Konkurserna ökar i en lavinartad takt, varvid det kan antagas att missbruken, både rättsligt och ekonomiskt, ökar i samma takt. Denna utveckling måste hejdas, särskilt med hänsyn till att finansieringen av systemet bekostas av skattebetalarna.
Kortfattat kan konkursförfarandet beskrivas enligt nedan:
Konkursförfarandet i dag 1. Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet och ansöker om konkurs i tingsrätterna vad det gäller skulder till staten.
2. Tingsrätterna tillsätter konkursförvaltare, varvid kronofogdemyndigheterna är en '' tung remissinstans'' och verkar aktivt i konkurshandläggningen, tillsammans med konkursförvaltarna.
Brister i lagstiftningen
Konkursförvaltarna behöver ej specificera räkningarna, trots att detta krävs enligt gällande bestämmelser.
Förvaltarna debiterar mycket stora arvoden i konkurser, där intet arbete alls erfordras.
Utredningar om konkurser drivs hos kronofogdemyndigheten, utan att det finns skäl att utreda dem.
Kontrollen avseende utbetalningen med anledning av den statliga lönegarantin är ej av den omfattningen som den borde vara.
Ringa ekonomiska kalkyler och redovisningar i statistik finns tillgängliga.
Utbetalningar med statsmedel i samband med konkurser förefaller därför ske utan den kontroll som borde vara naturlig, särskilt då de belopp det ofta är frågan om är mycket stora. Skulder till staten är prioriterade, vilket verkar hämmande, särskilt på småföretagens verksamhet.
Kronofogdemyndigheterna verkar som statens indrivare och är således att anse som ''part i målet'', med mål att driva in så mycket pengar som möjligt till staten, trots att konkursutredningarna bör drivas förutsättningslöst.
Förslag till åtgärder
Tingsrätterna skall handha hela konkurshandläggningen.Grunder för lagändring:
Med anledning av den arbetsbelastning kronofogdemyndigheterna har och med anledning av den kompetens på det rättsliga området som tingsrättens personal förutsätts vara i besittning av, finns åtskilligt att vinna på att all handläggning av konkurserna överflyttas till domstolarna.
Det finns även anledning att helt separera den myndighet som ställer kraven på betalning, och som har en målinriktad verksamhet med syfte att driva in medel upp till en viss nivå, från den myndighet som har att ta ställning i den rättsliga frågan.
Kronofogdemyndighetens ställning som part (se ovan) gör den olämplig att medverka i handläggningen av konkurser.
Minimigräns för skuld borde sättas för att ej okynneskonkurser skulle komma till stånd.
Myndighet eller annan som ansöker om konkurs eller handläggaren i rätterna skall stå under straffansvar om ansökan eller åtgärderna skulle vara felaktiga.
Arvodering skall handläggas av en domstol, som besitter särskild kompetens i frågan.
All fakturering skall styrkas och specificeras.
Förvaltare skall ej tillsättas annat än för större konkurser. Advokaterna skall fråntagas ensamrätten att verka som förvaltare i konkurser. Ett konkurrensklimat skapas därigenom även på konkursernas område.
Många med ekonomisk utbildning och erfarenhet har oftast större kompetens att utreda konkurser än advokater.
Begäran om utredning
Vilka brister förefinnes i statistikdelen rörande konkurserna?Hur stora kostnader drar kronofogdemyndigheterna för arbetet med konkurserna, och vilken tid lägger myndigheterna totalt ned på konkurserna?Hur mycket kostar domstolarna och konkursförvaltarna skattebetalarna?Vilka besparingar kan erhållas genom en omläggning av handläggningen till tingsrätterna och slopandet av mellanled i konkursförfarandet?
Då kostnaderna till stor del går med skattemedel, finns anledning att genast utreda frågan. Någon översiktlig statistik förefaller ej finnas tillgänlig, varken hos tingsrätterna eller kronofogdemyndigheterna.Det föreligger anledning även att utreda hur den nya löngarantilagen tillämpats i praktiken och effekterna av den.Ändringar av bestämmelserna rörande prioriterade fordringar bör snarast komma till stånd, varför en omgående utredning i denna del genast bör påbörjas.
Enligt nuvarande bestämmelser går ofta underlevererande småföretag i konkurs pga att betalningarna för leveranserna gått direkt in i statens ficka istället för att komma leverantörerna till del.Vilken blir nettoeffekten av att statens prioritetsförhållande reduceras?
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurslagstiftningen.
Stockholm den 25 januari 1993 Sten Söderberg (-)