Sveriges riksdag har vid två tillfällen, 1985 och 1988,
beslutat om att kosmetiska produkter skall förses med
märkning som visar om de testats på djur. Vid första
tillfället fick Socialstyrelsen i uppdrag att utreda hur en
sådan märkning skulle genomföras. Vid andra tillfället var
det Konsumentverket som fick uppdraget.
Konsumentverket redovisade sitt uppdrag 1990--12--19.
I sin redovisning anger Konsumentverket i princip att det
inte bör genomföras någon märkning av kosmetika med
uppgift om den testats på djur. Vidare anger
Konsumentverket att det bör tas fram en folder i samverkan
med kosmetikabranschen som belyser frågan om
kosmetiska produkter och djurförsök.
Frågan om märkning av kosmetika med uppgift om den
testats på djur handlar om att tillgodose ett konsumentkrav,
ett krav som formulerats ur en vilja att kunna visa djuretisk
hänsyn och kunna välja bort våld mot djur. När
Konsumentverket redovisade sitt uppdrag förbisågs detta
nästan totalt. I stället gjordes endast en teknisk bedömning
av frågan.
Det här konsumentkravet har en mycket stark och bred
förankring i samhället. I en undersökning som gjordes av
Nordiska Samfundet mot plågsamma djurförsök, och som
redovisades i deras medlemstidning Djurens Rätt nr 4/91,
uttalade i princip samtliga ledare för riksdagspartierna stöd
för en aktiv konsumentinformation i syfte att öka
efterfrågan på icke-djurtestade produkter samt påskynda
utvecklingen bort från att djur utnyttjas för så futila
ändamål som testning av kosmetiska preparat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en
märkning av kosmetika med uppgift om huruvida den
testats på djur eller ej kan genomföras,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en
aktiv konsumentinformation kan genomföras i enlighet med
vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1993
Ulf Melin (m)
Göte Jonsson (m)