Som en följd av den djupa ekonomiska kris Sverige hamnat i har många människor försatts i en prekär situation med konkurs som följd. Av olika skäl har dessa hamnat i en lånekarusell de inte bemästrat.
Det har därvid framförts förslag om behovet av en lag som i vissa fall gör det möjligt att häva skuld, s.k. skuldsanering. Tyvärr har dessa förslag ännu inte blivit genomförda trots det stora behov som finns. Men insikten härom ökar.
Det har hävdats att risken för bristande betalningsmoral skulle öka om en skuldsaneringslag genomfördes. Den risken är mycket liten. Erfarenheterna från Danmark visar att farhågorna för upplösning av betalningsmoralen varit överdrivna. Det handlar inte om att totalt avskriva skulder utan om att skriva ned en del av dessa skulder under vissa givna och oåterkalleliga villkor.
En person som saknar rimlig möjlighet att kunna återbetala sina skulder bör under vissa av domstol fastställda villkor kunna få sina skulder minskade. Givetvis måste denna möjlighet vara kringgärdad av regler som motverkar bristande betalningsvilja. Men eftersom det finns människor som genom enstaka felaktigt ekonomiskt beslut kunnat hamna i livslång personlig tragedi, bör det finnas en möjlighet för samhället att kunna bidraga till att sanera ekonomin. Därvid är inte försöksverksamhet i några kommuner till någon nämnvärd nytta. Åtminstone inte för dem som bor i andra kommuner.
Det har hävdats att en skuldsaneringslag inte är någon patentlösning, utan att det krävs flera samverkande åtgärder. Mot detta kan hävdas att även om flera åtgärder är nödvändiga vore en skuldsaneringslag ett verksamt medel för att hjälpa människor i en svår situation. Dessutom skulle stat och kommun kunna göra en samhällsvinst genom skatteinkomster och minskade utbetalningar av socialbidrag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att lagen om skuldsanering införs.
Stockholm den 26 januari 1993 Torgny Larsson (s)