De senaste årtiondena har svensk handel genomgått
stora strukturella förändringar. Starkt bidragande till dessa
strukturförändringar har självbetjäningssystemets
genombrott och affärstidslagens avskaffande varit.
Sedan 1960-talets början har drygt 20 000 butiker
försvunnit i Sverige. Under samma period har drygt 4 000
nya butiker etablerats. Nyetableringstakten har varit
betydligt lägre än nedläggningstakten men avsett större
enheter.
Den typ av butiker som på senare år ökat mest i
omfattning är service- och trafikbutiker samt
stormarknader. Den omstrukturering som handeln
genomgått har inte till alla delar gagnat vare sig
konsumenterna, handelns företagare eller de anställda.
På många håll i vårt land har det skett en förskjutning av
handeln från stadskärnor till externt belägna
stormarknader. Förutom att denna utveckling utarmar
cityhandeln och stadskärnorna leder den till en försämrad
service för kommuninvånarna, vilket i det kort perspektivet
främst drabbar de konsumentsvaga grupperna, men i det
längre perspektivet oss alla.
För att komma tillrätta med dessa problem krävs
betydligt bättre planering av handel och annan service i
kommunerna. Genom de senaste förändringarna i plan- och
bygglagen har dock kommunernas möjligheter att styra
bl.a. handelsetableringar försvagats, vilket är att beklaga
eftersom syftet med den kommunala styrningen av handel
ju är att skapa en ändamålsenlig och geografisk fördelning
av butikerna inom kommunen.
Ett betydelsefullt hjälpmedel för kommunerna och deras
beslutsfattare i planeringen av handelsetableringar är
kommunala varuförsörjningsplaner.
Varuförsörjningsplanerna gör det lätt att överblicka
handelns struktur i kommunen och lättare att bedöma vilka
åtgärder som behöver sättas in. Det är kommunernas
ansvar att i den fysiska planeringen göra en sådan avvägning
av handeln att den tillgodoser olika konsumenters behov
och intressen.
En av de uppgifter som därför snarast bör åläggas
kommunerna är att de upprättar obligatoriska
varuförsörjningsplaner med riktlinjer för handelns struktur
i kommunen. För att uppnå en så hög effektivitet som
möjligt bör kommunerna upprätta varuförsörjningsplaner
med viss regelbundenhet, och dessa bör inarbetas i en total
serviceplanering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunala
varuförsörjningsplaner inom ramen för en total
serviceplanering.
Stockholm den 14 januari 1993
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)