Med rätta har bankerna kritiserats hårt för sitt sätt att
förvalta insättarnas pengar. Oansvarighet och inkompetens
har lett till kreditförluster som beräknas omfatta 100
miljarder kronor bara under 1991 och 1992. Det finns också
anledning befara att bankerna kommer att förlora
ytterligare pengar på grund av deras inhumana och
stelbenta behandling av småhusägare och
bostadsrättsinnehavare. Även många företagskonkurser är
onödiga eftersom bankerna satt i system att hellre fälla än
fria företag i tillfällig knipa, även om de har goda
överlevnads- och framtidsförutsättningar. Näringspolitiskt
och sysselsättningsmässigt är detta i förening med
regeringens svältarävpolitik förödande för Sverige.
Kreditförlusterna innebär också att realräntan tvingas upp
till oacceptabla nivåer. Sammantaget är risken för
ytterligare kreditförluster under kommande år uppenbar,
med åtföljande skadeverkningar för samhället och
medborgarna.
Det är av största vikt att allmänhetens förtroende för
bankerna återställs. Då krävs största möjliga insyn och
kontrollmöjligheter i de banker som omfattas av den
statliga bankgarantin. Ett sätt är att i lämplig form lätta på
banksekretessen. Det skulle öka allmänhetens förtroende
för att allt går rätt till.
Vidare bör regeringen tillfälligt göra de ändringar i
bokföringslagen som krävs för att berörda bankers
kreditförluster inte skall slå igenom så hårt som nu är fallet.
Dagens låga fastighetspriser kommer inte att vara
bestående, varför ett sådant arrangemang skulle spara
många miljarder för skattebetalarna.
För Andersson och Pettersson är det lätt att konstatera
att bankerna inte fyller sin funktion och därigenom
fördjupar den kris som landet nu upplever. Lägg därtill
bankdirektörernas fallskärmsavtal, så är det självklart att
svenska folkets misstro mot bankerna är djup och
berättigad. Regeringen bör därför ta initiativ för att nya
banker etableras som inte har ryggsäcken full av
kreditförluster och som därför kan tvinga ner realräntan
genom den konkurrens som uppstår med nya fräscha
aktörer. Regeringen bör också i sin hantering på alla sätt
försöka eliminera de stötande fallskärmsavtalen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att etablera nya
banker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stötande fallskärmsavtal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insynsmöjligheterna i banker
som omfattas av bankgarantin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om selektiv ändring av
bokföringslagen.
Stockholm den 21 januari 1993
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Leo Persson (s)