Under de senaste åren har intresset för nyföretagande i
kooperativ form ökat markant.
Kooperativa lösningar utvecklas nu inom fler områden
där det tidigare inte funnits kooperativa traditioner. Det
gäller områden såsom hantverk, mindre tillverkning och
service där nya kooperativ växt fram vid sidan av
traditionellt småföretagande. Kooperativ utvecklas också
inom nya tjänstesektorer såsom information, media, kultur
och konsultbranscherna. Ett ökat intresse finns också i
glesbygden där man vill pröva möjligheterna att kombinera
småföretagande med samhällig service genom den
kooperativa företagsformen.
Störst uppmärksamhet de senaste åren har dock
kooperativa lösningar fått som alternativ till offentligt
producerad vård och omsorg. De alternativ som växt fram
har bestått både av personal som själva övertagit driften av
verksamheten och olika former av brukarkooperativ.
Dessutom har nya kombinationer av traditionell och ny
kooperation utvecklats exempelvis genom att vård och
omsorg integreras i boendet.
De olika former av kooperativt nyföretagande som nu
utvecklas ställer också nya krav på samhällets insatser. I
första hand gäller det att anpassa såväl lagstiftning som
olika stödåtgärder för småföretagande och nyföretagande
till de särskilda villkor som gäller för kooperativ
verksamhet. Utgångspunkten måste vara att den
kooperativa företagsformen ges samma förutsättningar att
verka och utvecklas som andra företagsformer.
Betydande insatser har också kommit till stånd de
senaste åren främst som ett resultat av det ekonomiska stöd
som ges till lokal rådgivningsverksamhet via det
kooperativa rådet.
Den borgerliga regeringen försvårar nu på olika sätt den
kooperativa företagsformen. Under hösten 1992 har flera
propositioner lagts fram, där den kooperativa
företagsformen diskrimineras. Dessutom strider
regeringens agerande mot EG:s regelverk när det gäller den
kooperativa företagsformen.
Under 1990 tillsattes en särskild utredning om
kooperativt nyföretagande, NYKOOP-
företagsutredningen. Utredningen presenterade sina
förslag under våren 1991 och remissbehandlingen har nu
avslutats.
Utredningen lämnade en rad förslag till åtgärder. De
flesta förslagen fick också ett brett stöd bland
remissinstanserna. Det handlade bl.a. om förslag om ökat
stöd till lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU) och
förslag till hur samarbetet mellan samhälliga organ som
utvecklingsfonderna och LKU skall kunna förbättras.
Förslag lades också om insatser på utbildningsområdet,
bl.a. uppmärksammades folkhögskolornas roll särskilt.
Utredningen föreslog även att en rad försöksverksamheter
bör komma till stånd som möjliggör en friare
resursanvändning inom socialförsäkringssystemet i syfte att
underlätta kooperativa arbetsformer som alternativ till
arbetslöshet, sjukskrivning och förtidspensionering.
De flesta av åtgärderna är av den karaktären att de
fordrar ett fortsatt berednings- och utvecklingsarbete. Det
är nu angeläget att detta arbete kommer till stånd.
I budgetpropositionen säger ansvarigt statsråd att det är
positivt med att många ges möjlighet att starta egna företag
i kooperationens form. Särskilt understryks den positiva
utvecklingen när det gäller kvinnors nyföretagande.
Regeringen försöker också via näringsdepartementet driva
en positiv småföretagspolitik och understödja det angelägna
i att starta egna företag. Mot den bakgrunden är det ännu
angelägnare att regeringen fullföljer sin positiva inställning
till småföretagandet genom att bl.a. kraftigt stödja den
kooperativa företagsformen.
Samordningen och vidareutvecklingen av de
kooperativa frågorna bör även i fortsättningen ske genom
Kooperativa rådet och i nära samarbete med de
organisationer som under senare år byggt upp kompetens
och erfarenheter om kooperativt nyföretagande. Det finns
signaler om att regeringen har för avsikt att lägga ner detta
råd. Det anser vi är mycket olyckligt med tanke på den
positiva utveckling som nu sker när det gäller kooperativt
små- och nyföretagande.
Om regeringen minskar på anslaget till kooperativt
utvecklingsarbete och avvecklar Kooperativa rådet kan vi
bara konstatera att munnens bekännelse och den praktiska
gärningen inte går hand i hand.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en
samlad redovisning av åtgärder som skall vidtas för att
utveckla kooperativt nyföretagande.
I avvaktan på denna samlade redovisning anser vi det
motiverat att riksdagen redan nu uttalar sig för behovet av
ett ökat statligt stöd för utbildning, information och
rådgivning till dem som önskar starta kooperativ
verksamhet.
I årets budgetproposition anvisas 4,5 miljoner kronor för
stöd till kooperativ utveckling. Dessa medel avser
ersättning till lokala kooperativa utvecklingscentra för att
de i individuella avtal med staten påtar sig att svara för
kostnadsfri information och rådgivning.
För att den kooperativa företagsformen skall kunna
erhålla samma stöd för sin utveckling som övriga
företagsformer är de resurser som nu anvisas otillräckliga.
Förutsättningen för att den kooperativa rådgivningen skall
kunna omfatta hela landet och samtliga län är att ytterligare
medel kan frigöras redan för nästkommande budgetår.
Eftersom denna informations- och
rådgivningsverksamhet enligt vår uppfattning bör ses som
ett led i samhällets stöd till nyföretagande bör det vara
möjligt att omfördela resurser från befintliga anslag. Det
bör i första hand kunna ske via anslagen för
småföretagsutveckling och regionalpolitiska satsningar till
småföretag.
Regeringen anmäler också att vissa medel ur anslaget till
regionalpolitik i fortsättningen skall få användas för stöd till
kooperativ utveckling. Detta är positivt. Vi förutsätter dock
att de medel som på detta sätt frigörs används så att de
kommer de lokala kooperativa utvecklingscentrumen till
del. Utöver detta bör också viss del av utvecklingsfondernas
medel till information och rådgivning kunna användas för
kooperativa nyföretag. Utgångspunkten bör vara att stödet
för kooperativ utveckling sammantaget uppgår till totalt ca
10 miljoner kronor för nästkommande budgetår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samlad
redovisning till riksdagen om insatser för kooperativ
utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den kooperativa
företagsformen bör stödjas och behandlas likvärdigt med
andra företagsformer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfördelning av medel för stöd
till kooperativ utveckling.
Stockholm den 26 januari 1993
Reynoldh Furustrand (s)
Anita Johansson (s)
Britta Sundin (s)
Nils T Svensson (s)
Roland Sundgren (s)