Antalet skilsmässobarn i samhället verkar enligt alla beräkningar bli fler och fler. Den gamla traditionella kärnfamiljen är inte längre den vanligaste familjebilden. Många människor lever under sitt liv med flera olika partners. Att bryta upp från en familj är alltid jobbigt, rutiner bryts och känslor rörs upp.
Som vuxna har vi ändå gjort vårt val och kommer att stå för det beslut som vi har tagit. Som barn upplever man det svårt att inte ha båda föräldrarna hos sig längre. Oavsett nya familjebilder kan den biologiska familjen inte ersättas.
Vid en skilsmässa är det viktigt att barnen inte förlorar kontakten med någon av föräldrarna. Flera rapporter visar tyvärr att barnen alldeles för ofta förlorar stora delar av kontakten med den förälder som de inte stadigvarande bor tillsammans med. Utslagningen bland dessa föräldrar är också mycket stor. En stor anledning till att det blir så är säkerligen av ekonomisk karaktär. Vid en skilsmässa är det vanligt att föräldrarna flyttar till nya orter och avstånden kan bli långa. Det finns i dag inga krav på den förälder som flyttar med barnen. Förutsättningarna för den andra förälderns möjligheter att upprätthålla kontakten med barnen kan däremot försämras.
Det finns i dag inte heller någon form av ekonomisk hjälp att få för resor vid umgängestillfällena. Verkligheten gör att då underhållet är betalt så är det ekonomiska utrymmet för långa resor, ledigt från arbetet utan ersättning och kanske till och med hotellkostnader på den nya orten väldigt små. För många barn med skilda föräldrar fungerar därför den gemensamma vårdnaden endast i formell mening.
För barnens skull måste möjligheten att träffa och ha kontakten med båda sina föräldrar vara en rättighet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder som ökar möjligheterna för frånskild förälder att utöva umgängesrätt med sitt barn.
Stockholm den 18 december 1993 Ulrica Messing (s)