Erfarenheten från Central- och Östeuropa visar att
skadeverkningarna av monopol är djupa och omfattande.
Välfärdsförlusterna i form av fattigdom, miljöförstöring och
social misär är större än vad som tidigare varit känt.
Även marknadsekonomier hämmas av monopol. I
Sverige har en stor och ökande del av samhällets
verksamhet undandragits konkurrens främst genom
uppbyggnad av offentlig verksamhet. En utbredd
föreställning inom landsting, kommuner och staten är att
skattefinansierad verksamhet skall utföras i egen regi. Av
medborgarna gemensamt finansierad verksamhet blir
därmed ett monopol för offentlig sektor.
Detta synsätt skadar landets välfärd och drabbar särskilt
verksamhet som av sociala eller andra skäl är helt eller i hög
grad skattesubventionerad t.ex. social service, sjukvård och
utbildning. Nackdelarna får bäras främst av dem som är
beroende av tjänsterna och dem som producerar dem men
även av samhället i stort.
För att bryta dessa monopol bör
konkurrenslagstiftningen och konkurrensverkets tillsyn
också avse sådan verksamhet som helt eller i mycket hög
grad finansieras via skatter.
Utgångspunkten för konkurrensverkets granskning skall
vara densamma som vid annan konkurrensövervakning.
Det får inte förekomma någon diskriminering till förmån
för viss verksamhet. Det faktum att en verksamhet är
anknuten till den skatteuttagande enheten bör normalt
föranleda extra uppmärksamhet för att säkra ett juste och
hederligt konkurrensförfarande.
I undantagsfall kan offentligt monopol vara nödvändigt.
Det gäller vid myndighetsutövning och vid utövandet av
samhällets tvångsmakt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utsträcka
konkurrenslagstiftningen och Konkurrensverkets tillsyn till
offentlig verksamhet.
Stockholm den 25 januari 1993
Göran Lennmarker (m)