Ett av de största problemen för svensk företagsamhet är brist på riskkapital och mjuka lån.
Små och medelstora företag har för närvarande stora svårigheter att erhålla lån genom bankväsendet. De stora kreditförluster som bankerna gjort under det senaste året har lett till stor försiktighet i deras utlåningspolicy.
Riksdagen beslutade med anledning av prop. 1992/93:41 Kapital för tillväxt om utskiftning av medel ur löntagarfonderna. Sex riskkapitalbolag och två portföljbärande bolag tillfördes totalt 6,5 miljarder kronor.
Bolagen är börsintroducerade och verksamheten bedrivs i enlighet med respektive bolagsordning. Verksamheten skall leda till god och långsiktig avkastning för riskkapitalbolagens ägare. Det är därför inte troligt att bolagen kommer att bidra med det stora behov av riskkaptial som finns i många företag.
Som komplement till riskkapitalbolagen finns också den nybildade Industri- och nyföretagarfonden. Denna kommer att handlägga frågor om stöd till utvecklingsprojekt och nyföretagarlån.
De regionala utvecklingsfondernas roll som kreditgivare har begränsats. Resurser finns men de är låsta genom inbetalningsåtagande till staten. De disponibla tillgångarna för utlåning motsvarar de lån som levereras in till fonderna.
Ett moratorium, dvs. en temporär uppskjutning av fondernas inbetalningar till staten, skulle frigöra kapital för regionala utvecklingslån.
Det är uppenbart att det för närvarande saknas ett näringspolitiskt instrument för att ge överlevnadsmöjligheter för företag som hamnat i tillfälliga finansiella svårigheter.
Konsekvenserna av denna brist är konkurser, arbetslöshet och uttunning av vår industriella bas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de regionala utvecklingsfonderna får ett temporärt uppskov med sina inbetalningsåtaganden till staten för att öka resurserna till utvecklingslån till små och medelstora företag.
Stockholm den 21 januari 1993 Kristina Svensson (s) Bo Finnkvist (s)