Barn används i många skilsmässofall som slagträ i konflikter mellan de biologiska föräldrarna. Barns rätt till sina båda föräldrar behöver tillgodoses så långt möjligt i de fall inte barnen utsatts för brottslig handling.
Det finns i dag flera hinder för att detta skall kunna tillgodses. Om den ena föräldern flyttar med barnet/barnen långt ifrån umgängesrättsföräldern uppstår stora kostnader och många praktiska problem för att klara en naturlig samvaro mellan barn och förälder.
Den beslutade kontaktmannen som skall närvara vid umgänge har i många fall inte tillräcklig utbildning och kunskap för att kunna utföra sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Behov finns för att klarlägga vilka ålägganden en kontaktman har för att detta skall fungera för sitt ändamål.
Långa handläggningstider av umgängesrättsärenden och vårdnadstvister bidrar till en upptrappning av begynnande konflikter. Det är också ett problem att fallen handläggs inom två olika domstolar, länsrätten borde vara den rättsinstans där dessa mål genomförs. Det finns en större erfarenhet i dessa rätter när det gäller sociala frågor än vad fallet är i tingsrätterna.
När det gäller beräkningen av underhållsbidraget borde ökad samstämmighet med faktiskt utnyttjad umgängestid för avdrag kunna medges. I många fall har umgängesrättsföräldern drabbats av stora kostnadsökningar genom separationen, dessa kostnader medför i vissa fall att en social utslagning blir fallet.
Det finns många skäl för att förändra och se över nuvarande regler för barnens situation i umgänges- och vårdnadstvister. Misshälligheter mellan föräldrarna borde inte få spelas ut mot de gemensamma barnen. Av den anledningen anser jag att det finns anledning att i en utredning belysa dagens situation för dessa barn samt deras föräldrar och även mor- och farföräldrar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning som belyser barnens rätt till båda föräldrarna i umgängesrätts- och vårdnadstvistärenden.
Stockholm den 25 januari 1993 Karin Israelsson (c) Rune Backlund (c)