Den svenska familjerätten har sedan början av 1970-
talet varit föremål för en fortlöpande reformering.
1977 tillsattes utredningen om barnens rätt med uppgift
att utreda olika åtgärder fär att stärka barns rättsliga
ställning. I början på 80-talet fick utredningen
tilläggsdirektiv som bl.a. tog upp frågan om barn skall ha
talerätt i mål om vårdnad m.m. I utredningens sista
delbetänkande, Barnets rätt 1987, behandlades
talerättsfrågan. Betänkandet har remissbehandlats. Något
förslag har ännu inte lagts.
Frågan om barns talerätt har en direkt koppling till
artikel 12 i FN-konventionen om barnets rättigheter.
Konventionen ålägger konventionsstaterna att tillförsäkra
barn rätten att fritt ge uttryck för sina åsikter, när barnet är
i stånd att bilda sig egna åsikter. I alla domstolsförfaranden
skall barnet ges möjlighet att bli hört, antingen direkt eller
genom företrädare.
Frågan om barns talerätt aktualiserades i ett flertal
riksdagsmotioner i samband med behandligen av
regeringens prop. 1990/91:8, Vårdnad och umgänge.
Riksdagen beslutade i enlighet med lagutskottets
betänkande LU:13 om ett tillkännagivande till regeringen
om behovet av en översyn. Den syftar till att barnets
uppfattningar och synpunkter i vårdnads- och umgängesmål
tas tillvara på ett mer påtagligt sätt än vad gällande rätt
erbjuder. Enligt utskottets mening är det inte givet att en
talerätt för barnet är den enda tänkbara lösningen.
Utskottet menade att det kan finnas andra sätt att ge barnet
en starkare position i vårdnads- och umgängesmål.
Riksdagen beslutade att frågan bör övervägas ytterligare.
Vi motionärer menar, att barnen har väntat tillräckligt
länge. Frågan om barns talerätt har övervägts ända sedan
1977 utan att något förslag har förelagts riksdagen. Frågan
har utretts och remissbehandlats. Lagutskottet har bifallit
motionskrav. Sverige har ratificerat barnkonventionen.
Enligt regeringens skrivelse 1992/93:15, som innehåller
en redogörelse för vad som hänt med riksdagens skrivelser
till regeringen, framgår att regeringen tänker återkomma
till riksdagen under våren 1993 med en
departementspromemoria.
Vi utgår ifrån att regeringen då kommer med ett förslag
som tillgodoser barns talerätt och som stärker rättsskyddet
för barn.
Vår inställning grundas på övertygelsen att barn bör ha
talerätt i frågor som berör dem själva och ha rätt att
företrädas av ombud. I dag har barn den rätten när det
gäller omhändertagande enligt LVU, Lag om vård av unga.
Samma rätt bör gälla i vårdnads- och umgängesmål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barns talerätt.
Stockholm den 26 januari 1993
Maj-Inger Klingvall (s)
Berit Löfstedt (s)
Viola Furubjelke (s)