I många avseenden har officiella representanter för
Sverige velat framstå som föredömen för världen. Så reser
t.ex. svenska poliser till Thailand för att kartlägga
prostitution och pedofilverksamheten där för att undervisa
thailändarna, hur de skall lösa problemen.
Verksamheten kan i sig vara angelägen, men det
förvånande är, att myndigheterna i Sverige inte först ''sopar
rent framför egen dörr.'' När en svensk kyrkoman i det
officiellas tjänst under flera år förgrep sig på svenska
småflickor utbredde sig här den stora tystnaden.
Enligt min mening bör det inrättas en
medborgarrättskommission med syfte att handlägga
ersättningsfrågor för personer som söker sin rätt.
En mor, tidigare politiskt verksam inom sociala
centralnämnden i bygden, anmälde mannen, sedan hon fått
reda på att denne förgripit sig på ett stort antal småflickor
och hennes egna två minderåriga döttrar. Vad hände med
den anmälan? Sociala centralnämnden teg. Polisen underlät
att förhöra både mannen ifråga liksom anmälaren och
hennes döttrar. Åklagaren avskrev målet. Kyrkorådet
hjälpte mannen till sjukskrivning, och domkapitlet
medverkade till att han fick en ny tjänst. JO avskrev ärendet
utan åtgärd!!!! Ingen brydde sig, helt i strid med gällande
regler, om de utsatta småflickorna och deras familjer.
Istället påbörjades en tyst förtalskampanj mot anmälaren
för att förta henne hennes trovärdighet.
Modern kämpade vidare helt ensam. Efter tio år har nu
mannen dömts för sexuellt umgänge med barn för
övergrepp på den nya arbetsplatsen. Den modiga kvinnan
fick rätt, men det officiella samhället fortsätter att tiga. Är
det inte en rimlig begäran att samhället ställer upp och
gottgör den skada som samhällets tioåriga underlåtenhet
åstadkommit? En redogörelse för detta fall ges i Svenska
kyrkans tidning nr 41
den 8 oktober
1992.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrätta en
medborgarrättskommission med syfte att handlägga
ersättningsfrågor för personer som söker sin rätt, i vissa
sammanhang kallade ''rättshaverister''.