Under 1980-talet försvann det mesta av svensk varvsindustri. Cirka 15 000 varvsanställda förlorade sina arbeten. Detta har betytt att betydande kompetens har gått förlorad. Nu kan vi skönja en ny situation. Fartygsflottan blir äldre, behovet av förnyelse och därmed nybyggnad av fartyg ökar. Den kapacitet inom svensk varvsindustri som finns kvar måste enligt vår uppfattning värnas. Detta kan som vi ser det göras på två sätt.
Det ena är att komplettera med alternativ produktion. Satsningarna i infrastruktur betyder byggande av ett stort antal broar, många av dessa är byggda som stålkonstruktioner. Dock är det så att ett fyrtiotal av dessa broar under senare år blivit byggda av norska och finska företag. Det finns skäl att undersöka hur svenska företag kan medverka i de stora nödvändiga investeringar som görs i bl.a. vårt väg- och järnvägsnät.
Det kan också ifrågasättas om det är riktigt att svenska staten i olika former beställer produktion i andra länder, där dessa på olika sätt subventionerar sina företag men inte vi våra. Detta betyder att konkurrensen på lika villkor åsidosätts för svenska företag.
Det andra sättet att rädda vår varvsindustri är att behandla våra företag efter två grundläggande regler, nämligen konkurrens på lika villkor och en anpassning till de förhållanden som gäller för EG-länderna. När det gäller subsidier till fartygsproduktion så vore det, enligt vår mening, absolut bäst om EGs länder och våra grannländer liksom vi kunde avskaffa subventionerna. Då blev det konkurrens på något så när lika villkor. Nu är det emellertid så att såväl EG som Tyskland och Norge fattat beslut om fortsatta subventioner. Danmark har regler som också innebär viss subvention av dansk fartygsproduktion. Här följer en faktaredovisning av subventioner vid fartygsproduktion i EG-länder och våra grannländer.
Internationell betraktelse av subvention av fartygsproduktion (varvsstöd)
1. Danmark -- Trots såväl OECD-finansiering som mycket fördelaktig anpartsfinansiering med 15--19 % beräknat värde har de danska varven en otillfredsställande beläggning.
Många varv inklusive de två danska räknar med friställningar. Från regeringens sida har åtgärder vidtagits för att trygga varvsnäringens framtid.
Folketinget har antagit ett nytt tvåårigt varvsstöd, som ger danska varv EGs maximala statsstöd på 9 % av ordervärdet. Det nuvarande varvsstödet förlängs i två år och som något nytt införs en statsgaranti för 20 % av finansieringen. Resten kan finansieras genom OECD-lån (8 procents ränta) och statsstödda indexlån (4--6 procents ränta).
Danmark höjer nu gränsen för indexlån från 39 % till 45 % av ordervärdet medan gränsen för OECD-lån fortsatt är 35 %. Varven kan låna upp till 60 % av ordervärdet hos Danmarks Skibskreditfond. Tidigare ställde bankerna upp med den resterande garantin på 20 %, men där träder nu staten till.
2. Norge -- Subsidierna var tidigare totalt 11,4 %. Regeringen ville sänka nivån ett par procent, men efter att noggrant ha analyserat marknadssituationen höjdes varvsstödet till 13,2 %. Trots denna höjning klagar norsk varvsindustri och vill förutom subsidier ha OECD- finansiering för att klara konkurrensläget. Av 31 varv är det endast 6 som har full sysselsättning under 1993.
3. Tyskland -- OECD-finansiering + subsidier 9 %. Sysselsättningsläget vid de tyska varven är prekärt. Endast några få har full sysselsättning 1993. Tolv varv har mindre än 20 % utnyttjandegrad. Åtskilliga varv planerar korttidsarbete.
4. EG-kommissionen har på grund av det akuta läget beslutat att ej sänka subsidienivån utan fryser den vid 9 %.
Denna redovisning visar att Sverige måste göra något för att bevara det som finns kvar av svensk varvsindustri. Situationen för de svenska varven är näst intill omöjlig. I en situation med allt lägre fartygspriser och ytterligt pressade marginaler är ett varvsstöd av avgörande betydelse. Om man av något skäl inte vill införa regler som liknar EGs finns en annan om än sämre lösning. Fram till den 14 januari 1993 gällde att svensk fartygsproduktion subventionerades med 5 %. Dessa regler kunde förlängas lika länge som våra konkurrentländer subventionerar sin varvsindustri.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att svensk varvsindustri ges möjlighet att konkurrera på samma villkor som våra grannländer och EG-länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svensk industri bör få chans att konkurrera på lika villkor när det gäller byggandet av t.ex. broar till svensk infrastruktur, för att värna om svenska arbetstillfällen.
Stockholm den 26 januari 1993 Bo Nilsson (s) Bo Bernhardsson (s) Johnny Ahlqvist (s) Sten Östlund (s)