Det råder inga tvivel om att svenska barn och ungdomar
huvudsakligen lever i goda omständigheter. Sveriges
framväxt till ett rikt välfärdsland har också gynnat barnen,
och tillåter dem leva ett ur många andra länders synvikel
avundsvärt liv. Tillsammans med barn i övriga Norden hör
svenskar till de barn i världen som har den största chansen
att överleva och utvecklas till friska vuxna. Dagens barn och
ungdomar växer upp i ett välorganiserat samhälle där deras
familjers centrala behov är tillgodosedda.
Mitt i denna ljusa bild av barnens situation i Sverige finns
dock mörka partier. Allt fler barns och ungdomars familjer
splittras. En del av barnen utsätts för misshandel och
övergrepp. Andra försummas, mobbas och förtrycks och
några tar t.o.m. livet av sig. Invandrarbarn och särskilt
flyktingbarn är utsatta grupper med ofta betydande
psykiska problem. Under barndomens snabba
utvecklingsfaser är barn särskilt sårbara. Fysiska och
psykologiska episoder som då inträffar kan ge mer
djupgående och långvariga skador än om de inträffar hos en
vuxen. Barn är därför i behov av särskild uppmärksamhet
och omsorg.
Sekretess
Det skedde positiva förändringar i föräldrabalken den 1
mars 1991. Trots detta kvarstår svårigheter för
umgängesföräldern att utöva umgänge med sitt barn vid
olika situationer. Då endast den som har del i vården av
barnet har juridiskt ansvar för barnet, så utestängs
umgängesföräldern genom sekretesslagstiftningen att ta del
i barnets skolgång eller besöka det vid sjukhusvistelse.
Även övrig information om barnet, från exempelvis sociala
myndigheter, når endast vårdnadshavaren.
Vårdnadshavarens upplysningsplikt i föräldrabalken är av
ringa betydelse då den inte är kopplad till
ansvarsbestämmelser.
Det kan inte vara lagens syfte att utestänga en förälder
som har umgängesrätt att bevista åhörardagen i skolan,
bara för att vårdnadshavaren motsätter sig detta. Barnets
bästa skall sättas i centrum. Om den ena föräldern har
umgängesrätt och därmed rätt att träffa sitt barn borde det
vara självklart att föräldern får bevista sitt barns åhörardag.
Tyvärr finns det alldeles för många exempel på sådana
tvister och förtvivlade föräldrar.
Samma sak gäller sjukhusvistelser. Uppgifter från
sjukhuset lämnas bara till vårdnadshavaren och den andre
föräldern är utestängd från information om
vårdnadshavaren så vill. Detta försvagar barnets sociala
nätverk då barnet tror att den ena föräldern inte intresserar
sig för dennes skolgång eller vid en ensam sjukhusvistelse
då det är stort behov av kontakt.
En översyn av sekretesslagstiftningen är nödvändig för
att ge båda föräldrarna möjlighet att träffa sitt barn i dess
olika situationer i livet.
Talerätt för mor- och farföräldrar i umgängesfrågor
Mor- och farföräldrar bör få egen talerätt om umgänge
med barnbarnen. Främst blir barnen lidande av att hållas
borta från blodsband och den äldre generationen.
Gällande lagstiftning ger mor- och farföräldrar endast
talerätt genom socialnämnden. Sedan lagens tillkomst på
1970-talet har ingen socialnämnd väckt någon talan. I
föräldrabalken talas det om vårdnadshavarens ansvar att se
till att barnet har umgänge med särskilt närstående. Detta
ansvar har samma värde som upplysningsplikten, då det
endast är en försynt vädjan om förnuft för barnets bästa.
Underhållsbidrag
Beräkningen av underhållsbidrag är krånglig och ger
upphov till skiftande praxis.
Genom 1979 års bidragsreform ändrades sättet att
beräkna underhållsbidrag. Fördelningen av barnets
underhållsbehov på båda föräldrarna efter deras resp.
förmåga anses ha medfört en principiellt sett ökad rättvisa.
Samtidigt har det dock från många håll starkt ifrågasatts om
man i praktiken åstadkommer ett mera rättvist resultat på
detta sätt. Föräldrarnas osäkerhet om vad ''rätta''
underhållsbidraget kan vara och om vilken
försäkringskassans bedömning blir har medfört att föräldrar
i stor omfattning överlåtit beräkningen av underhållsbidrag
till domstol.
Nuvarande regler att barns vistelse hos den
underhållsskyldige skall vara minst fem dagar i följd, för att
avdrag på underhållsbidraget får göras, anses som mycket
orättvist. I de fall där barnet vistas lika mycket hos båda
föräldrarna men kanske två, tre dagar hos den ena föräldern
och två, tre dagar hos den andre, har den
underhållsskyldige ingen möjlighet att få ekonomisk
kompensation då barnet vistas hos denne.
Underhållsbidraget bör betalas i förhållande till faktiska
antalet dagar barnet vistas hos den underhållsskyldige.
Den förälder som inte är förhindrad genom
umgängessabotage eller sjukdom att utöva umgänge med
sitt barn borde betala ett högre underhållsbidrag. Detta för
att kompensera vårdnadshavaren för merutgifter för
barnpassning m.m.
1987 års underhållsbidragskommitté har gjort ett
omfattande arbete för att hitta en bra modell. Tyvärr hade
inte kommittén den tid som behövdes för att kunna förorda
någon av de tre bidragsmodeller man hade utarbetat.
Utredningen har inte föranlett något beslut om
förändringar.
Som påpekas i motionen är detta mycket viktiga frågor
för att kunna göra riktiga bedömningar vid fastställande av
underhållsbidraget.
Reglerna för underhållsbidrag måste kunna göras
enklare och mera rättvist för alla inblandade parter.
Gemensam nordisk familjelagstiftning
Flera intresseföreningar i Norden och i EG-länder
arbetar för en gemensam familjelagstiftning som gäller
umgänge och underhåll till barn. Dessa intresseföreningar
har svårt att förstå Sveriges svala intresse för
gemensamhetspolitik vad gäller mänskliga värden. Det
talas endast om gemenskap i materialistiska frågor nu inför
EG-samarbetet.
Inom Norden har vi haft en fri arbetsmarknadspolitik i
många år. Detta har medfört att familjer bildats och
upplösts över gränserna och borde fört med sig en
samordning av dessa frågor inom Norden. Då vi nu står
inför EG-inträde, bör en utredning om samordning snarast
ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sekretesskydd för barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändring av
underhållsbidraget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av talerätt för mor- och
farföräldrar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att gemensam
familjelagstiftning utreds.
Stockholm den 26 januari 1993
Kaj Larsson (s)
Åke Selberg (s)