Statliga organ försöker på olika sätt att nå fram till
näringslivet med många former av stöd. Det har länge
ansetts att de åtgärder som främst riktar sig till små och
medelstora tillverkningsföretag inte når fram som de borde.
Hösten 1992 beslutade riksdagen om ett antal frågor som
berörde kapitalförsörjningen, där främst de medel som
härrörde från de nedlagda löntagarfonderna kom till
användning. Propositionens förslag tillsammans med de
förslag som inarbetades av utskottet i det ärende som rörde
kapital till nyföretagande gav förutsättningar för en
väsentligt förbättrad verksamhet.
Men ännu finns det mycket att åtgärda på detta område.
Säkerligen kan utredningen om utvecklingsfonderna
härvidlag föreslå ytterligare förbättringar.
Samtidigt som det varit problem att nå fram med
finansiering via riskkapitalbolag, har andra stöd alltför
lättvindigt hamnat i företagen. Exempel på detta vad avser
t.ex. Arbetslivsfondens medel redovisades i dagspress den
17 december 1992.
Samhällets insatser för denna del av industrin är
fortfarande alltför splittrad. Det har byggts upp flera olika
strukturer, för vilka kostnaderna dessutom torde vara
avsevärda. Även de medlen borde komma till produktiv
användning. Mer än 60 procent av all tillverkning i Sverige
sker i mindre företag med i genomsnitt ca 60 anställda. Det
blir den sektorn som skall skapa den tillväxt som skall ''dra''
Sverige framöver. Där kommer samordnade och rätt
använda resurser att göra den största nyttan.
Tjänsteproduktionen kan endast i ringa del exporteras, och
det finns skäl till oro, när vi ser att i Göteborg, som en gång
var Sveriges dominerande industristad, svarar tjänstesidan
för 80 procent och tillverkningsindustrin bara för 20 procent
av produktionen.
Tillgången till kapital är bara en faktor som har
betydelse för utvecklingen. Minst lika viktigt är formerna
för stödet. Alltför många med goda produktidéer har för
dåliga kunskaper om företagandets villkor i många
avseenden. Mot den bristen finns det dock hjälp.
Sedan 1992 pågår i Göteborgsregionen det s.k. 55-
projektet, som i korthet innebär att personer med hög
specialkompetens och som f.n. är utan anställning, eller
som av andra anledningar har möjlighet att ställa sin
kapacitet till förfogande, kan knytas till ett företag med god
utvecklingspotential, men med brister i vissa avseenden.
Det kan gälla marknadsföring, rationalisering,
produktionsmetoder etc. Effekterna av denna insats har
redan satt positiva spår hos flertalet av de inblandade
företagen.
Idéerna bakom detta har vidareutvecklats av en grupp
personer med representanter från företagskonsultbolag,
riksdagen, näringslivssekretariat, innovationscentret vid
Chalmers, erfarna företagare, utvecklingsfonden m.fl.
I ett företags utvecklingsfaser, särskilt som nytt företag
och med nya produkter, behövs olika former av
''surrogatmammor'', som kan ge stöd och referensramar till
utvecklingsföretaget. Det finns många etablerade företag
som är beredda att ställa upp på ett sådant förfarande och
att ingå i ett lokalt företagsnätverks resurser.
En annan typ av snabbt och koncentrerat stöd är att
möjliggöra en insats av det som kallats ''faddrar''. En
''fadder'' är en affärsutvecklare med hög kompetens, oftast
redan nu sysselsatt med utveckling av denna företagstyp.
Kompetensen kan omspänna allt från allmänt
affärsmannaskap till specialiteter inom företagsekonomin. I
ett lokalt/regionalt nätverk för företagsutveckling kan också
kompetenser rörande immaterialrätt, affärsjuridik,
forskning, systemkunskap, omvärldsbevakning och mycket
annat dras fram och byggas på för det specifika ändamålet.
Många av dessa ''faddrar'' är redan kända av regionens
utvecklingsfond, näringslivssekretariat o.s.v. Vad det nu
gäller är att systematisera användandet av deras
kompetenser och att det knyts till kapitalförsörjningen. Då
kommer de insatta medlen att göra största nyttan.
Det är angeläget att de riktlinjer som utarbetas för det
offentliga stödet till näringslivet omfattar bestämmelser om
formerna för stödet. Fadderskapsformen bör därvidlag
prioriteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om formerna för stöd till små och
medelstora industriföretag.