Skogsindustrin är i dag en ekonomisk motor för Sverige,
som med mer än hälften bidrar till nettoexportintäkterna.
Enbart massa- och pappersindustrin står för 40 %
av exportnettot. Dessa intäkter har god regional
spridning och ger ekonomisk bärkraft i regioner utanför
storstäderna. Skogsindustrin har stor betydelsen för
näringar såsom skogsbruk, transporter och
verkstadsindustri m.m.
Svensk skogsindustri har en råvara (fiber) som har hög
kvalitet och är förnyelsebar. Svensk mass- och
pappersindustri har kommit längst i världen med sin
strukturrationalisering. Svensk forskning på massa- och
pappersområdet är världsledande inom flera viktiga
områden och industrins tekniknivå är mycket hög.
Skogsindustrin har också möjlighet att bli en modell för
industriell verksamhet i ett framtida kretsloppssamhälle.
De kommande åren blir mycket avgörande för Sveriges
möjligheter att behålla en stark massa- och pappersindustri.
Denna står inför en snabb och total omställning från
bulkprodukter till teknikintensiva och högt specialiserade
produkter -- produkter som har specificerade prestanda, är
exakt anpassade till kundens behov och som kan säljas på
en hård och öppen världsmarknad. Våra konkurrenter har i
många fall viktiga fördelar, som t.ex. de sydliga ländernas
snabbt växande och väl specificerade fiberråvara. Sverige
måste konkurrera genom att ha en hög teknisk och
vetenskaplig kompetens så att vi maximalt kan utnyttja den
svenska fiberns egenskaper. Vi måste också effektivisera
industriprocessen mycket långt, samtidigt som vi gör den
flexibel och miljöanpassad.
Det är bråttom. Varken konkurrenter eller kunder
väntar på oss i Sverige. I en snar framtid kommer
marknaden för massa och papper att bestå av starka och
krävande kunder i Europa och andra delar av världen, som
i samarbete med stora leverantörer utvecklar och köper nya
kvaliteter i en och samma process. Produktcyklerna blir
kortare och kräver starkt ökad
produktutvecklingskapacitet.
Svenska företag har en hög teknisk kompetens, men för
att klara den nya tidens krav måste den bygga på en stark
vetenskaplig bas. För att omsätta vetenskapliga rön i
industriell skala behövs också ett effektivt system för att
vidareutveckla och länka samman den grundläggande
forskningen med den industriella verkligheten. Man
behöver ett smmanhållet forskningssystem.
I omvärlden avundas man Sverige för det
forskningssystem som inom det skogsindustriella området
började byggas upp redan för 50 år sedan. Det är ett system
som bygger på ett samarbete på hög vetenskaplig nivå
mellan industrin, träforskningsinstitutet (STFI) och
tekniska högskolan i Stockholm (KTH) samt med goda
kontakter med internationell forskning och med svenska
högskolor, universitet och forskningsinstitut. För att räcka
till internationellt i framtiden måste staten vidareutveckla
detta system genom att öka resurserna för såväl STFI som
för KTH:s skogsindustriella del. I dag är t.ex. antalet
professurer inom massa och papper totalt fyra. Detta är
orimligt med tanke på den betydelse massa- och
pappersindustrin har för landet. Det finns exempel på
områden med långt mindre betydelse för landet som har
mångdubbelt fler professurer. Samtidigt med en ökad statlig
satsning på KTH och STFI kommer industrin att behöva
öka sina egna forsknings- och utvecklingsinsatser, inte minst
för att industriellt kunna ta hand om och omsätta
forskningsresultaten från STFI och KTH.
En ökad satsning på KTH och STFI är viktig för Sverige
inte minst i ett nationellt perspektiv. Svensk skogsindustri
är i dag mycket internationell. Stora delar av de största
svenska skogsindustriföretagen finns i Frankrike,
Storbritannien och Tyskland m.fl länder. För att
teknikutveckling inom området skall finnas kvar i vårt land
måste Sverige bli konkurrenskraftigt inom vetenskap och
teknik. I dag har vi en stark ställning och i ett framtida
Europa kan KTH/STFI spela en ledande roll som en av de
viktigaste noderna i ett europeiskt forskningsnätverk inom
skogsindustriområdet. Skall detta bli verklighet måste dock
en offensiv satsning ske på såväl STFI som KTH. Det ger
oss ökade möjligheter att få behålla såväl
industriproduktion som vetenskaplig kompetens i Sverige.
Men det är viktigt att handla snabbt. Frågan är redan väl
utredd av bl.a. professor Lennart Schotte (Kunskap för
konkurrenskraft -- skogsindustrins kunskapsförsörjning, Ds
1991:62) och Morten Knudsen (FoU för industriell
utveckling; SOU 1991:83). Båda drar slutsatsen att STFI
och KTH är en utmärkt bas, men att ökade resurser är
nödvändiga.
Av stor betydelse för skogsbruket och skogsindustrin är
sågverken och träförädlingen. Lokalisering av denna
förädlingsindustri är byggd på närhet till skogsindustrin,
som i sin tur avspeglas i rotnetto för skogsråvaran.
Träförädlingsindustrin är för närvarande, i likhet med
massa- och pappersindustrin, i stort behov av ökade statliga
insatser för forskning och utveckling. Svenska sågverk och
träföretag är för svaga för att med egna medel driva
forskning och utveckling.
De branschprogram för skogsindustrin som har
avvecklats vid NUTEK bör åter startas. Stora insatser kan
också göras genom branschförbund och
branschforskningsinstitutet Trätek.
Forskningen för fortsatt förädling av skogsråvaran är
mycket blygsam. Det är av stor strategisk betydelse för
landet att tendensen till minskade statliga satsningar på
forskning inom skogsförädlingssektorn bryts och att ökade
resurser i fortsättningen ges.
Staten har ansvaret för att Sverige har en stark
forskningsinfrastruktur. En sådan består av ett system som
klarar industrins behov av grundläggande forskning,
rekrytering och utbildning av teknisk personal samt
överföring av vetenskapligt kunnande till industriell
verklighet. Genom en kraftfull satsning på STFI och KTH:s
skogsindustriella del kan Sverige få en god utdelning i form
av ökad export, ökat internationellt anseende som
industrination och en stark utveckling av svensk vetenskap
och teknik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om branschprogram för
skogsindustrin och behovet av starkt ökat statligt
engagemang i forskningen inom massa- och
pappersindustrin.
Stockholm den 26 januari 1993
Birgitta Johansson (s)
Axel Andersson (s)
Bo Finnkvist (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Leif Marklund (s)
Mats Lindberg (s)
Göran Persson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Sylvia Lindgren (s)