Sverige har en berggrund med mycket hög potential för
nya fyndigheter av malmer. De fyra områden i Europa som
de flesta specialister och experter bedömer vara mest
intressanta ur prospekteringssynpunkt är norra Sverige,
Bergslagen, Iberiska halvön och Irland.
De svenska gruvorna producerar i dag 15.8 %
av allt guld, 23.1 %
av allt silver, 21.3 %
av all koppar, 27.2 %
av allt bly, 16.8 %
av all zink och 49.4 %
av allt järn som kommer från Europa.
Ett sätt att översiktligt visa på ett lands malmresurser
och därmed potentialen för nya fyndigheter är att ange
produktionen av olika metaller per kvadratkilometer
landyta. Vid en sådan jämförelse hamnar Sverige på tredje
plats i världen vad det gäller järn. Bly- och
zinkproduktionen per kvadratkilometer ger en sjätte plats
och kopparproduktionen en trettonde plats.
Ädelmetallproduktionen placerar Sverige på tjugofemte
plats för guld och nionde plats när det gäller silver. Detta
visar att Sverige är ett land med mycket goda
förutsättningar för prospektering.
Värdet av den svenska malmen och mineraltillgångarna
är med andra ord mycket högt. Den ekonomiska
situationen som Sverige i dag befinner sig i gör det därför än
mer angeläget att våra svenska malmtillgångar utnyttjas.
Gruvverksamheten är till sin natur långsiktig. Det krävs
flera aktiviteter under en följd av år för att säkerställa en
prospektering som möjliggör lönsam gruvdrift. Denna
verksamhet lämpar sig inte för kortsiktigt
lönsamhetstänkande utan kräver uthållighet. Detta krav på
långsiktighet är det främsta skälet för staten att engagera sig
i gruvnäringen och visa sin tilltro till dess framtid.
Baskartering
Det är angeläget att SGU utökar
baskarteringsverksamheten framförallt i Norrbottens och
Västerbottens län. Avsikten med denna verksamhet är att
få fram ett informationsunderlag för
prospekteringsverksamheten. Med nuvarande direktiv för
verksamheten i dessa län kommer SGU:s uppdrag att vara
slutfört år 2010. Även om en rimlig prioritering görs,
kommer områden där prospektering redan nu pågår
(Boliden Mineral AB, Cogema, Terra Mining) inte att vara
klara förrän 1996--1997. Risken är då att tiden är för knapp
för att prospekteringen skall kunna ge resultat och att
verksamheten då hinner upphöra.
Prospektering
Prospekteringen skall ge grunden för den
mineralutvinning som skall bedrivas i framtiden. Generellt
sett är prospektering en långsiktig investering med ett högt
risktagande, som är svår att göra företagsekonomiskt
lönsam. Faran är därför uppenbar att malmletning som
bedrivs av företagen reduceras vid låga malmpriser och
dålig lönsamhet och att den koncentreras till prospektering
och gruvundersökningar inom den s.k. närprospekteringen
i eller omedelbar närhet till befintliga gruvor. Under senare
delen av 80-talet har staten genom NSG i stort sett ensam
fått bedriva fältprospektering och letning efter
industrimineraler. I nästan alla länder sker någon form av
övergripande statlig prospektering och/eller subventioner
till denna verksamhet. Normalt anses det i bästa fall ta ca 10
år från ett prospekteringsbeslut tills en gruva kan vara i
drift. Därför kan man konstatera att tiden är knapp för att
genom prospektering kunna bibehålla en gruvindustri i
Sverige med nuvarande betydelse och storlek. Att som
regeringen nu gör helt nedrusta statens medverkan i
prospekteringen är aningslöst.
Den statliga prospekteringen har också en mycket stor
betydelse för företag i industrimineralbranschen, en
bransch som är större än den traditionella malmbrytningen.
Dessa företag bedriver i princip ingen egen prospektering
utan är för sin framtida överlevnad helt beroende av de
statliga insatserna. Sverige har i dag ett betydande
importbehov av industrimineral trots att vår berggrund har
mycket hög potential för sådana fyndigheter.
Mot bakgrund av de snabbt minskande reserverna och
de goda förutsättningarna för nyfynd är det naturligt med
en kraftigt ökad satsning på prospektering för nya
fyndigheter. Så har emellertid inte skett. Tvärtom har den
totala prospekteringen kraftigt reducerats från ca 205
milj.kr. 1981 till ca 120 milj.kr. 1990 (löpande
penningvärde). För att svensk gruvhantering på sikt skall
kunna överleva måste vi hitta lika mycket som vi bryter.
Forskning
Forskningen inom svensk gruvnäring ligger på en hög
internationell nivå. Tyvärr har statens anslag till denna
forskning minskat under de senaste åren.
Det är angeläget att staten tillsammans med
gruvindustrin satsar rejält på forskning och utveckling.
Särskilt viktigt är att ett effektivt nätverk bildas mellan
högskolor och institut, både i Sverige och andra länder.
Några områden som industrins företrädare via MITU
(Stiftelsen Mineralindustrins Teknikutveckling) föreslagit
är s.k. spetsforskning inom malmgeologi, teknisk
mineralogi, energiteknik samt berg- och mineralteknik.
Mineraljakten
Mineraljakten är en organiserad pristävling med syfte att
stimulera allmänheten att som komplement till den
yrkesmässiga prospekteringen leta efter malm,
industrimineral och nyttosten. Vi anser att mineraljakten
skall fortsätta, men att det behövs fler aktörer. Därför bör
Norrlandsfonden få i uppgift att samordna de olika
intressenterna. Med de kontakter som Norrlandsfonden har
med företag och myndigheter skulle fonden kunna bli den
huvudman som utvecklade mineraljakten i Sverige.
Norrlandsfonden bör tillföras medel för denna samordning.
För den verksamhet som vi ovan redogjort för när det
gäller statens insatser för prospektering beräknar vi en
maximal kostnadsramen på 100 miljoner kronor. Dessa
medel rymms inom det anslag som begärt i vår motion
''Näringspolitik i ett Europaperspektiv''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av statligt engagemang i
prospekteringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökning av
baskarteringsverksamheten i Norr- och Västerbottens län,
3. att riksdagen hos regeringen begär att
Norrlandsfonden ges ett samordnande ansvar för
mineraljakten.
Stockholm den 26 januari 1993
Birgitta Johansson (s)
Axel Andersson (s)
Bo Finnkvist (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Leif Marklund (s)
Mats Lindberg (s)
Göran Persson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Sylvia Lindgren (s)