Det finns inget viktigare än att värna om våra barn och
ungdomar i ett samhälle. Alla barn måste ges största
möjlighet att utvecklas till ett liv i lugn och harmoni. Detta
borde vara självklara fakta men tyvärr vet vi alla att
verkligheten kan vara en helt annan.
Flertalet barn i vårt land har i stort sett en gynnsam
situation, särskilt om man ser det i ett globalt perspektiv.
Men det finns åtskilliga barn som lever under mycket svåra
förhållanden.
Inte alltför sällan förekommer konflikter mellan
föräldrar som har gemensam vårdnad av barnen efter
separation.
Diskussioner om den gemensamma vårdnaden har
medfört att det förväntas av föräldrar att de skall vara ense
om barnen oavsett all annan oenighet mellan föräldrarna.
Dessutom tar man ingen större hänsyn till barnens egen
vilja, eftersom det många gånger handlar om små barn vid
separationer. Dock bör konstateras att små barn är
beroende av sin eller oftast sina vårdnadshavare. Som fallet
är i Sverige är det oftast bägge föräldarna.
I dag lever barnen efter föräldrarnas separation i ett
tvåfamiljssystem. Det innebär flera familjebildningar, dels
genom föräldarnas separation och dels deras eventuella nya
vuxenförhållanden.
Det kan inte vara rimligt att tro att barn känner sig
harmoniska och lyckliga med en sådan krånglig vuxenvärld.
Den gemensamma vårdnaden innebär lika rätt till barnet.
Barnet slits mellan två olika vuxenvärldar. Likadelandet för
föräldrar skadar åtskilliga barn. Kanske vore det värt att se
över vad den gemensamma vårdnaden av barn egentligen
inneburit. Kanske borde man tänka om och införa i vårt
samhällssystem att en av parterna tilldöms vårdnadsrätten
av barnet/barnen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gemensam vårdnadsrätt.
Stockholm den 25 januari 1993
Birgit Henriksson (m)
Maud Ekendahl (m)