Under senare år har vi blivit uppmärksammade på att
åtskilliga barn rövats bort (kidnappats) från
vårdnadshavaren och förts till annat land.
Risken för ett bortrövande är störst där fadern är av
utländsk härkomst och modern svenska. Oftast är det män
med muslimsk tro som genom denna anser att det är
mannen som har ansvaret för ett barns uppfostran. Som
regel är det ändå mamman som har vårdnaden om barnet.
En sådan mamma lever under ett stort tryck och är dagligen
rädd för att fadern skall lyckas i sitt uppsåt att kidnappa
barnet. De frågor hon ställer sig är: Hur skall jag bäst kunna
skydda mitt barn från bortrövandet? Om bortrövandet har
genomförts, hur skall jag få tillbaka barnet? Har jag stöd
hos svenska myndigheter och hur skall de kunna hjälpa
mig? Detta är endast några av de frågeställningar som
mamman till ett kidnappningshotat barn vill ha svar på.
Därför är det naturligt att mamman vägrar fadern
umgängesrätt med barnet utan att det finns en
kontaktperson med hela tiden.
Föreningen ''Bortrövade barns föräldrar'' bildades i april
1991 av fem kvinnor som fått sina barn bortrövade (8
stycken). Föreningen är en ideell organisation och lever
under mycket knappa ekonomiska förhållanden. Ett årligt
anslag som täcker en funktionär samt kostnaden för ett
centralt kontor skulle vara till stor hjälp.
Föreningen har kontaktat några av oss
riksdagsledamöter för att försöka få hjälp med att få tillbaka
sina barn. Föreningen har presenterat exempel där svenska
medborgare, av utländsk härkomst, fört bort barnet till
''sitt'' ursprungsland, och då till far- eller morföräldrar i
uppfostringssyfte enligt sin egen tro.
Ett barn behöver både sin mor och sin far. Där
vårdnadshavaren vägrar umgängesrätt har hot om
bortförande av barnet uttalats. Det är för barnets bästa som
vägran sker. Det finns fall där såväl fadern som modern är
kvar i Sverige men barnet finns utomlands. Ett förstärkt
skydd mot bortrövande eller kidnappning är mer än väl
motiverat.
Denna förstärkning kan bestå i:
1. Fängelsestraff för den som för bort barnet till annat
land i strid med vårdnadsbeslut.
2. Internationella överenskommelser om hur staterna
och deras rättssystem skall hantera dessa frågor. FN borde
här kunna spela en stor roll.
3. Möjlighet för domstol i Sverige att vägra
umgängesrätt om det föreligger risk för bortrövande.
4. Ett bättre stöd från UDs sida till drabbade.
5.Rättshjälp till den drabbade för processer både i
Sverige och utomlands för drabbade föräldrar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett förstärkt skydd
mot bortrövande av barn.
Stockholm den 21 januari 1993
Nils Nordh (s)
Kent Carlsson (s)