Som en följd av finanskrisen och den ohämmade
kreditexpansionen under slutet av 80-talet råkar nu alltfler
privatpersoner in i ekonomiska svårigheter. Centern har i
annat sammanhang motionsvägen tagit upp frågan om
ansvar och uppföljning i finanskrisens spår, bl a frågan om
bankers och kreditinstituts krav på betryggande säkerheter
från kredittagarna.
Under ett tiotal år har en debatt förts i Sverige om att
införa ett s k skuldsaneringsinstitut. Förebilder med ett
sådant institut finns från andra västeuropeiska länder och
Norden. Danmark har t ex sedan lång tid ett sådant institut.
Det finns starka skäl att anta att alla inblandade parter
tjänar på en väl avvägd skuldsanering. Borgenärerna får en
viss utdelning. I aktuella situationer får de flesta
borgenärerna ingen utdelning alls med dagens lösning. Det
är istället mycket slumpartat vem av dessa som kan få
betalning för sina skulder. Gäldenären får en möjlighet att
återvända till ett normalt liv. Därmed kan personen
återigen fungera i det ekonomiska livet.
Insolvensutredningen föreslog i ett delbetänkande,
1990:74, att en särskild skuldsaneringslag skulle införas.
Förslaget har kritiserats för att en lag skulle sänka
betalningsmoralen i samhället. Detta tillhör en effektiv
mytspridning kring utredningsförslaget.
Utgångspunkten i förslaget var att en realistisk
betalningsplan skulle upprättas. Dessutom skulle ett
domstolsbeslut om skuldsanering kunna rivas upp om
gäldenären inte rättar sig efter beslutet.
Det är också viktigt att inte sammanblanda förslaget
med någon allmän sanering av svenskarnas privata ekonomi
i en svår lågkonjunktur. Lagen måste bygga på noggranna
kriterier utifrån den sökandes ekonomiska och personliga
förhållanden. Det måste i varje enskilt fall finnas synnerliga
skäl för en sanering.
För att saneringslagen skulle kunna inträda måste enligt
utredningsförslaget för det första två allmänna villkor vara
uppfyllda:Gäldenären skall inte ha förmåga att betala
sina skulder inom överskådlig tid. Det är alltså inte som i
en konkurs att ett obestånd är tillräckligt.Det skall finnas
särskilda skäl med hänsyn till gäldenärens personliga och
ekonomiska förhållanden. Hit hör omständigheter såsom
behov av ekonomisk rehabilitering, skuldernas ålder,
omständigheterna vid skuldernas tillkomst och tidigare
försök att göra rätt för sig.
Eftersom omständigheterna vid skuldernas tillkomst
finns bland de särskilda kriterierna skapas också en viktig
broms på kreditinstitutens alltför vidlyftiga utlåning. Om
sådana bromsande effekter funnits under 80-talets
casinoekonomi finns det skäl att tro de värsta avarterna av
okontrollerade konsumtionslån inte skett.
Att i nuvarande läge låta utvecklingen löpa vidare och i
slutändan få ett antal personliga konkurser förvärrar bara
kreditförlusterna. Som slutligen faller ut genom samhällets
ansvar för det finansiella systemet. Dessutom undkommer
de ansvar som alltför lättvindigt beviljat dessa krediter.
När det gäller företag finns sedan länge möjligheten till
jämkning av ansvaret för betalning och skulder genom
ackordsförfarande.
I budgetpropositionen görs en redovisning av de
frivilliga insatser som regeringen hittills förordat. Svagheten
i dessa ligger i dels att det inte omfattar mer än vissa
områden av vårt land, dels att det inte finns en yttersta
möjlighet till domstolsprövning.
Enligt min mening bör en förnyad prövning av frågan om
införande av en skuldsaneringslag genomföras av
regeringen. Detta mot bakgrund att främst organisatoriska
och ekonomiska frågor övervägts efter remissomgången.
Jag drar därav slutsatsen att lagens materiella innehåll mött
mindre invändningar, och det är det som för de enskilda och
för rättssystemet är viktigast.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en skuldsaneringslag.