Efter 1980-talets bankyra är det nu dags för staten att stå
för uppstädningen. Enligt de senaste uppgifterna uppgår
bankernas kreditförluster till den otroliga summan 135
miljarder kronor och inte 100 miljarder kronor som var
skatteministerns senaste uppgift i november. Fortsätter
förlusterna att öka i den takten kommer de prognoser om
en sammanlagd förlust på 200 miljarder kronor som angivits
inte att stå sig. Bankgarantin kan därmed vara den enskilt
viktigaste ekonomiska frågan under de senaste decennierna
och den största förmögenhetsöverföringen vi någonsin
upplevt i Sverige.
Vi håller med regeringen om att staten måste garantera
ett fungerande betalningssystem och möjligheten till
kreditgivning, men samtidigt betyder det ett oerhört ansvar
för skattebetalarnas pengar. Det betyder också att den
parlamentariska kontrollen måste vara striktare i denna
fråga än normalt. Tyvärr är det tvärtom. Propositionen om
åtgärder för att stärka det finansiella systemet kom till i stor
hast vilket delvis var nödvändigt med tanke på de
galopperande kreditförlusterna. Det är dock inte
nödvändigt att man när nya synpunkter och erfarenheter
kommer fram prestigefyllt håller fast vid sina ståndpunkter,
vilket regeringen gör just nu. Ett beteende som kan kosta
skattebetalarna många kronor.
Staten måste engagera sig hårt i banker som utverkar
stöd, dels genom noggrann kontroll och övervakning, dels
genom övertagande, hur mycket det än ideologiskt bär
emot för den nuvarande regeringen. Det finns annars en
stor risk att bankerna blir vinnarna i förhandlingarna med
staten.
Regeringen måste också kasta högmodet överbord och
inte bara avfärda det nytänkande som kommer upp i
debatten. Vi tänker då närmast på det förslag som Olof
Sjöström, rådgivare till Salomon Brothers, har kommit med
om att dagens skillnad mellan bokfört värde på fastigheter
och marknadsvärdet ej omedelbart ska belasta bankernas
resultaträkning utan successivt tas upp under flera år. På det
sättet skulle bankakutens åtagande minska kraftigt. Vi vet
att det finns invändningar mot tillvägagångssättet, men
anser trots det att en utredning kunde reda ut begreppen.
Det är många tiotals miljarder saken gäller.
Hårda villkor enda möjligheten
När staten nu öppnar sin kassakista för bankerna kan det
endast accepteras om uppstädningen tar fart efter 80-talets
champagneyra och med hårda villkor för bankstödet.
Det som hände under 80-talet med bankernas m.fl.
lånegivning måste nu på allvar granskas. Ett fåtal
utredningar har tillsatts men så gott som ingenting har hänt.
Riksrevisionsverket och kommerskollegium verkar ha
drabbats av handlingförlamning vad gäller de utredningar
man fått till uppdrag att genomföra. Den åklagargrupp som
försökt granska misstankar om brott i bankkrisens spår har
dels alltför dåliga resurser, dels motarbetas man direkt av
bankerna. Ett villkor för stöd måste vara total öppenhet
från de banker där oegentligheter skett. Vi anser också att
åklagargruppen skall få ytterligare 10 000 000 kronor till sitt
förfogande för sitt arbete i denna fråga. Vi anser också att
bankakuten aktivt skall delta i uppstädandet även inom den
brottsliga delen av bankverksamheten.
Vänsterpartiet vill också, i det extraordinära läge som
råder på finansfronten, ha en medborgarkommission tillsatt
som kan utreda vad som egentligen hände under 80-talet
med banker och andra finansinstitut och vad som kan göras
för att förhindra något liknande i framtiden.
Frågor kring bankakuten
Vi anser att skattebetalarnas risk måste minimeras och
betalas rejält. Det innebär följande:All bankverksamhet
som skall stödas skall vara fri från kriminell verksamhet.
Inga manipulationer får ske för att föra in bolag,
förpliktelser, överföringar av kreditstockar m.m., under
banken för att tillskansa sig mer stöd. Vi anser att
försäkringsbolaget Wasas köp av Bohusbanken tänjer
denna princip och säger nej till detta förvärv.Svenska
bankers dotterbolag utomlands skall inte omfattas av
statsstödet. Efter ansökan från bankakuten skall inte
krediter i dotterbolagen kunna överföras till moderbanken.
Ombildas dotterbolaget till filial skall det ske efter
granskning och ansökan genom bankakuten.Utländska
bankers dotterbolag i Sverige skall inte omfattas av
bankstödet. Dels verkar de i nuläget inte ha deltagit alls i
samma omfattning i kreditloppet, dels är risken alltför stor
att dåliga krediter från utlandet förs över till det svenska
dotterbolaget.Insättarskydd bör skapas nu. Därmed
visar staten på att bankakuten är en tillfällig myndighet som
skall avvecklas så fort som möjligt.Gör en noggrann
kontroll av nedskrivningarna. Man kan förmoda att de är
för stora. Håll igen så mycket som möjligt på stödet. Hellre
för lite än för mycket till att börja med.Måste en bank
övertas helt av staten, jmfr Gota Bank, skall inget betalas
för aktierna.Bankerna skall verkligen vara barskrapade
innan stöd skall kunna komma ifråga.Ökar en bank
riskerna, genom dumdristig utlåning, efter att ha fått
bankstöd, minskar skattebetalarnas möjlighet att få tillbaka
pengar och en omförhandling skall ske.
Kapitaltäckningen på åtta procent skall vara gränsen för
stödet.Staten skall kräva marknadsmässig ersättning för
stödet, vilket betyder att risken skall räknas in i storleken
på återbetalningen.Bankerna får inte vältra över
kostnaderna på kunderna genom att öka gapet mellan in-
och utlåning eller genom nya eller höjda avgifter.
Ett sådant beteende kommer att drabba privatkunder
men även företag i ett läge där låga räntor är nödvändiga för
att rekonstruera svenska företag efter den nuvarande
recessionen. Bankernas ekonomiska tillfrisknande får i
stället gå något mer långsamt.
Vänsterpartiet anser också att mot bakgrund av de
ofantliga summor som det kommer att handla om i
bankgarantier av olika slag, bör den nya myndigheten ha
möjlighet att kräva att ledningspersonal avskedas och
förbjuda utdelning på aktier. Denna möjlighet har Federal
Deposit Insurance Corporation (FDIC) i USA. Det är en
myndighet som är en kombination av finansinspektionen
och den nya bankakuten.
Vänsterpartiet anser också att, med tanke på hur liten
den svenska industri-, politiker- och banksfären är,
regeringen bör överväga att söka sig utomlands för att hitta
en chef. Det kunde möjligen stilla den berättigade oro som
i dag finns bland medborgarna över att man håller på att bli
skinnad än en gång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning kring
frågan om reglerna för värdering av fastigheter i samband
med bankstödet,
2. att riksdagen beslutar om ändring i samband med
bankstödet så att ett villkor för stöd är total öppenhet i fråga
om oegentligheter enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för
budgetåret 1993/94 anvisar 10 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit till undersökning av oegentligheter i
samband med finanskrisen enligt vad i motionen
anförts,1
4. att riksdagen hos regeringen begär att
Bankstödsnämnden får i uppdrag att aktivt delta i arbetet
för att avslöja brottslig verksamhet i samband med
finanskrisen,
5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
medborgarkommission kring finanskrisen enligt vad i
motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kriminell verksamhet,
manipulationer m.m. i samband med villkor för bankstöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäkringsbolaget Wasa och
Bohusbanken,
8. att riksdagen beslutar att Bankstödsnämnden
beträffande svenska bankers dotterbolag skall verka enligt
de regler som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att utländska bankers
dotterbolag inte skall omfattas av bankstödet,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur ett
insättarskydd skall skapas skyndsammast enligt vad i
motionen anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontroll av nedskrivningar,
12. att riksdagen beslutar att ingen ersättning skall utgå
för aktier i banker som övertas av staten genom bankstödet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omförhandling av bankstödet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ränteskillnad och avgifter,
15. att riksdagen beslutar att Bankstödsnämnden skall
kunna kräva att ledningspersonal avskedas enligt vad i
motionen anförts,
16. att riksdagen hos regeringen begär att
Bankstödsnämnden får sådana direktiv att den kan
förbjuda utdelning på aktier enligt vad i motionen anförts,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om chef för Bankstödsnämnden.
Stockholm den 26 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)