemellan erhållit en delvis
olika utformning, skall ändringar i de avseenden som nu
berörs ske vid två på varandra följande stämmor, varav en
ordinarie. Det bör vara praktiskt möjligt för föreningarna
att fatta erforderliga beslut under våren 1994.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar följande i bilaga framlagda förslag
till lag om ombildning av landshypoteksinstitutionen,
2. att riksdagen antar följande i bilaga framlagda förslag
till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,
3. att riksdagen antar följande i bilaga framlagda förslag
till lag om ändring i lagen (1992:702) om
inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn m.m.,
4. att riksdagen antar följande i bilaga framlagda förslag
till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
5. att riksdagen antar följande i bilaga framlagda förslag
till lag om ändring i lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt föreslås om ombildning av
landshypoteksinstitutionen.
Stockholm den 26 januari 1993
Bo G Jenevall (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
Peter Kling (nyd)
i Stockholm
1. Förslag till
Lag om ombildning av landshypoteksinstitutionen
N312
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ombildning
av den institution som regleras i lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om
landshypoteksföreningar.
2 § Sveriges allmänna hypoteksbank skall överlåta del
av sin rörelse till ett för ändamålet bildat
kreditmarknadsbolag. Regeringen får besluta om tidpunkt
och villkoren för överlåtelsen.
3 § Landshypoteksföreningarna skall överlåta sina
rörelser till det i 2 § nämnda kreditmarknadsbolaget.
Regeringen får besluta om tidpunkt och villkoren för
överlåtelserna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar
N312
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om
landshypoteksföreningar
dels att 29--46 §§ samt 48--64 §§ skall upphöra att gälla,
dels att en ny 20 § med nedan angiven lydelse skall
införas,
dels att 1--19 §§ och 21--29 skall ha nedan angivna
lydelse.
Till följd härav kommer lagen att ha följande ändrade
lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.
Lag (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om landshypoteksföreningar.
Sveriges allmänna hypoteksbank
Ändamål
1 § Sveriges allmänna hypoteksbank har till uppgift att
fullfölja den ombildning som följer av regeringens beslut
enligt lagen (1993:000) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen.
Banken skall
1. till utgången av år 1996 låna upp och till föreningarna
eller till det kreditmarknadsbolag som nämns i första
stycket låna ut medel som bolaget behöver för sin rörelse,
2. förvalta bankens fordringar på
kreditmarknadsbolaget och bankens skulder,
3. äga aktier i kreditmarknadsbolaget.
2 § Bankens delägare utgörs av
landshypoteksföreningarna.
En förenings delaktighet i banken bedöms efter obetalda
kapitalbeloppet av de lån föreningen hade i banken den 31
december 1992.
3 § För bankens förbindelser häftar endast bankens
tillgångar. Om grundfond stadgas i 14 §.
Styrelse och revisorer
4 § Banken förvaltas av en styrelse som består av sex
ledamöter med fyra suppleanter. Regeringen utser tre
ledamöter, bland dem ordföranden och vice ordföranden
samt två suppleanter för dem. Bankstämman utser två
ledamöter och suppleanter för dem. Ledamöterna och
suppleanterna utses för en tid av högst två år.
De ledamöter som utsetts enligt första stycket utser
verkställande direktör. Denne ingår som ledamot i
styrelsen. Verkställande direktören entledigas i samma
ordning som han utsetts.
Regeringen bestämmer arvoden för ledamöterna och
suppleanterna.
5 § Styrelsen är beslutför, när minst fyra ledamöter är
tillstädes och tre av dem är ense om beslutet. Är endast fyra
ledamöter närvarande, måste ordföranden eller vice
ordföranden vara en av dessa tre ledamöter.
Som styrelsens beslut gäller den mening för vilken de
flesta rösterna avges. Vid lika röstetal gäller den mening
som ordföranden vid sammanträdet biträder.
Beslut om utseende eller entledigande av verkställande
direktör eller om uppläggande av obligationslån eller annan
upplåning skall ha biträtts av ordföranden eller vice
ordföranden.
6 § För revision av styrelsens förvaltning och bankens
räkenskaper utser årligen Finansinspektionen två revisorer
och två suppleanter för dem och bankstämman en revisor
och en suppleant för denne. Revisorerna och suppleanterna
skall vara auktoriserade revisorer.
7 § Regeringen avgör frågor om fastställande av
balansräkningen och om godkännande av styrelsens
förvaltning.
Bankstämma
8 § Bankens delägare skall årligen före utgången av juni
sammanträda till bankstämma på tid, som styrelsen
bestämmer. Skriftlig kallelse till stämman skall jämte
föredragningslista sändas över till föreningarna minst en
månad i förväg.
9 § Varje förening får till bankstämman sända ett ombud
som bör vara ledamot av föreningens styrelse.
10 § Styrelsens ordförande är ordförande vid
bankstämma.
Bankens styrelseledamöter och revisorer bör vara
närvarande vid stämma. De har ej rätt att deltaga i beslut.
Beslut fattas genom omröstning efter huvudtal med
enkel röstövervikt. Vid lika röstetal gäller den mening som
stämmans ordförande biträder. Val avgörs dock vid lika
röstetal genom lottning.
11 § Det ankommer på bankstämma att
1. efter föredragning av styrelsens förvaltningsberättelse
för närmast föregående räkenskapsår och av
revisionsberättelse till regeringen avge yttrande över
förvaltningsberättelsen,
2. utse två ledamöter och två suppleanter till styrelsen
samt en revisor för banken och en suppleant för denne.
12 § Förening eller ombud som vill framställa förslag till
bankstämma skall anmäla förslaget skriftligen hos styrelsen
minst en månad före stämman.
13 § Förvaltnings- och revisionsberättelserna skall av
styrelsen sändas över till föreningarna minst 14 dagar i
förväg.
Grundfond och upplåning
14 § Som grundfond för banken ställer staten till
förfogande en garantiförbindelse som utfärdas av
regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Riksgäldskontoret. Regeringen meddelar föreskrifter om
grundfondens storlek samt om de villkor i fråga om avgift
och i övrigt som skall gälla för grundfonden.
Efter anmälan till Riksgäldskontoret får banken ta
grundfonden i anspråk för att fullgöra sina förpliktelser om
banken för tillfället saknar tillgängliga medel för dessa.
När grundfonden har tagits i anspråk enligt andra stycket
skall banken betala staten den ränta på beloppet som
Riksgäldskontoret bestämmer och snarast möjligt
återbetala vad som har tagits i anspråk.
15 § Bankens sammanlagda låneskulder får inte uppgå
till mer än tio gånger summan av grundfonden och bankens
egna fonder.
Bankens verksamhet
16 § Närmare föreskrifter om bankens verksamhet
meddelas av regeringen.
Likvidation
17 § Regeringen beslutar om bankens likvidation och
förfarandet därvid.
Efter anmälan till Riksgäldskontoret får grundfonden
tas i anspråk när banken trätt i likvidation, om det saknas
andra tillgångar som svarar för bankens förpliktelser.
Bankens behållning efter likvidation skall överföras till
föreningarna.
Tillsyn
18 § Banken står under tillsyn av Finansinspektionen.
Banken skall lämna inspektionen de upplysningar om sin
verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter
som inspektionen begär.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om
tillsynen över banken.
19 § Banken skall med en årlig avgift bekosta
Finansinspektionens tillsyn enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar.
Landshypoteksföreningar
Ändamål och delägare
20 § En landshypoteksförening har till ändamål att
främja delägarnas ekonomiska intressen genom att äga
aktier i kreditmarknadsbolaget.
En förening får även förvärva andra värdepapper. Den
får också förvärva fast egendom för att bereda föreningen
lokaler för dess inrymmande och för att tillgodose därmed
sammanhängande behov.
En förening får uppta lån från delägare eller annan för
finansiering av kreditmarknadsbolaget.
21 § För en förenings förbindelser häftar endast
föreningens tillgångar.
22 § Delägare i en förening är den som är låntagare hos
kreditmarknadsbolaget och vars belåningsobjekt är beläget
inom föreningens verksamhetsområde.
Reglemente
23 § Beslut om ändring av en förenings reglemente skall
prövas av regeringen eller myndighet regeringen
bestämmer och får inte tillämpas förrän beslutet godkänts.
Förvaltning och revision
24 § Stämma med en förenings delägare skall hållas minst
en gång om året på det sätt som anges i reglementet.
Rösträtt vid en föreningsstämma har varje delägare som
ej står i skuld till kreditmarknadsbolaget för förfallen
fordran och som enligt föreskrift i reglementet anmält sig
vilja utöva rösträtt vid stämman.
Varje delägare har en röst. Ingen får som ombud
företräda mer än en delägare.
25 § En förenings angelägenheter förvaltas av en styrelse
som utses enligt föreskrifter i föreningens reglemente.
26 § För granskning av en förenings förvaltning och
räkenskaper skall delägarna årligen utse revisorer på det
sätt som anges i föreningens reglemente.
Resultatdispositioner
27 § Den del av en förenings nettovinst för året som inte
går åt för att täcka en balanserad förlust får endast tas i
anspråk för att täcka en förlust under kommande
räkenskapsår.
Likvidation
28 § Om förfarandet vid likvidation förordnar
regeringen.
Kreditmarknadsbolaget
29 § Regeringen utser en ledamot och en suppleant för
denna i kreditmarknadsbolagets styrelse. Den sålunda
utsedda ledamoten skall vara styrelsens ordförande.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen
bestämmer.
2. Föreningens ansvar enligt 26 § i bestämmelsens
tidigare lydelse skall även fortsättningsvis gälla för bankens
samtliga förbindelser vid tiden för denna lags
ikraftträdande.
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:702) om
inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.
N312
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:702) om
inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.
dels att en ny 2 a § med nedan angiven lydelse skall
införas,
dels att 1 § skall ha nedan angiven lydelse,
dels att ordet kreditaktiebolag i olika böjningsformer
skall ersättas av ordet kreditmarknadsbolag.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
1 §
Vid fusion mellan Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningar enligt 2 §
lagen (1992:700) om ombildning av
stadshypoteksinstitutionen tillämpas bestämmelserna i 2 § 4
mom. andra, fjärde, sjunde, åttonde och elfte styckena
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Vid fusion som avses i första stycket samt vid en
följande överlåtelse av stadshypotekskassans tillgångar till
det kreditaktiebolag som avses i 3 § lagen om ombildning av
stadshypoteksinstitutionen skall överlåtande och
övertagande företag anses som en skattskyldig vid
återföring av obeskattade reserver enligt 2 § samt vid
tillämpning av lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver.
Vad som sagts i föregående stycke skall gälla vid
överlåtelse av delar av Sveriges allmänna hypoteksbanks
rörelse till ett kreditmarknadsbolag enligt 2 § lagen
(1993:000) om ombildning av landshypoteksinstitutionen
samt vid en landshypoteksförenings överlåtelse av rörelse
till kreditmarknadsbolaget enligt 3 § samma lag.
2 a §
Avsättningar till reservfond som Sveriges allmänna
hypoteksbank eller landshypoteksförening gjort i bokslut
till ledning för 1986 och senare års taxeringar skall återföras
till beskattning enligt andra stycket.
Skillnaden mellan reserverna och den avsättning till
skatteutjämningsreserv som första gången görs enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv utgör -- om belopet
är positivt -- skattepliktig intäkt vid taxeringen till statlig
inkomstskatt. Hela beloppet skall tas upp vid 1995 års
taxering. Taxeras inte företaget år 1995 skall hela beloppet
jämte ett tillägg på 7,5 % tas upp vid 1996 års taxering.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt lagen om
skatteutjämningsreserv skall
dels 30 % av det belopp som enligt andra stycket skall
tas upp som skattepliktig intäkt,
dels beskattningsårets inkomstskatt beräknas utan
hänsyn till den skattepliktiga intäkten enligt andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas
första gången vid 1995 års taxering.
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt
N312
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2 § 8 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
2 §
8 mom. Har en kooperativ förening av vinsten av sin
kooperativa verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i
förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges
avdrag för denna utdelning.
En kooperativ förening har också rätt till avdrag för
utdelning som lämnas i förhållande till inbetalda insatser
enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I fråga
om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte
avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller någon som
enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser
denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen
på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet
avdragsgill.
Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt
centralorganisation för kooperativa föreningar, har
centralorganisationen -- även om den inte är kooperativ
enligt tionde--tolfte styckena nedan -- rätt till avdrag för
utdelning på förlagsinsatser. Är föreningen ett
förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket skall det
avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen
som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda
stycke.
Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som
utdelningen hänför sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att
förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om avdrag
skall göras på särskild blankett enligt formulär som
Riksskatteverket fastställer.
Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankernas
säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för
utdelning till sparbankerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank får göra avdrag för
belopp, som avsatts till reservfond, i den mån avsättningen
är nödvändig för att uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två procent av skulderna.
Landshypoteksförening får göra avdrag för belopp, som
avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig
för att uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två och
en halv procent av föreningens skulder.
Har reservfond som avses i åttonde stycket satts ned
skall -- om avdrag för fondavsättningen har medgetts -- ett
belopp motsvarande det nedsatta beloppet tas upp som
intäkt.
En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att
anse såsom kooperativ, om den är öppen och i sina
angelägenheter tillämpar lika rösträtt.
För att en förening skall anses vara öppen fordras inte
bara att den enligt sina stadgar är berättigad att när som
helst anta nya medlemmar, utan också att den faktiskt visar
sig villig att anta till medlem var och en, som är bosatt inom
föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna
verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens
stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antas
komma att som medlem bidra till förverkligandet av
föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten,
att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva
inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte
besitter nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar
inte föreningen dess egenskap av öppen. I det fall att en
förening säljer till utomstående kan den som regel inte utan
att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem
någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter
genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid,
att vederbörande köpare på grund av rent personliga
förhållanden inte kan beviljas medlemskap -- i en stor
förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt att i
varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle
vara önskvärda som medlemmar -- bör föreningen för att
anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt
hänseende jämställa honom med medlem, det vill säga ge
honom samma återbäring på köpta varor som medlem
erhåller.
Kooperativa föreningars centralorganisationer är att
anse såsom öppna, även om inträde beviljas blott sådana
lokala föreningar, som fyller av centralorganisationen
uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet,
och även om endast ett enda företag inom varje område
antas såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt
berövas en centralorganisation inte sin kooperativa
karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar,
föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas
första gången vid 1995 års taxering.
5. Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m.m.
N312
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening
m.m. skall upphöra att gälla den 1 januari 1995. Den
upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1995 och
tidigare års taxeringar.