Statsstödda exportkrediter har visat sig vara ett allt
viktigare instrument för våra exportföretag i den hårda
konkurrensen på världsmarknaden, inte minst i en
lågkonjunktur. I bankkrisens spår är det allt svårare för
svenska företag att få svenska banker att ta risker och
därmed kunna hävda sig i konkurrensen med andra länder.
Exportkrediter är också ett viktigt medel som hjälp till
självhjälp för utvecklingsländer. I strävan att stödja de
baltiska staterna och Östeuropa i den industriella
uppbyggnaden är exportkrediterna ett viktigt instrument.
Samtidigt kan svenska företag behålla sin arbetskraft, vilket
är mycket betydelsefullt i en tid av stor arbetslöshet.
Som ett exempel på exportkrediternas betydelse kan
nämnas storordern av ett helt tissuebruk från Valmet
Karlstad AB till Slovakien. Finansieringen har skett genom
Svensk Exportkredit, Finsk Exportkredit och Nordiska
Investeringsbanken.
30--50 procent av projekten från
pappersmaskintillverkarna beräknas i rådande
konjunkturläge bli beroende av exportkrediter. Det finns en
stor marknad, t.ex. i USA, Storbritannien, de baltiska
länderna och hela Östeuropa, men konkurrensen är mycket
hård, bl.a. från Österrike och Finland. Finska staten ger
t.ex. full kreditgaranti medan de svenska företagen avkrävs
en 10-procentig självrisk. Därmed kommer svenska företag
i ett sämre konkurrensläge än andra länder.
I årets budgetproposition föreslås 1 miljard kronor till
statsstödda exportkrediter. Enligt propositionen är
möjligheterna till statsstödda krediter i många fall
utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla
order på vissa slag av projekt och på kapitalvaror. Det
minskande antalet kreditvärdiga marknader har inneburit
en hårdnande konkurrens, säger propositionen vidare. Vi
delar helt detta synsätt. Vi ifrågasätter emellertid om inte
ytterligare medel v.b. kunde avsättas till exportkrediter.
Exportkrediterna bidrar i hög grad till vidmakthållande och
skapande av ''riktiga'' arbetstillfällen såväl här hemma som
i utvecklingsländer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av exportkrediter.
Stockholm den 20 januari 1993
Gullan Lindblad (m)
Göthe Knutson (m)
Isa Halvarsson (fp)
Kjell Ericsson (c)
Roland Lében (kds)