Invandrarna i vårt land har förvisso många problem att
brottas med.
De bästa lösningarna hittar man oftast då problemen
löses i samarbete med och på invandrargruppernas egna
initiativ.
En typ av problem är invandrarnas tillgång till social
service som passar för deras speciella behov. Visserligen
skall den sociala servicen i grund och botten vara lika för
alla som bor i vårt land och därmed verka för integrering
mellan svenskar och invandrare, men man kan inte bortse
från att olika grupper kan ha speciella behov, vad gäller
utformningen av servicen utifrån sina kulturella och
språkliga förutsättningar.
Exempel på verksamheter som redan startat spänner
över i stort sätt hela det sociala fältet.
Barnomsorg
På föräldrakooperativet Delfi i Tensta kan barnen prata
grekiska med vissa vuxna och svenska med andra. De flesta
barnen har nämligen en förälder från vardera Sverige och
Grekland. Föräldrakooperativet startade då föräldrarna
hade en dröm om att deras barn skulle få utveckla två språk
och kunna leva i två kulturer. Så har skett,
föräldrakooperativet är nu inne på sitt sjunde år och har
lyckats behålla sin tvåspråkighet. Både den svenska och den
grekiska kulturen återspeglas i matkultur, julfirande,
påskfirande och andra högtidigheter och traditioner.
Skola
I Göteborg finns redan fyra finska föräldrakooperativa
låg- och mellanstadieskolor i olika stadsdelar. På samma
sätt som inom barnomsorgen har föräldrarnas önskan att
behålla det egna språket och den egna kulturen varit
anledningen till att föräldrarna har startat dessa skolor.
Liknande planer finns hos andra invandrargrupper i
Göteborg.
Äldreomsorg
En fråga som länge diskuterats inom invandrarnas egna
organisationer är det problem som uppstår på äldre dar
bland dem som talar lite eller ingen svenska. De blir då ofta
isolerade då de har svårt att delta i svensktalande
pensionärsgruppers verksamhet, och risken att hamna i
sysslolöshet och apati är stor. Detta medför i sin tur att
hälsan försämras.
Diskussionen om att klara en del av dessa problem har
kommit igång inom invandrarorganisationerna. Brukar-,
anhörig- och personalkooperativ som speciellt arbetar med
dessa problem har nämnts i sammanhanget.
Så har exempelvis Finska folkhögskolan i Angered i
Göteborg arbetat fram en modell för att kunna driva ett
kooperativt dagcenter för äldre finska invandrare. Den
modellen kan förmodligen med fördel användas av många
invandrargrupper. För de mindre språkgrupperna är det
kanske den enda möjligheten att kunna hjälpa sina gamla
till en meningsfull tillvaro.
Arbetsmarknadspolitiken
Invandrarna är överrepresenterade bland de arbetslösa.
I svåra tider som nu är det ytterligare svårigheter för
invandrare med dåliga språkkunskaper att få fotfäste på
arbetsmarknaden.
Många invandrare kommer till vårt land med
yrkeskunskaper, hantverkskunnande och företagsidéer som
vi skulle kunna ta tillvara på ett bättre sätt än vad som görs
idag. Att arbeta tillsammans med andra i ett kooperativt
företag kan vara en lösning. Dock krävs att invandrarna får
nödvändiga kunskaper om hur man startar ett företag i
Sverige. Det rör sig inte enbart om rent ''tekniska''
kunskaper om hur man startar företag utan också om
kunskaper om vårt samhälle som det är naturligt att man
tillgodogjort sig om man växt upp i Sverige.
I Umeå finns exempel på att man lyckats ta tillvara
invandrarnas egna idéer på ett lyckosamt sätt.
Där stödjer länsarbetsnämnden en utbildning speciellt
riktad till arbetslösa invandrare med affärsidéer om hur man
startar ett kooperativt företag.
Flera av dessa idéer har visat sig bärbara och ett antal
företag är under uppbyggnad. Under 1993 har
länsarbetsnämnden köpt platser för ytterligare två kurser.
I Rinkeby och Tensta har kunskapskooperativet
''Mångkulturellt kunskapscentrum'' startat en verksamhet
för att skapa egna resurser i området. Man avser öka
utbudet av utbildning som tar tillvara invandrarnas
kunskaper och höjer deras kompetens. Detta skall
användas för att av egen kraft bygga lokal service och ett
lokalt näringsliv som ger arbetsplatser och utveckling i
området. Exempel på verksamheter som har kommit igång
är vandrarhem, återvinningscentrum, tillverkning av
solfångare, tillverkning av kläder till allergiska barn m.m.
Det finns således runt om i landet initiativ och idéer som
tillsammans utgör en god grund för fortsatt utveckling av
verksamheten. Genom dessa verksamheter tillgodoses inte
bara behovet av barnomsorg, äldreomsorg eller fler
arbetstillfällen utan arbetet i kooperativen ger också våra
invandrare kunskaper om hur vår demokrati, vårt
föreningsliv och hela vårt samhälle fungerar.
Men det behövs stöd i olika former. Ett av de viktigaste
är att följa upp de olika initiativen och sprida information
och kunskaper både till invandrargrupperna själva och till
de myndigheter och institutioner som kan vara behjälpliga
vid uppbyggnaden.
Civildepartementets Kooperativa råd bör vara en
naturlig utgångspunkt för detta arbete. I sitt samarbete med
Koopi, Lokala kooperativa utvecklingscentra och andra
berörda organisationer kan man bland annat ta fram
informations- och utbildningsmaterial på olika språk.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kooperativa alternativ inom
företag, omsorg m.m. för invandrare.
Stockholm den 20 januari 1993
Inga-Britt Johansson (s)
Lahja Exner (s)
Marianne Carlström (s)
Alf Egnerfors (s)
Jan Andersson (s)