Äktenskap och samboförhållanden spricker. Lyckliga skilsmässor är undantag snarare än regel. Det är sällan bara den enes fel när två träter. Alltför ofta trappas dock konflikterna upp i samband med separationen och dess rättsliga efterspel. Mest lidande blir barnen. Två personer som från början älskat varandra och blivit föräldrar tillsammans borde få ett ökat stöd att klara ut sina konflikter och komma till en så bra lösning som möjligt för sina barn. Trots allt skiljer man sig inte från barnen, och dessa får inte användas som slagträn oavsett hur förorättad man som vuxen känner sig.
Mänskligare separationsförfarande
I dag används en juridisk och byråkratisk metod för att lösa praktiska och emotionella problem. Detta kan synas korrekt men är knappast i normalfallet lämpligt. En modell som är bättre anpassad till vad vi vet om barnens behov och vuxnas anpassning till livskriser måste därför införas.
När man väl hamnar i domstol för att göra upp sina mellanhavanden borde man i normalfallet ha kommit fram till en gemensam lösning som båda föräldrarna kan ställa sig bakom. För att nå dit krävs bättre samordning av resurserna. Då familjen hamnat i separationssituationen bör socialtjänstemän kompletterade av psykolog, jurist, ekonom, familjeterapeut eller andra lämpliga personer bilda ett team som hjälper familjen att tillsammans komma fram till en vettig lösning. Dessa ska självklart ha barnkompetens. Ett sådant arbetsteam kan skapas för varje familj som behöver hjälp, beroende av hur situationen ser ut.
Eftersom vårdnadsutredningar är mycket kostsamma, rättshjälp likaså samt att professionella insatser från familjerådgivning, socialtjänsten, skolpsykologer, PBU m.fl. ändå görs torde denna lösning snarare bli billigare. Det krävs dock samverkan över myndighets- och organisationsgränserna. Kommunen bör ha det organisatoriska huvudansvaret.
När föräldrarna tillsammans och i samråd med arbetsteamet kommit till ett ställningstagande upprättas ett sådant kontrakt, förslag, vilket godkänns och av tingsrätten kan utdömas för laga kraftträdande.
I de allra flesta fall torde man med denna metod kunna undvika vårdnadstvister där den ene blir förlorare och den andre vinnare och barnen blir lidande. Dessutom kan man hindra att konfliktungar växer till olösliga problem.
Denna metod att lösa vårdnads- och andra gemensamma frågor i samband med separation bör prövas i några kommuner.
Vårdnad--umgänge--föräldraansvar
I den stora merparten av separationsfall torde gemensam vårdnad bli lösningen, i fler fall än i dag till och med genom fler lösta konflikter föräldrarna emellan.
Det kan dock även fortsättningsvis finnas familjer som kommer fram till att enskild vårdnad för den ene och umgängesrätt för den andre föräldern är den bästa lösningen, utan att umgängesföräldern för den sakens skull är olämplig. Det ska då vara arbetsteamets sak att följa upp att umgänget fungerar bra. I dessa fall bör lagstiftningen inte lägga hinder i vägen för umgängesförälderns möjligheter att även fortsättningsvis utöva sitt föräldraskap och ta föräldraansvaret.
Detta gäller exempelvis utformningen av sekretesslagen som ger möjlighet att användas som slagträ, en umgängesförälder bör exempelvis i normalfallet inte kunna hindras från att delta i skolans och barnomsorgens åhörardagar eller medverka vid kvartssamtal och liknande för att föräldrarna just då inte drar jämnt. Tillämpningen av sekretessbestämmelserna bör därför i vissa fall ändras, så att sekretess inträder då det verkligen är till barnets men att båda föräldrarna har information, exempelvis vid misstanke om brott mot barnet.
Det gäller också utformningen av föräldraförsäkringens föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn och kontaktdagar med skola och barnomsorg där umgängesrättsföräldern måste ha samma möjlighet att ta ansvar för sitt barn.
I de fall man finner att en kontaktperson ska finnas med vid umgänge bör denna verksamhet dels utökas så att brist på kontaktpersoner ej omöjliggör umgänge som annars skulle komma till stånd i enlighet med vad som är bäst för barnet, dels göras mer flexibelt. Situationen är väldigt olika i olika delar av landet. Ideella organisationer kan här fylla en viktig funktion som fristående från myndigheten men med kunniga och medkännande personer som genom sin medverkan kan hjälpa till att få ett fungerande umgänge till stånd.
Resekostnader
Ibland väljer vårdnadshavaren att flytta till annan ort. Det kan göra att det blir svårt för den andre föräldern att besöka sina barn på grund av kostnaderna. Självklart måste föräldrarna sinsemellan komma överens om en kostnadsfördelning. Det är dock rimligt att den som har familjen på annan ort av arbetsmarknadsskäl får göra reseavdrag i deklarationen på samma sätt som vid dubbel bosättning av arbetsmarknadsskäl.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med övergripande samarbetsteam vid familjeseparationer där barn är inblandade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpning av sekretesslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialförsäkringar och umgängesföräldrars möjlighet att utöva föräldraansvar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reseavdrag för umgängesresor.
Stockholm den 26 januari 1993 Karin Pilsäter (fp)