Under förra mandatperioden beslutade riksdagen att
60% av utvecklingsfondernas finansieringskapital skall dras
in till staten. Bakgrunden till detta var en utredning som bl
a konstaterade att 60%, genomsnittligt, motsvarade
fondernas likviditet. Denna ''överlikviditet'' skulle alltså
återföras till staten.
Beslutet inriktades dock inte mot likviditeten som sådan
utan kravet innebar en återbetalning med 60% av kapitalet
generellt. Detta utan hänsyn till den mycket varierande
likviditeten hos de olika utvecklingsfonderna.
Utvecklingsfonden i Uppsala län hör till de fonder som
har den lägsta likviditeten. Det beror på att man låtit hela
kapitalet arbeta dvs det har satsats i företagen. Det statliga
återbetalningskravet överstiger nu de likvida tillgångarna.
Om förbindelsen om återbetalning skall kunna infrias krävs
att låntagarna återbetalar erhållna lån, erlägger räntor och
royalties motsvarande det felande beloppet.
Det belopp som utvecklingsfonden i Uppsala län ålades
att betala var 34 miljoner kronor, varav vid utgången av år
1991 12 Mkr fanns i likvida medel. Redan då var alltså 2/3
av återbetalningsmöjligheten beroende av låntagarnas
betalningsförmåga.
Under 1992 har återbetalningsförmågan drastiskt
minskat. Konjunkturnedgången och bankkrisen har starkt
bidragit till utslagning av företag i utvecklingsfondernas
kundkrets. Under normala förhållanden hade fonderna
kunnat mildra effekterna genom finansiella stödåtgärder.
Detta har nu inte varit möjligt. Med hänsyn till
återbetalningsskyldigheten till staten måste nyutlåningen
hållas på ett minimum. Redan tidigt påpekade
utvecklingsfonden i Uppsala län att stora risker för
kapitalförstöring förelåg om fonderna inte gavs möjlighet
att genom kompletterande engagemang försvara redan
gjorda investeringar i kundföretagen. Dessa farhågor har
nu besannats.
Av 30 Mkr som staten återkrävt har drygt 4 Mkr
inbetalats. Den betalning som avsågs ske vid årsskiftet
1992/93 har genom regeringsbeslut uppskjutits ett halvår.
Vid utgången av 1992 kan finanskapitalet p g a de
konkurser som drabbat kundföretagen beräknas ha minskat
till 27 Mkr varav varav ca 11 Mkr i likvida medel.
Möjligheten att infria resterande återbetalningskrav på ca
30 Mkr har därmed ytterligare försvårats. Med tanke på att
utvecklingsfondernas engagemang är av riskkaraktär med
en stor del av kapitalet placerat i nyetablerade företag och
en stor procent i utvecklingskapital med hög risk måste man
befara att ytterligare förluster kommer att drabba fonderna.
Av det som anförts framgår att utvecklingsfondernas
möjligheter att i fortsättningen bedriva
finansieringsverksamhet i princip har försvunnit. Den nya
kreditformen EKH-lån (Eigen Kapital Hilfe) kommer inte
heller att underlätta för utvecklingsfonden i Uppsala län att
tillhandahålla riskvilligt kapital.
Näringsdepartementet förväntar sig att
utvecklingsfonderna även fortsättningsvis skall ha möjlighet
att bedriva finansieringsverksamhet då 40% av kapitalet
totalt sett finns kvar i fonderna. Det är framför allt inte
relevant för fonder med låg likviditet. Dessutom har alla
fonder under 1992 drabbats av förluster som ligger långt
över det normala. Utvecklingsfonden i Uppsala har på ett
konstruktivt sätt följt regeringens och riksdagens beslut och
intentioner och aktivt medverkat i tillskapandet av
nyetablerade företag. Ekonomiskt stöd har även givits till
redan etablerade företag. Dagens situation är i hög grad ett
resultat av ett händelseförlopp som kan liknas vid en s k
dominoeffekt (faller en bricka -- faller alla). De berörda
företagen är var för sig seriösa.
Den djupa lågkonjunktur vi nu befinner oss i kräver ett
offensivt arbete på flera fronter. Om befintliga företag
måste inleverera arbetande kapital till staten motverkas
målsättningen -- att behålla nuvarande arbetstillfällen och
tillskapa nya, utvecklingsbara företag.
Det är därför enligt min mening nödvändigt att ändra
beslutet om en generell indragning av kapital från
utvecklingsfonderna. Om inte så sker, blir följden för
utvecklingsfonden i Uppsala län, att lånebeloppen måste
drivas in från företagen som därmed försätts i en ohållbar
situation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
beslutet om en generell indragning av kapital från
utvecklingsfonderna bör upphävas.