Den svenska industrin bygger huvudsakligen på uppfinningar från förra sekelskiftet. Bilar, telefoner, kylskåp, papper, etc är exempel härpå. Trots att den första fungerande datamaskinen (BESK) och den platta bildskärmen utvecklades i Sverige, är vi inte nämnvärt producerande på dessa områden. Den svenska civilingenjörsutbildningen är också påfallande kort i förhållande till våra konkurrentländers.
Den högre utbildningen har spritts till ett stort antal små högskolor, medan man internationellt anser att ett framgångsrikt universitet behöver ett omland på minst en miljon invånare för att kunna rekrytera en tillräcklig kreativ massa. Japanska företag bedriver dessutom en effektiv ''head-hunting'' via de stora databaserna för att rekrytera begåvningar från skilda länder, vilket leder till motsvarande kompetensförluster på andra håll. Svensk industri befinner sig idag till största delen inom den priskonkurrerande sektorn, d.v.s vi konkurrerar främst genom låga löner. Detta är inte bra.
Enligt ekonomer kommer den sjätte Kondratieffvågen att innebära utveckling inom datakommunikation, optik, solar- och miljöteknik, gen- och bioteknik. På dessa områden där den produktkonkurrerande sektorn kommer att finnas, och därmed de höga priserna och lönerna, är Sverige påtagligt svagt.
Det finns all anledning att utreda hur Sverige skall öka sin kompetens och stimulera en omstrukturering av industrin.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en omstrukturering av svensk industri.
Stockholm den 14 januari 1993 Bertil Persson (m)