Motion till riksdagen
1992/93:L322
av Torgny Larsson (s)

En skuldsaneringslag


Som en följd av den djupa ekonomiska kris Sverige
hamnat i har många människor försatts i en prekär situation
med konkurs som följd. Av olika skäl har dessa hamnat i en
lånekarusell de inte bemästrat.
Det har därvid framförts förslag om behovet av en lag
som i vissa fall gör det möjligt att häva skuld, s.k.
skuldsanering. Tyvärr har dessa förslag ännu inte blivit
genomförda trots det stora behov som finns. Men insikten
härom ökar.
Det har hävdats att risken för bristande betalningsmoral
skulle öka om en skuldsaneringslag genomfördes. Den
risken är mycket liten. Erfarenheterna från Danmark visar
att farhågorna för upplösning av betalningsmoralen varit
överdrivna. Det handlar inte om att totalt avskriva skulder
utan om att skriva ned en del av dessa skulder under vissa
givna och oåterkalleliga villkor.
En person som saknar rimlig möjlighet att kunna
återbetala sina skulder bör under vissa av domstol
fastställda villkor kunna få sina skulder minskade. Givetvis
måste denna möjlighet vara kringgärdad av regler som
motverkar bristande betalningsvilja. Men eftersom det
finns människor som genom enstaka felaktigt ekonomiskt
beslut kunnat hamna i livslång personlig tragedi, bör det
finnas en möjlighet för samhället att kunna bidraga till att
sanera ekonomin. Därvid är inte försöksverksamhet i några
kommuner till någon nämnvärd nytta. Åtminstone inte för
dem som bor i andra kommuner.
Det har hävdats att en skuldsaneringslag inte är någon
patentlösning, utan att det krävs flera samverkande
åtgärder. Mot detta kan hävdas att även om flera åtgärder
är nödvändiga vore en skuldsaneringslag ett verksamt
medel för att hjälpa människor i en svår situation.
Dessutom skulle stat och kommun kunna göra en
samhällsvinst genom skatteinkomster och minskade
utbetalningar av socialbidrag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att lagen om
skuldsanering införs.

Stockholm den 26 januari 1993

Torgny Larsson (s)