Om tvist uppstår mellan två makar/sambor vid separation och den ene ställer fordran på fast egendom enligt äktenskapslagen/sambolagen, är det enligt nuvarande lagstiftning möjligt för den andra parten att avyttra denna egendom innan dom faller. Den part som vid domen blir dömd att betala visst belopp till den andra parten har då inga tillgångar att betala med. Ett nätt sätt att kringgå lagen.
I dag kan man lägga s.k. kvarstad och i extrema fall utse en god man för att förhindra försäljning av berörd egendom. Dessa båda förfaringssätt är i praktiken endast bevakande. Inget kan göras om en försäljning sker utan att det upptäcks i tid. Handlingen är i och för sig belagd med straffpåföljd, men straffsatserna är så låga att den förfördelade parten (oftast kvinnan) avstår från att stämma motparten.
Rättshjälp vid bodelningstvister utgår inte förrän en part blir tvungen att stämma den andre till tingsrätten. Då gäller rättshjälpen från stämningen fram tills dom faller. De advokatkostnader som tillkom före stämningen får vederbörande betala själv, eftersom det förutsätts att man blir tilldömd visst belopp och att man även får ut det. Meningen är att man med dessa pengar skall kunna betala advokatkostnaderna som uppstod före stämningen till tingsrätten.
Sammantaget resulterar detta i de värsta fallen i att den som krävt sin lagliga rätt vid slutändan står med höga advokaträkningar och ett värdelöst domslut i handen.
Ett relativt enkelt sätt att hindra ovanstående händelseförlopp är att ändra i äktenskapsbalken/sambolagen så att man hos berörd tingsrätt i lagfartsregistret kan lägga in ett totalt säljförbud tills dom faller för den aktuella fastigheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av äktenskapsbalken/sambolagen.
Stockholm den 25 januari 1993 Ines Uusmann (s) Berit Andnor (s)