Trots att åtgärder genom riksdagsbeslut under hösten
1992 vidtas från statens sida för att undanröja bristen på
riskkapital, kvarstår ett besvärande glapp i systemet när det
gäller dels att klara överlevnaden och nyinvesteringar för ett
antal industriföretag som bedöms ha rimligt goda
framtidsmöjligheter, dels att ge tillskottsfinansiering för
många små och medelstora företag i länet.
Nämnda glapp i systemet beror vanligtvis till en del på
brist på eget kapital hos ägare/blivande ägare till företag.
Härtill kommer en mer restriktiv inställning från bankernas
sida. Staten har sedan avhänt sig instrument som t.ex.
industrigaranti- och lokaliseringslån. Lokaliseringslånen
har temporärt återinförts med mindre belopp, men detta
löser bara en mindre del av problematiken. Den statliga
finansieringen via utvecklingsfonderna har kraftigt minskat
genom att fonderna ålagts att betala tillbaka en väsentlig del
av sina pengar till staten.
I Värmland finns goda erfarenheter från det aktiva
rekonstruktionsarbete som bedrevs i samarbete mellan
industridepartement, industriverk samt utvecklingsfond
och länsstyrelse vid den industriella omvandlingskrisen i
slutet av 1970- respektive början av 1980-talet. I dag saknas
instrument att delta i lösningen av aktuella industrikriser.
Risken är påtaglig att industriell kapacitet i onödan
försvinner i Sverige, om dessa och ett antal andra företags
problem inte kan lösas.
Vidare saknas riskkapital för att bevara/utveckla ett
antal små och medelstora företag, bl.a. inom stödområdet i
länet. Säkerheterna för traditionell bankupplåning är oftast
svaga i denna typ av företag.
Lösningar på dessa brister på riskkapital står i ett flertal
fall inte att finna i de sex riskkapitalbolagen i landet och det
system dessa ingår i. Dessa bolags inriktning är sådan att de
söker objekt med mycket goda förräntningsmöjligheter.
Aktuella företag visar inte alltid sådana utsikter men är
regionalt mycket viktiga. Kontakterna har i ett flertal fall
tagits med riskkapitalbolag utan resultat. I ett antal
diskussioner har tidsfaktorn dessutom varit besvärande.
Besked måste lämnas snabbt, och riskkapitalbolagen är
fortfarande i ett uppstartnings- och sökskede.
I detta läge bör enligt vår mening staten ställa upp med
riskkapital åtminstone fram tills den svenska ekonomin
förbättrats och bankväsendet sanerats. En tänkbar lösning
ligger i att omförhandla de indragningsförbindelser som
ålagts utvecklingsfonderna i landet. Vissa av fonderna har i
dag mycket små möjligheter att agera med riskkapital trots
att de skulle kunna göra en stor nytta med bättre
medelstillgång.
Den kommande utredningen beträffande
utvecklingsfonderna får sedan ge förslag till lösningar
beträffande utvecklingsfondernas framtida finansiering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas
finansieringsmöjligheter.
Stockholm den 22 januari 1993
Magnus Persson (s)
Jarl Lander (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)