Ny demokrati har i en motion med anledning av
regeringens proposition 92/93:135 om åtgärder för att stärka
det finansiella systemet med kraft i åtta att-satser pekat på
nödvändigheten av att regeringen och dess
bankstödsnämnd från början får bankerna att förstå att det
är regeringen som ställer villkoren för garantierna.
Bankerna får inte glömma att det är bl.a. deras
ledningsgrupper, styrelser och revisorer, som genom
släpphänthet och inkompetens bäddat för dagens finansiella
krissituation, vilken äventyrar den välfärd som byggts upp
under årtionden. Det skulle inte förvåna om i många fall
brottsliga förfaranden föreligger från bankernas sida.
Regeringen måste av riksdagen instrueras att utreda
skuldfrågan. En förutsättning för en sådan utredning är att
banksekretessen åtminstone tillfälligt upphävs för
utredarna.
Den svenska banksektorn i sin helhet har flyttats från
den närande till den tärande sektorn. Hittills har de stora
bankerna erhållit 56 mdr kronor i garantier och direkt
kapitaltillskott från skattebetalarna. Vi är minst sagt oroliga
för utgången av de diskussioner som nu pågår, bl.a
beträffande garantiavtal med S-E-Banken. Naturligtvis
kommer banker som ännu inte fått stöd att börja knorra,
om inte annat så av konkurrensskäl.
Mot denna bakgrund måste regeringen på ett hårt men
korrekt sätt villkora sina garantiavtal gentemot bankerna.
Det skulle ur allmänhetens synpunkt vara oacceptabelt om
bankerna om några år med ökade fastighetspriser stod som
bankkrisens vinnare. Det är illavarslande nog att
bankaktierna under de senaste veckorna rakat i höjden då
man i förväg diskonterat de statliga garantiernas välgörande
inverkan.
Regeringen och bankstödsnämden måste rikta hårda
krav på effektiviseringen i bankerna. De får inte köpa
bankernas huvudargument att de är för stora för att tilllåtas
gå omkull. Därför vågar ingen komma åt dem. Tvinga i
stället de subventionerade bankerna att sälja all
kringverksamhet såsom fondkommissionärer, finansbolag
och fastighetsbestånd. Tvinga dem att sälja bankpalatsen.
Det finns inga köpare, blir motargumentet. Vi tror att det
finns många utländska köpare som skulle anse att det var
ganska säkert att ha en statsgaranterad svensk bank som
hyresgäst. Dessutom kan svenska staten köpa byggnaderna,
kanske till och med för bokfört värde.
Diskussioner har förekommit som går ut på att värdera
om fastighetsbestånden har som syfte att få upp
kapitaltäckningsgraden till internationellt erkända 8 %.
Dessa bokföringstrick går naturligtvis varken hem hos de
internationella värderingsinstituten eller de internationella
finansmarknaderna.
Garantierna måste kosta bankernas deras oberoende.
De har genom sitt agerande förlorat allmänhetens,
aktieägarnas och statens förtroende. Förhandlingstaktiken
måste läggas om så att varje nödlidande bank som anhåller
om garantier måste acceptera att staten genom en riktad
nyemission tar ett direkt ägaransvar. Bankerna skulle sky
detta som pesten, och vi skulle få se rationaliseringar utan
like. Argumenten mot detta kommer att bli många, tiotals
miljarder står ju på spel. För att bankerna inte ska
socialiseras på sikt kan aktierna delas ut till dem som betalat
kalaset, dvs de svenska skattebetalarna. En stor del, 40--50
%, skall dock ligga kvar centralt hos staten för att kunna
säljas när bankerna ifråga ska privatiseras.
Ny demokratis förslag betyder att staten får en
vinstpotential och inte bara tar en risk. Naturligtvis ska
staten sälja sina aktier så fort det är möjligt. Långsiktigt
socialiserade banker är en omöjlighet i en
marknadsekonomi. Detta handlar om en relativt kortsiktig
krispolitik.
Räntemarginalen ligger förödande högt i Sverige. De
banker som köps kan rekonstrueras och sedan kan den
bringas ned från nuvarande 8 % till sundare 3 %. Utländska
banker skall givetvis uppmuntras att etablera sig i Sverige så
att vi på sikt får en frisk banksektor med fri konkurrens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att staten vid beviljande av
subventioner bör ställa hårda krav på försäljning av
kringverksamheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att staten vid beviljande av
subventioner bör ställa hårda krav på rationaliseringar i
verksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att eventuella
bankgarantier bör villkoras med krav på sänkta
räntemarginaler.
Stockholm den 26 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)
Bengt Dalström (nyd)