Skogen är en av Norrlands och glesbygdens största
naturresurser. För våra glest befolkade områden utgör
skogsnäringen en bas för sysselsättningen med ett
skogsbruk präglat av småskaligt företagande. Totalt ägs
50% av Sveriges skogsmark av privatpersoner och endast
25% av bolag. Därför blir också den utveckling som sker i
skogsnäringen av stor vikt för den norrländska regionen och
det enskilda företagandet.
Generellt sett minskar skogsmarkens
virkesproducerande förmåga från söder till norr och från
öster mot väster. Detta kan innebära en nackdel för
Norrlands inland för produktion av skogsråvara. Men vad
som däremot är unikt för detta område är möjligheten att
producera tätvuxet kvalitetsvirke. Tyvärr har denna
möjlighet inte uppmärksammats tillräckligt. Det är
avsättningen till massaindustrin som varit den helt
dominerande inriktningen.
Skogsbygder med framtida avsättningsproblem för
rundvirke måste utveckla vidareförädling så långt som
möjligt för att nå en långsiktig lönsamhet i skogsnäringen.
För detta krävs kunskap, forskning och utveckling.
I en integrerad Europamarknad utgör hög träkvalitet,
hög förädlingsgrad och utveckling av nya
marknadsanpassade produkter ett överlevnadsvillkor för
norrländsk skogsindustri och även för hela landet. Redan
idag svarar skogsnäringen totalt för 50% av landets samlade
valutaintäkter.
Vad som framstår som märkligt i svensk forskningsvärld
är den hittills alltför knappa satsningen inom träområdet.
Forskning om skogens tillväxt och miljö har prioriterats,
men inte hur nya användningsområden skall tillkomma. I
utredningen ''Kunskap för konkurrenskraft'' föreslås nu en
kraftig utbyggnad av forskning och utbildning inom
träområdet som dessvärre enbart lokaliseras till mellersta
och södra Sverige. Det synes vara bristande kunskap om
skogen och dess betydelse för det norrländska näringslivet
som präglat utredarens förslag.
Kunskapen om att norra Sverige har goda
timmerkvaliteter med mycket gott rykte på marknaderna
saknas tydligen. Det finns en hög potential för utveckling
av trävarans attraktivitet. Handikappet för de norrländska
företagen är de stora avstånden till marknaderna som måste
övervinnas genom utvecklad teknik, nya produkter och
kunnande.
Norra Sverige behöver därför nära tillgång till
forskningsoch utvecklingsresurser. Från sågverks- och
manufakturindustrin finns redan idag ett kraftigt stöd för
utökning och utveckling av den kompetens som finns i
Skellefteå. Men nu behövs också en kraftig statlig satsning
på forskning och utveckling.
Vid institutionen i Skellefteå -- tillhör Högskolan i
Luleå -- finns landets mest omfattande
civilingenjörsutbildning i träteknik. YTH:s träindustriella
linje och ingenjörsutbildning på bygglinjen finns även.
Trätek, branschforskningsinstitutet i träteknik, har sin
enhet i Skellefteå och har specialiserat sig på regionens
trämanufakturprofil dvs. byggnadssnickerier samt
användning av kvalitetsträ.
De för Norrlandsregionen prioriterade
utvecklingsinsatserna kan delas upp i tre områden:
1. Forskning och utbildning
För den norrländska skogsindustrins långsiktiga
utveckling behövs en kraftig statlig satsning på forskning
och utbildning.
a. Finansiering av nuvarande professur i träteknik
(finansieras för närvarande av Skellefteå kommun) med
inriktning på råvaruutnyttjande, vidareförädling och
bearbetning.
b. Professur i träbaserade kompositer -- en forskning
som kan leda till utveckling och tillverkning av helt nya
produkter utanför traditionella användningsområden.
c. Professur i träfysik/trätorkning d.
Professur i produktutveckling/design 2.
Formgivning 3.
Pilotanläggning för möbeltillverkning
Sammanfattningsvis vill jag framhålla vikten av en ökad
grad av förädling och produktutveckling för skogs- och
träindustrins överlevnad i norra Sverige. Någon brist på
skog föreligger inte men däremot brist på
produktutveckling. Jag vill framhålla att detta är något av
en ödesfråga för norra Norrland och dess inland. I de fyra
nordligaste länen finns närmare 300 företag och ca 6 000
anställda, vilket i sin tur bildar ett underlag för att
upprätthålla samhällsservice som skolor, sjukvård,
äldreomsorg m.m.
Skelleftebygden har i sin tur under senaste året drabbats
hårt av nedläggningar inom träindustrin med bl.a. Bureå
massafabrik med l60 anställda och Scharins
boardtillverkning i Klemensnäs. För utveckling av teknik
och kunnande måste nu en kraftig förstärkning av
forsknings- och utvecklingsindustrin i Skellefteå tillkomma.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för ett träcentrum i
Skellefteå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningsresurser vid
institutionen i Skellefteå, som tillhör Högskolan i Luleå.
Stockholm den 18 januari l993
Ulla Orring (fp)
Britta Bjelle (fp)