Samtidigt som arbetslösheten ökar, lågkonjunkturen fördjupas och allt fler får ekonomiska bekymmer tvingas många kommuner banta sin konsumentrådgivning.
Under 80-talet lockade banker och andra långivare med generösa erbjudanden. Många skaffade sig både kapitalvaror och högre konsumtion med lånade pengar. Sedan dess har som bekant bankernas med fleras generositet avtagit, konjunkturen svängt och räntorna stigit. Men notan skall betalas, med i många fall en allt tommare plånbok. Många är instängda i ett hörn.
1987 hade ca 240 kommuner någon form av konsumentverksamhet. 70 av dessa hade en politiskt sammansatt konsumentnämnd. Sedan dess har både den politiska styrningen av verksamheten och de ekonomiska anslagen reducerats kraftigt. De som önskar hjälp med sin ekonomi hänvisas till kommunernas socialförvaltningar.
Vi är övertygade om att en aktiv konsumentverksamhet kan förhindra att människor hamnar i till synes hopplösa situationer. Därmed inte sagt att kommunerna nödvändigtvis måste svara för denna service. Det finns många skäl som talar för ett ökat folkrörelseengagemang. Ett är att rådgivningen får mindre av myndighetskaraktär, ett annat är kommunernas ekonomiska bekymmer.
Redan i dag görs betydande insatser. Många organisationer, t.ex. fackliga, bedriver ekonomisk rådgivning för sina medlemmar, och ABF har utvecklat en egen konsumentskola. Utgångspunkten är att inom folkbildningens ram öka människors möjligheter att planera sin egen ekonomi.
Dessa insatser kan i dag ingalunda kompensera kommunernas nedskärningar. Insatserna kan än mindre jämföras med de resurser i form av reklam, inte minst TV- reklam, som satsas för att få oss att köpa mer och tänka och planera mindre. I vårt land saknas en renodlad konsumentrörelse. Däremot finns det som bekant ett mycket starkt förenings- och organisationsliv. Med ett riktat stöd till ekonomisk rådgivning i folkbildningsregi kan många, som drabbats av ekonomiska problem och försämrad kommunal konsumentverksamhet, finna att det finns vägar ut ur till synes hopplösa situationer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till ekonomisk rådgivning i folkbildningsregi m.m.
Stockholm den 26 januari 1993 Lars Stjernkvist (s) Maj-Inger Klingvall (s) Berit Löfstedt (s) Inge Carlsson (s) Viola Furubjelke (s) Ingvar Björk (s) Sonia Karlsson (s)