Infrastrukturens betydelse för regional utveckling
En omfattande omstrukturering har påbörjats inom de
statliga infrastrukturverken som Televerket, Postverket,
Statens järnvägar, Banverket, Vägverket och Vattenfall. En
ändring av företagsform från verk till bolagsform ger större
möjligheter till flexibilitet i verksamheten och även
möjligheter till internationell samverkan.
Aktiebolagsformen framstår som en rimlig alternativ
företagsform. De villkor och regler aktiebolagen verkar
under är väl etablerade och allmänt accepterade.
Möjligheter för en statlig ägare av ett aktiebolag att påverka
de mål och riktlinjer som skall gälla är goda.
Regeringen aviserar att gå vidare i arbetet med
avreglering av de statliga monopolen. Denna process kan få
oanade konsekvenser för Norrbotten med sin vida
glesbygd. Detta har att göra med regeringens ideologiska
hållning i frågan om konkurrens och privatisering.
Denna principiella hållning blir allt tydligare när det
gäller Vattenfall. Den dåvarande socialdemokratiska
regeringen föreslog bolagisering av Vattenfall. Förslaget
syftade enbart till att ge bättre förutsättningar för
verksamheten. Men den borgerliga regeringen går nu
vidare och har planer på att först dela upp bolaget för att
skapa en s.k. konkurrenssituation, sedan försälja de olika
delarna. Det finns skäl att anta att liknande pricipiella
resonemang förs om andra infrastrukturverk.
Ett exempel på hastverk är regeringens proposition
1992/93:132 om vissa frågor på
kommunikationsdepartementets område, att Postverkets
ensamrätt till brevbefodran skulle avskaffas fr.o.m. den 1
januari 1993. Helt utan analys av konsekvenserna och helt
mot riksdagens uppfattning att brevmonopolet inte kunde
avskaffas förrän garantier skapats lagstiftningsvägen för att
regionala och sociala åtaganden skulle kunna tillgodoses.
Enligt vår mening är ett starkt statligt ägararrangemang
nödvändigt om de regionala förpliktelserna skall
upprätthållas.
Fungerande kommunikationer och en väl utbyggd
infrastruktur i landets olika delar är avgörande för välstånd
och utveckling. Det är därför en nationell angelägenhet att
trygga en god och rättvis kommunikationsförsörjning i hela
landet. Det är vidare enligt vår uppfattning en nationell
angelägenhet att utveckla och förvalta infrastrukturen.
Därmed följer också att infrastrukturen skall kontrolleras
av staten. Vilken omfattning denna kontrollfunktion skall
ha och hur den skall utövas, förtjänar att diskuteras.
De statliga infrastrukturverken är en viktig tillgång för
det näringspolitiska arbetet. De har också stor betydelse
som resurs i det regionalpolitiska arbetet.
Riksdag och regering måste se till att det finns sådana
styrmedel att verken kan användas offensivt i
näringspolitiken.
Vi anser i likhet med Glesbygdsmyndigheten att det inte
i tillräcklig omfattning har belysts vilka effekter denna
omstrukturering kommer att få för möjligheten att leva och
bo i olika delar av landet.
Enligt ett regeringsbeslut skall alla förslag och
utredningar som föreläggs regeringen innehålla en
regionalpolitisk analys av förslagens effekter.
Det finns nu all anledning att göra en omfattande analys
och utvärdering av erfarenheter som nåtts med bl.a.
Vattenfalls nya företagsform.
Dessa erfarenheter ska prövas mot bakgrund av verkets
betydelse för näringslivsutveckling, regional balans och
inflytande från samhällets sida.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de statliga
infrastrukturverken skall förbli i statlig ägo,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en analys och utvärdering
görs innan man går vidare med förändringsarbetet i
avregleringssyfte.
Stockholm den 26 januari 1993
Leif Marklund (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
Åke Selberg (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)