I en utvecklad samhällsekonomi krävs ett fungerande
betalningssystem. I ett sådant intar bankerna en nyckelroll.
Under en följd av år har den svenska bankverksamheten
inte fungerat på ett önskvärt sätt. Under 1992 kulminerade
bankernas kreditförluster efter fastighetsspekulationer och
lånekaruseller på 1980-talet. Detta ledde till en allvarlig
bankkris och föranledde riksdag och regering att inrätta den
s.k. bankakuten.
I vårt marknadsekonomiska system ska inte banker vara
statsägda. Genom det statliga garantiåtagandet blir
visserligen inte våra svenska banker statsägda, men i hög
grad statligt beroende. Härigenom har bankernas
självständighet kraftigt undergrävts och därmed deras roll
förändrats på ett principiellt betänkligt sätt.
Dessutom är sannolikheten stor att man tvingas behålla
bankakuten, som är avsedd att vara tillfällig, under så lång
tid att den närmast kommer att uppfattas som
permanent. Detta av det enkla skälet att bankernas
lönsamhet inte blir sådan att man kan ''göra sig fri''. Snarare
blir bankerna ännu mera ekonomiskt pressade genom att
allt fler kunder får betalningssvårigheter och genom en
tilltagande utländsk bankkonkurrens på svensk
hemmaplan.
Vidare kommer EES-avtalet att begränsa våra
nationella möjligheter att vidtaga åtgärder på banksidan
som kan påverka marknaden. Vi kan visserligen etablera
vår bankakut enligt vissa undantagsklausuler men får inte
därigenom åsidosätta den grundläggande principen om
konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska
banker. Resultatet blir ofrånkomligen att vår bankakut
måste stå till förfogande även för utländska banker i
Sverige. I annat fall blir det en svensk kränkning av EES-
avtalet och därmed ett folkrättsligt brott.
Bankakutens förlustrisker var svårberäknade redan från
början men har sedan ökat efterhand. Men genom
ovannämnda EES-konsekvens verkar förlustrisker för det
svenska garantiåtagandet närmast fullständigt
oöverblickbart.
Den självklara slutsatsen borde vara att fastlägga ett
åtgärdsprogram i tre steg:
1. en konkret tidsplan fastställes för snar avveckling av
bankakuten
2. en banklag införes med krav på garantier från
bankerna till kundernas säkerhet
3. olönsamma svenska banker får avvecklas skyndsamt
i ordnade former med kundgaranti.
Grundtanken är att de två första stegen verksamt ska
påverka den eftersträvade marknadsanpassningen i tredje
steget.
Avslutningsvis borde slutresultatet bli en fungerande
svensk banksektor i en fri och öppen europeisk konkurrens
till gagn för bankkunderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärdsplan beträffande
olönsamma banker.
Stockholm den 20 januari 1993
Bengt Harding Olson (fp)
Erling Bager (fp)
Christer Lindblom (fp)