Innan finanskrisen bröt ut, fanns det ett tiotal försäkringsbolag som tillhandahöll exportgarantier, fullgörandegarantier och lånegarantier. På grund av att landets kreditförsäkringsbolag precis som bankerna drabbades av enorma kreditförluster för lånegarantier, upphörde man med alla dessa produkter. En del försäkringsbolag drabbades så hårt att de gick i konkurs, andra aktörer som Folksam och Wasa som tillhörde de större koncernerna drabbades av förluster på 3,5 Mdr respektive 1,2 Mdr, men bolagen hade mera kapital så de existerar alltfort. Denna utveckling är mycket olycklig då exportgarantier och fullgörandegarantier som inte förorsakade dagens problem ändå upphört som produkter. Det är å andra sidan förståeligt då försäkringsbolagen fått hela sina återförsäkringskapaciteter för garantier indragna. Återförsäkringen har oftast varit så utformad att den omfattat alla tre garantiformerna samtidigt. Att existerande aktörer skulle försöka närma sig återförsäkringsmarknaden för att få kapacitet till endast två garantiformer är ännu för tidigt för de flesta bolagen, då det fortfarande finns många meningsskiljaktigheter om man verkligen är skyldig att betala på föregående återförsäkringsprogram.
Detta drabbar svenska företag som vill exportera och byggmarknaden. Det slår extra hårt mot de mindre bolagen eftersom de alltid har svårare att gå utomlands för att inköpa dessa tjänster.
Sveriges välfärd har i stor grad byggts upp genom att vi under lång tid varit framgångsrika med att exportera våra produkter. Eftersom Sverige är en relativt liten marknad, står de flesta framgångsrika företag relativt fort inför valet att börja exportera eller så når företaget sitt mättnadsstadium. I dagsläget har alla företag som exporterar från Sverige stor hjälp av att kronan deprecierats. Det är också ett fördelaktigt läge för företag att utöka eller att gå in på nya marknader.
Sverige har för tillfället unika möjligheter att bryta sig in på den baltiska marknaden, eftersom länderna ligger geografiskt nära och vårt anseende däröver är mycket gott. De baltiska länderna kommer i framtiden att kunna utgöra en viktig marknad för många svenska företag, precis som våra nordiska grannländer. Små företag kommer inte att våga stå den ekonomiska osäkerhet som det innebär att ta steget in på dessa marknader, utan stöd. Inte heller kan man rimligen begära att det skall vara nödvändigt för mindre företag att lära sig alla nya marknaders egenarter. Förr i tiden var inbrytningen på nya marknader lättare, eftersom konkurrensen var mindre effektiv och riskerna mera överskådliga. Världsmarknaden har blivit mer och mer sofistikerad och konkurrensen ökat. Många av våra viktigaste handelspartner har i dag en bättre fungerande kreditmarknad, och exportkrediter finns på hemmamarknaden. Detta underläge som i dag uppstått för svenska företag kommer att få en menlig inverkan på landet om inga nya aktörer kan bildas som tillhandahåller dessa produkter.
Fullgörandegarantier är mycket viktiga, i första hand för småbolags möjligheter att inför större byggherrar kunna bli underentreprenörer. I dag när marknaden är mycket liten och krediterna hos bankerna för denna typ av affärer är mer eller mindre stängda, borde regeringen engagera sig för att skapa bättre förutsättningar för de bolag som fortfarande existerar.
Vi vill att riksdagen anslår 3 Mdr från de medel som inbetalats till löntagarfonderna för detta ändamål. Vi vill vidare att detta bolag inte skall sammankopplas med EKN som är ett statligt ägt bolag, utan vi vill skapa en helt ny aktör. Detta skapar inbördes konkurrens dem emellan och tar bort den monopolsituation som i dag råder. Vi vill att ägandet i det nya bolaget skall stå i proportion till inbetalda skatter till löntagarfonderna. Vi eftersträvar ett nytänkande i detta bolag och ledningen skall inte bestå av politiker eller utpräglade tjänstemän, utan vi vill använda oss av den kunskap som finns inom området från den nerlagda marknaden. Vi tror att de som är bäst på att driva ett dylikt bolag är de chefer som tillsattes för att reda upp i de konkursdrabbade eller hårt ansatta kreditförsäkringsbolagens affärer. Ingen har kunnat skaffa sig en sådan utpräglad känsla för hur dessa affärer skall göras och vilka felsteg som begåtts som de personerna. Eftersträvansvärt är också att detta bolag ges en ledning med ett starkt entreprenörskap. Den initiala styrelsen bör ha utpräglad branschkunskap samt för övrigt vara tillsatt av duktigt affärsfolk.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildandet av ett nytt kreditförsäkringsbolag med kapital på 3 000 000 000 kr för att tillhandahålla svenska marknaden fullgörandegarantier och exportkreditgarantier,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att finansiera kreditförsäkringsbolaget med medel från Fond 92--94 med 3 000 000 000 kr.
Stockholm den 20 januari 1993 Ian Wachtmeister (nyd) Bo G Jenevall (nyd)