EG:s konsumentpolitik vilar på tre ben:marknaden
regler konsumentstöd
Marknaden:
Den stora marknaden skall gynna konsumenterna
genom större sortiment, lägre kostnader och pressade
priser.
Detta är en av grunderna för EG.
Regler:
Reglerna om konsumentpolitiken finns på ett par ställen
i traktaten.
Konsumentpolitiken kommer in redan när man talar om
att skapa den stora marknaden via fri rörlighet för varor,
tjänster, kapital och arbetskraft.
Det finns två huvudregler för den fria handeln inom EG
och EES. De är harmonisering och ömsesidigt
godkännande (Cassis de Dijon-principen).
Harmonisering innebär att EG genom produktdirektiv
reglerar säkerhetskraven, det ömsesidiga godkännandet att
medlemsstaterna accepterar varandras regler.
Det står att EG-kommissionen skall ställa sina förslag
med utgångspunkt från en ''hög nivå'' vad gäller
konsumentsäkerhet.
Även ländernas regler skall ligga på en ''hög nivå''.
Det innebär att i varje EG-direktiv som gäller frihandeln
skall det också finnas regler för konsumentskyddet
(Essential requirements).
Dessa regler måste i princip accepteras av
medlemsstaterna, och man får inte förbjuda
marknadsföring och försäljning av varor och tjänster som
uppfyller villkoren i reglerna.
Direktiven på denna grund finns alla i stort sett redan i
EES-avtalet och är ett slags maximidirektiv som
medlemsstaten eller EES-landet inte får avvika ifrån.
Konsumentstöd
Konsumentstödet handlar om konsumentpolitiken i
traditionell mening, dvs. åtgärder som handlar om att stärka
konsumenternas ställning på marknaden, inte regler som är
produktrelaterade. Ibland är skillnaden hårfin, exempelvis
reglerna om produktsäkerhet.
Denna form av konsumentpolitik infördes i EG-
traktaten genom Maastrichtavtalet.
Inom EG diskuteras för närvarande ett nytt
konsumentpolitiskt program omfattande åren 1993--97.
Detta har följande principer:integration med andra
politikområden (exempelvis miljöpolitiken)
information/utbildning konsumenträtt hälsa och
säkerhet konsumentrepresentation förstärkning av
konsumentens ekonomiska intressen
Med utgångspunkt från detta program finns bl.a.
följande på gång inom EG:konsumentintresset
beträffande livsmedel, betalningssystem och finansiella
tjänster prioriteras miljömärkning
konsumentdeltagande vid standardisering garantier och
after sales service över gränserna förstärkning av
konsumentorganisationernas roll ansvarsregler för
tjänster konsumtionsskulder jämförtester
kontantlösa betalningssystem videotex satellit-TV-
reklam ''privatlivets helgd'' (personregister och liknande)
''konsumentår''
CCC (Consumers Consultative Committee) kommer att
engagera sig i detta arbete och det gör likaså Euro Coop där
Sverige redan är medlemmar. Däremot har det uppstått
svårigheter för Sveriges konsumentråd att bli erkänt av EG.
Anledningen lär vara att konsumentmedverkan av misstag
inte blivit inskrivet i EES-avtalet. Vi utgår från att detta
rättas till i de kommande överläggningarna om EES-
avtalets ikraftträdande.
EES-avtalet och ett eventuellt inträde i EG kräver stora
insatser för och av konsumenterna. En helt fri marknad
innebär stora fördelar genom ett utökat utbud av varor och
en större priskonkurrens. Den innebär också risker
eftersom den förutsätter att konsumenterna har tillgång till
en omfattande information och kunskaper tillräckligt för att
kunna utnyttja denna. Den kräver också en omfattande
marknadsbevakning, organisation för att lösa
gränsöverskridande tvister m.m.
Både CCC och Sutherlandsrapporten påpekar att
konsumenternas tveksamhet inför den fria europeiska
marknaden beror på att man inte ägnat dessa frågor
tillräcklig uppmärksamhet och att man snarast måste vidta
åtgärder för att få något ordentligt genomslag.
CE-märkningen har redan visat sig vara ett problem
eftersom den används av mindre nogräknade tillverkare i
och utanför Europa. Leksaker och elektriska artiklar har
visat sig vara direkt livsfarliga trots märkning.
En av de viktigaste frågorna i EG-samarbetet och som vi
redan, i viss utsträckning och med stor framgång, deltar i
gäller standardiseringen. EG förutsätter en aktiv
konsumentmedverkan i standardiseringen. Det medför att
det måste finnas tillräckligt med pengar avsatta för detta.
Vidare måste det finnas tillgång på
konsumentrepresentanter som kan delta i jobbet både här
hemma och i EG. Det går inte att bara ''slänga in en
konsument'' och tro att den i detta mycket specialiserade
arbete skall kunna klara både teknik och konsumentintresse
och dessutom behärska språk.
Dessutom måste de med nuvarande system betalas av
det företag eller den branschorganisation som är berörd.
Det finns lite men inte tillräckliga pengar i EG:s budget att
betala konsumentrepresentanter med. Vi har väldiga
problem i dag för att kunna utnyttja de få, utanför
konsumentverket, som kan kallas för experter.
I detta läge föreslår regeringen att man skall ta bort det
målrelaterade bidraget till konsumentinriktad
standardisering. Detta måste vi med skärpa protestera
mot, och s-ledamöter har i en annan motion föreslagit en
lösning.
Marknadsbevakningen måste klaras ut omedelbart. I ett
läge då kommunerna drar ner på sin konsumentvägledning
är fältet öppet för hur mycket dåliga varor som helst. Risken
att man börjar dumpa undermåliga varor i Sverige är stor.
Frågan kan inte vänta på den nyligen tillsatta
Konsumentpolitiska kommitténs förslag.
Enligt Konsumentverkets beräkningar kostar de nya
arbetsuppgifter som följer med EES-avtalet ca 6 miljoner
kronor, något som skall tas genom omfördelning av befintlig
verksamhet tillsammans med de ca 2,2 miljoner kronor i
nedskärning som är budgetförslagets verkliga innebörd.
Detta är naturligtvis helt orimligt och kan inte genomföras
utan allvarligt men för hela verksamheten.
Regeringen bör därför i
kompletteringspropositionen återkomma med förslag om
åtgärder för att säkra de arbetsuppgifter som följer av EES-
avtalet.
En annan viktig fråga är gränsöverskridande tvister.
Vilken hjälp och stöd kan en svensk konsument få, för att
föra talan i exempelvis spansk domstol, om man gjort ett
dåligt köp under semestern? Var kan svenska konsumenter
få information om hela den djungel som finns i Europa när
det gäller garantier och reklamationsregler?
Även denna fråga bör rimligtvis vara löst innan EES-
avtalet träder i kraft.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att i
kompletteringspropositionen lösa de akuta
konsumentfrågor som uppkommer genom EES-avtalet.
Stockholm den 25 januari 1993
Lisbet Calner (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Marianne Carlström (s)
Nils T Svensson (s)
Roland Sundgren (s)