Det traditionella äktenskapet har genom århundradens lopp getts vad man kan kalla för normativa övertoner. Idag är äktenskapet ett juridiskt avtal som vilket som helst. Den värdeaura och de normativa övertoner som finns kring äktenskapet är knappast i sig baserade på själva juridiken. Denna värdeaura och de normativa övertonerna går inte bara att förflytta hur som helst bara för att man bygger liknande juridiska ''hus'' efter olika önskemål om lagstiftningsmässig samlevnadsreglering. Med andra ord: för att man tillskapar nya lagar för samlevnad i juridisk mening blir det inte automatiska ''spin-off''-effekter i form av social acceptans.
Det är en vanlig uppfattning att det offentliga inte skall intervenera i vuxna människors frivilliga sexualmönster. Denna uppfattning är riktig. Det traditionella och överlevande familjebegreppet är knutet till föräldrar och barn och därför motiverar det att ett juridiskt avtal tillhandahålls (äktenskapet). Sett i ett ''vanlighetsperspektiv'' torde detta familjebegrepp under överskådlig tid vara det dominerande. Det finns alltså starka skäl att erbjuda en fast lagstiftningsform för denna typ av samlevnad. Enligt min bedömning bör detta alltså vara den normala juridiska formen för långvarig samlevnad mellan man och kvinna.
I det mångfaldens samhälle som utvecklas kommer det troligen alltid att finnas några människor som vill leva på annat sätt. Därför borde det vara rimligt att de som inte anser sig kunna anta erbjudandet om en äktenskaplig juridisk form självfallet bör kunna ingå frivilliga juridiska avtal om sin samlevnad. Det är inte rimligt att varje sådan konstellation blir föremål för lagstiftning. Rättssymmetrin och rättssystematiken skulle bli lidande om så skedde.
Det kan också tänkas att det finns konstellationer som inte bygger på sexuella relationer, t ex samboende syskon eller andra släktingar, vilka skulle vilja träffa gemensamma avtal.
Detta perspektiv gör det nödvändigt att lagstiftaren undanröjer de problem som finns för att träffa sådana frivilliga avtal. En översyn bör göras för att skapa en fri ''avtalsmarknad'' för dem som inte vill acceptera äktenskapet som juridisk samlevnadsform.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av möjligheterna att teckna frivilliga juridiska avtal på samlevnadsområdet utan att särskild lagstiftning skall behöva användas för varje samlevnadstyp.
Stockholm den 25 januari 1993 Ingvar Svensson (kds)