Utgångspunkten för vår motion är ett bekymmer och en
oro för de höga skilsmässoantalet i vårt land. Beprövad
erfarenhet bekräftad av sociala forskningsrön visar att en
skilsmässa är en svår upplevelse som sätter djupa spår hos
alla inblandade. Den svagaste parten är barnen och de
drabbas hårt.
Det finns naturligtvis fall där en skilsmässa är den enda
möjliga lösningen av en för alla parter oacceptabel relation
mellan makar. Det förhållandet kan ändå inte
undanskymma en stark misstanke om att många skilsmässor
och separationer är både olyckliga och onödiga och skulle
kunnat undvikas om människor inte lämnats i en så
förtvivlad ensamhet som ofta är fallet hos oss när krisen slår
till.
Det är sannolikt att människor som upplever en situation
av söndring i sina äktenskap skulle behöva hjälp att se sin
situation analyserad utifrån det perspektiv som en objektiv,
kunnig, varmhjärtad person kan anlägga. I vårt samhälle är
vi angelägna om att människor i behov av hjälp får den, men
varför hjälpen är så långt borta för makar i skilsmässokris
är gåtfullt.
Vi är övertygade om att hindren för en någorlunda
dräglig gemenskap i äktenskapet kan vara många. Bland
dem finns säkert praktiska problem såsom ekonomi,
fördelning av arbete i hemmet, barnens uppfostran etc. som
skulle kunna röjas undan om hjälp i form av rådgivning och
samtal stod till buds.
Om ändå det mönster kunde etableras som innebär att
man i en svår livskris, dit en skilsmässa hör, behöver hjälp,
att när en kris mellan makar värker ut i en söndring som
börjar bli varaktig så löser inte parterna den själv, lika lite
som någon lyfter sig själv i håret.
Mellanstatliga konflikter som hotar att stelna i aggressiv
och obändig fiendeskap kräver en meddelande part. Att en
enskild människa med många svårartade inre konflikter har
behov av stöd och hjälp inses lätt.
Vad som gäller i konflikter mellan stater och i konflikter
inom den enskilda människan måste rimligen också gälla i
konflikter mellan människor. Samhället kan inte längre
avstå från att vidta kraftfulla åtgärder i avsikt att hindra
skadeverkningarna. Det måste göras för alla inblandade
parters skull och dit hör, det inser man mer och mer,
samhället självt.
I Norge är samarbetssamtal vid skilsmässa obligatoriskt
från den 1 januari 1993. Den nya lagen skall stärka barnens
rätt. Tanken är att parterna innan skilsmässa begärs skall
mötas i medlande samtal. Avsikten är att förhindra att
äktenskapet upplöses utan grundlig eftertanke. Medlingen
kan genomföras av det kommunala ''forliksrådet'', av en
präst i norska kyrkan eller en pastor i ett annat trossamfund.
Familjen är trots alla sina brister den bästa
innefattningen kring barnens uppväxt, fostran och mognad.
Barnen har en rätt som de inte själva kan hävda. Det
lidande som barn åsamkas bärs i tysthet men sätter i tidens
längd sina spår. Samhället som helhet borde för barnens
skull främja deras rätt till en så harmonisk uppväxttid som
möjligt. Därför kan samhällets passivitet inför påfrestningar
i familjer som hotas av splittring inte försvaras. Vi anser att
ett medlande samtal skall erbjudas alla som står inför det
svåra avgörandet att begära skilsmässa och där barn finns
med.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medling alltid bör erbjudas
människor som är på väg att skiljas i de fall där barn är
inblandade.
Stockholm den 11 januari 1993
Ulla Tillander (c)
Rune Backlund (c)