Motion till riksdagen
1992/93:L713
av Hans Karlsson (s)

Översyn av viss lagstiftning och vissa straffsatser


Skall människors tilltro till lagstiftning och de
rättsvårdande myndigheterna kunna hållas på en hög nivå,
krävs att lagarna upplevs som rättvisa och rimliga och att de
rättsvårdande myndigheternas hantering är
överensstämmande med det allmänna rättsmedvetandet i
samhället.
En dom i Hallsbergs tingsrätt under hösten 1992 har
väckt uppståndelse i vida kretsar och mötts med frågor om
vår lagstiftning och straffen är avpassade efter brottens art
och svårighetsgrad. Det som åsyftas är ett åtal som riktades
mot föreståndaren för en livsmedelsaffär i Hallsberg.
Brottet bestod av att han sålt semlor utan att iaktta de
särskilda bestämmelser, som gäller vid försäljning av
semlor, enligt livsmedelslagen. Föreståndaren hade inte
lock över disken där semlorna förvarades.
Också andra former av förseelser mot livsmedelslagen
har varit föremål för prövning om det skulle lämnas till åtal.
Det handlade då om en restaurangidkare som startade sin
verksamhet, innan alla tillstånd var givna.
Dessa båda exempel ställer frågan om inte vissa
förseelser, mot livsmedelslagen och andra lagar av samma
karaktär, skulle kunna beläggas med liknande straff som när
man överträder hastighetsbestämmelserna, kör mot rött
ljus o.s.v. Alltså någon form av i förväg fastställt
bötesbelopp, nivåbestämt med utgångspunkt från
förseelsens art och svårighetsgrad.
Det går inte att komma i från, att rättsväsendet i
allmänhetens ögon drar något av löjets skimmer över sig när
man med tingsförhandlingar med nämndemän, domare,
åklagare etc. dömer en affärsföreståndare för ovan nämnda
förseelse. När samma allmänhet kan konstatera att vårt
rättsväsende inte alltid förmår att döma de som utfört grova
våldsbrott och egendomsbrott, eller de som begår grova
ekonomiska brott.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att se över viss
lagstiftning och de straff som utmäts vid förseelser mot
dessa lagar.

Stockholm den 26 januari 1993

Hans Karlsson (s)