Vi iakttar en snabb försämring av förutsättningarna för
små och medelstora företags tillgänglighet på finansiering i
Norrland med betoning på Norrlands inland.
Med början 1990 har ett antal olycksbådande beslut
fattats inom näringspolitikens område, som riktar sig mot
småföretagsamheten i Norrlands inland och dess
möjligheter att utgöra grunden för den gemensamma
politiska målsättningen ''Hela Sverige ska leva''. När därtill
det ordinarie finansväsendet råkat in i en kris som kräver
ovanligt lång återhämtningstid, finner vi anledning att hysa
den största oro inför det som händer och kommer att hända
med småföretagen i Norrlands inland.
Den decentrala, om än begränsade, tillgången på kapital
via utvecklingsfonderna, som funnits, dras nu i snabb takt
in till statskassan. Totalt rör det sig om 1 600 000
kr eller för Jämtlands del 32 mkr. En flexibel
riskfinansieringskälla, som kunder gett småföretagen
tillgång till via hävstångseffekten i bankernas
utlåningsverksamhet med ca 150 mkr endast i Jämtlands
län.
Den i riksdagen nyligen beslutade ordningen med
riskkapitalbolag med uppgiften att förvalta 6 500 000
kr är i allt väsentligt ett slag i luften. Här åsyftas
några viktiga saker. För det första medför beslutet en
mycket stark centralisering av prövning och beslut av
kapitalplaceringarna/engagemangen. För det andra har
förutsatts en mycket strikt s.k. affärsmässighet i
bedömningen av engagemangen. Intressanta
placeringsobjekt bör enligt förutsättningarna visa en
avkastning på 20--30 %
på arbetande kapital. Ett avkastningskrav som är en
naturlig målsättning för riskkapitalbolag, vars
främsta syfte är att kvalificera sig för börsinspektion
och inte att förse små och medelstora företag i Sverige och
i synnerhet Norrlands inland med riskkapital.
Förslag om ombildning och förändrad inriktning på
stiftelsen Industrifonden presenterades nyligen från
regeringen. En ombildning till Industri- och
nyföretagarfonden med ett totalt kapital på 2 400 000
kr. Här skulle med enkla medel en korrigering av de
för mångfalden av svenska småföretag så negativa
konsekvenser av besluten under de två tidigare styckena
ovan, ha kunnat åstadkommits. Förslaget innehöll dock
ingen offensiv näringspolitisk ambition. Förhärskande är en
stark tro på centralismen. En stiftelse med säte i
huvudstaden skall pröva varje enskild kreditpropå och på
detta sätt underlätta för Sveriges nära 500 000
småföretag att få åtkomst till riskvilligt kapital.
Småföretag är och förblir (med rimliga förutsättningar) den
motor som skall konkurrera med omvärlden och ge Sverige
uppemot 70 %
av dess intäkter. Alla dessa är inte och skall inte vara
extrema tillväxtföretag baserade på nydanande tekniska
innovationer utan baseras på en förmåga att ta till vara sina
resurser och finna en långsiktig överlevnadsnivå genom
affärer på en nationell och/eller internationell marknad.
Den näringspolitik som bedrivs nu har på flera generellt
verkande områden gjort bra insatser genom justeringar i
den skatte- och (avgifts)mässiga belastningen på företag och
mer finns planerat. Detta är positivt, men är tyvärr, med
utgångspunkt i företagens finansieringsbehov, en alltför
långsamt verkande process.
Vad vi konstaterar är ett successivt övergivande av
Norrlands inland vad avser det näringspolitiska området.
Resurserna finns men viljan att garantera distributionen
och göra dessa åtkomliga för marknaden tycks saknas. Vill
man åstadkomma effekt med dessa resurser måste de ut nu
när det fortfarande finns småföretagsamhet kvar. För att få
ut pengarna så att de blir åtkomliga måste en tydlig
decentralistisk ambition tillföras dagens beslutsfattare så att
närheten till marknaden/företagen/låntagarna är ett måste
om resurserna skall kunna placeras i företagsamheten
anpassat till varje enskild företagssituation.
Huvudargumentet för en aktiv näringspolitik torde vara
att korrigera imperfektioner i marknadsekonomin. Vi ser
nu att även med en internationell jämförelse har Sverige en
försiktig hållning till ambitionerna i dessa korrigeringar. Ser
vi därtill på förhållandena inom landet så byggs
näringspolitiken upp baserad på de förhållanden och de få
regioner (storstadsregionerna) där
marknaden/marknadsekonomin fungerar ''bäst'', och föga
intresse visas näringslivets situation i övriga regioner. I
Norrlands inland finns en mängd bra företag, vilka utgör
kärnan i de framtida förutsättningarna för fullgoda
levnadsvillkor i regionen. Vi måste under detta
omställningens 1990-tal åstadkomma finansiella resurser
som motverkar en sotdöd för företag med goda affärsidéer
och förutsättningar för långsiktig lönsamhet.
Sammanfattning
Vi anser det nödvändigt med ett tillskott på
kapitalresurser för utvecklingsinvesteringar i företagen,
som gör det möjligt att förnya och anpassa kompetens,
produkter och tjänster till marknadens krav.
Vi anser att kapitalresurserna skall disponeras och
beslutas i instanser som har kunskap och närhet till
regionens företag.
Vi anser att kapitalet finns i dag framför allt genom
upplösningen av löntagarfonderna och delvis inom
arbetsmarknadsområdet.
Vi anser att särskilda insatser måste göras för att
korrigera den ordinarie kapitalmarknadens bristande
kunskap/intresse för Norrlands inland.
Vi anser det nödvändigt att styra 250 miljoner under en
5-årsperiod till Norrlands inland, som förvaltas och placeras
från regionerna och i dagsläget lämpligen hanteras av
utvecklingsfonderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kapitalresurser för småföretag.
Stockholm den 25 januari 1993
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Winberg (s)
Berit Andnor (s)